Före fågelsångsfikat fotades flera förnöjsamma frihandsfoton
Gammalt vid det här laget, lördagsbilder och i dag är det måndag. Det är väl längesedan med dagens tempo. Fota, blogga, släng, sedan är det glömt. Men jag har faktiskt några bilder kvar sedan i lördags och de känns fortfarande fräscha, utan annan unken doft än den som fanns redan i fotoögonblicket. Promenadvädret var inte det bästa, vindmaskineriet var inte avstängt och regnet behagade göra glasögonen prickiga.
I jackfickan vilade lilleman, kompakten, torrt och fint, redo att tjänstgöra om husse skulle hitta ett av sina konstiga motiv.Som här, där han fick för sig att plåta domkyrkan som agerade uppstickare.
Inte direkt ett snapshot, jag komponerade in löv och droppar till vänster och en aning busskur till höger och inväntade en bil, för att få ett mänskligt inslag i bilden. Det var ju inte så många sådana ute i det här vädret, en lördag förmiddag. Människor alltså, utan bil.
Som synes, inte en människa.
Men varför utsätter jag då mig själv för detta? Parkerar långt(?) bort och går sedan. Jag kan tänka mig tre anledningar.
- Jag hittar en plats där jag inte behöver betala P -avgift (Den sparsamme pensionären)
- Jag kör inte in i innerstaden (Och det är väl ett av syftena med den höga P-avgiften)
- Jag får mig två nyttiga promenader på köpet, till och från bilen.
En bieffekt blir då att det kan dyka upp fotomotiv längs vägen.
De där tornen till exempel. (och nu har de blivit tre!)
Det är en gammal ide, att ta en serie bilder på en rad motiv och låta tornen synas i alla bilder, utan att själva vara motivet. Men då gäller det att vara ordentlig och metodisk så man hittar bilderna när man behöver dem. Där skiter det sig. Och det behöver inte vara just Uppsala, och inte bara kyrktorn. Jag prövade med gamla vattentornet i Sala en gång i tiden, men det var svårfångat.
Men här kommer en tredje variant, med tre torn. Slottet får vara med på ett hörn också.
Och här då, är det inte misstänkt likt ett par torn här med? Men det var annat som var motivet.
Jag ville ha med den gröna repsnutten nere till vänster och gatlyktan uppe till höger, och fick ta till diagonalen och max vidvinkel (24 mm ekv.) på min kompakt för att knö in det. Det fick bli så snett det blev. Jag la inte ner någon större energi på bilden, fingrarna var redan frusna, vinden ovänlig, kaffesuget vaket, fiket och värmen nära. Kan man möjligen ana det på bilden?
Här fick jag offra tornen för att få med den frodiga grönskan.
Men så lätt ska de inte komma undan...
SLUT.