Fjärde stoppet på min söndagstur
i kristnat vikingaland
och var är det vi har varit egentligen
Turen närmar sig sitt slut och aftonen närmar sig, regnet kommer och går, men vindrutetorkarna fungerar så allt är bra. Landskapet varierar och vägen kröker runt hagar, åkrar och vikingatida minnen.
Plötsligt öpnar sig vyn mot den fjärde kyrkan, men avståndet är långt så det får bli en bild med 200 mm.
I luften syns nutiden och närheten till Arlanda. Kyrkan är från medeltiden, men står på gammal mark, till höger om kyrkan står en stor runsten. Det är gråväder, så jag har beskurit himlen.
Några vägkrökar senare får jag ett lite annat perspektiv på kyrkan, så jag kan få med åkrarna också, och lite annat ljus.
Framme vid kyrkan kliver jag ur vid den blöta kyrkogårdsmuren.
Kyrkan har inget torn, det är klockstapeln som står i vägen. Ingen av de här fyra kyrkorna jag stannat vid har det. Torn alltså. Det är ett modernare påfund. Kanske visar det också att bygdens storhetstid var över när torn började bli modernt, rikt vikingaland hade övergått till fattigare jordbruksbygd och socknarna var små.
Kyrkporten öppnas nog inte så ofta. Det är sällan kyrkan används.
På baksidan finns den stora runstenen, och ett bord för sommarfika.
Här kom regnet över mig igen, en lätt skur men tillräckligt med droppar som ger ett naturens eget softfilter, som lite drömskt får förflytta oss tillbaks från medeltiden till år 2010.
På hemvägen var det ösregn.Regnet blir svarta små droppar i motljuset. För inte är väl vägen så skräpig.
Och var har vi nu varit?
Vada, Kårsta, Orkesta, Markim, i nu nämnd ordning.
Alla inom en cirkel med ungefär en halvmils radie (om man väljer centrum rätt, ungefär vid en femte kyrka som jag hoppade över)
Och alla i Vallentuna kommun.