En utflykt på måfå,
kyrka, kameror och bilder
och en hel del reflektioner

Jag hämtade en ny bil hos bilhandlaren igår, så då var jag ju tvungen att ta en provtur, men för att inte vara ute och åka i onödan gjorde jag turen till en utflykt. Vid första stoppet läste jag manual och knappade på knappar. Första gången jag haft en bil som har menyer och undermenyer att bläddra i, precis som i en modern kamera. Det hinner hända mycket på tio år (för det är så länge jag haft den gamla).

Andra stoppet var i en grop i skogen, där jag tog en liten promenad, men hur jag ska använda de bilderna vet jag inte än, kanske ligger de till sig och mognar, kanske hamnar de i ett dammigt arkiv och blir bortglömda. Vem vet, det får framtiden utvisa.

Varför?

Varför tar jag då bilderna, om jag inte vet vad jag ska ha dem till? Helt enkelt för att det är roligt att fotografera, det som händer i själva fotoögonblicket, men också för strövandet (för flanera kan man väl inte göra i skogen) och för tittandet och seendet. Med en kamera runt halsen skärps seendet (och nu hade jag dessutom två!) och tankarna har inte lika lätt att dra iväg i skilda riktningar, och medvetandet håller sig ganska nära det som är här och nu. Skogen, stigen och bilderna t.ex. Eller vilka ord man skulle kunna ledsaga bilderna med i bloggen, eller...

Där är risken (eller chansen?) nära att tankarna sliter sig fria från skogen och stigen och hamnar någon helt annanstans, hos de gamla grekerna, i en inversmatris eller bara var som helst. I bästa fall är det helt tomt - en underbar upplevelse.

Medeltiden

Det blev ett tredje stopp också. Då hamnade jag i medeltiden. Vid första stoppet var jag bara i nutiden, med den nya bilen, vid andra stoppet var jag nog i 1900-talet med tanke på de små spår jag fann av tidigare verksamhet. Men här var det medeltiden som dök upp i sin nutida skepnad. Bevarade rester  och minnen alltså.

Det blev till och med lite vikingatid också...

På ett sätt tycker jag den här bilden inte bara blev en bild av en kyrka, utan också en bild av hur tiden kan vara skiktad i historiska lämningar. Det finns ytor som representerar olika tidsperioder. Kyrkan byggdes på1160-talet, men det finns utbyggnader från 1300, 1400- och 1700-talet.

Allt det här tänkte jag inte på när jag stod där och fotograferade, då agerar jag mer intuitivt utifrån vad jag ser i sökaren. Om jag tänker för mycket blir det ofta sämre bilder. Däremot kan berättelsen växa, när jag kommer hem och ser helheten och läser på lite mer. (Helt ovetande var jag ju inte när jag kom dit heller.)

Två kameror - två objektiv

Jag hade två kameror hängande runt halsen,  Canon 40D med vidvinkelzoom och Panasonic G2 med en manuell 55 mm/1,8. varför nu detta? Kort tele + vidvinkel, en klassisk kombination som jag en gång i tiden körde med, så den är inte obekant för mig, rent bildmässigt alltså. Jag kände väl för att pröva den. Bättre förklaring har jag inte.

Den första bilden tog jag med vidvinkeln, bländaren vald så att runstenen skulle bli skarp, men bakgrunden inte onödigt skarp, men inte heller oskarp. Det blev ungefär som jag tänkt mig.

Tog sedan en bild med den andra kameran för att få ett "tele"-utsnitt på samma motiv. Här lät jag  kyrkporten bli central, medan runstenen bara tittar in i högerkant.

Färgtonen på kyrkväggen blev lite annorlunda, noterar jag så här efteråt. Optik, kamera eller vad? Ljuset kan det inte vara, det hann inte skifta.

Gick närmare med "tele"-kameran för att ta en närbild på porten.

Utsnittet valt för att få med stenen till vänster och runstenen till höger.

Nästa bild. Vidvinkel riktad uppåt för att fånga tornet.

Här kan man se hur det sakrala tornet har likheter med samtidens profana byggnadsverk. Sett ur den här vinkeln kunde det lika gärna vara tornet på en borg. Men det är väl ingen tillfällighet, kyrkan skulle kunna skydda även mot världsliga faror. Idag är kyrkan omgiven av åkermark, men på vikingatiden gick det att segla in ända hit, via Mälaren.

Misslyckade bilder?

Om man tål störtande linjer kan man rikta vidvinkeln uppåt för att få med hela kyrkan.  Brännvidd 15 mm (motsvarande 24).

Resultatet blir mer lyckat med motiv som saknar räta linjer. Antingen kan man se detta som ett misslyckande (och i så fall förutsett) eller som en möjlig kreativ lösning. I  bilden av tornet tycker jag perspektivet är helt OK. Kyrkans proportioner förstörs inte, efetrsom man bara skär ut en del av byggnaden, och den vy man får är ungefär det man ser när man står där, även om känslan av höjd är större.

Numera kan man justera sådant här i datorn, men det är inte det jag är intresserad av här, utan mer att se vad som är möjligt att skapa direkt vid fotograferingen. Då är fotograferingen som roligast -- och det ska vara roligt att fotografera.

24 mm är ju en brännvidd som jag använde väldigt mycket under småbildstiden, men då på icke rätlinjiga motiv.  Använder man det ofta så lär man sig intuitivt vad som är möjligt och som ger bra bildmässiga resultat, hur man kan luta, och hur mycket, i olika situationer

Det här blev ungefär som jag trott. Jag fick med mycket himmel.

Den här bilden är nog mest utvärdering av en sökare Det var inte tänkt så, men det blev när jag kom hem och såg resultatet.

Tre hemska krockar!

Trädstumpen till vänster krockar med fönstret, ser ju ut som kyrkan har en kvist i ögat! Trädresten i mitten: Kyrkan petar sig i näsan! Och runstenen till höger krockar med korsen!

Det förstör hela kompositionen.

Bilden är tagen med min Panasonic G2, och för sådant här finlir räcker inte sökaren till, i alla fall inte i kombination med mina ögon och glasögon. Använda displayen i stället? Tror inte det är bättre i den här ljuset. Hade jag klarat det med  min 40D? Jag tror att jag hade sett vad som höll på att hända i den sökaren. Jag får väl åka tillbaks och kolla...

Kyrkan och kulturlandskapet

Avslutar med en bild på hur vackert kyrkan smälter in i kulturlandskapet

Den har ju sina egenheter den här bilden också. Kyrkan ligger mitt i bilden och kan fånga blicken, men det är också en väg i vänsterkant som kan leda blicken en annan väg, men då hamnar den så småningom vid kyrkogårdsmuren och kan följa den till kyrkan, så är man där i alla fall. Vägen är också förstärkt med diket.

Varför gjorde jag då så? Jo, för att vägen är en viktig del av det jag vill visa i bilden. Ovanstående resonsmag är ju något som dyker upp när jag sitter här och funderar på vad jag ska skriva i bloggen. En analys efteråt alltså,  men också en analys som jag inte skulle göra om jag inte bloggade. Tack bloggen för det!

Det blev fler bilder av kulturlandskapet. Om inspirationen rinner till kan det bli mer...

Var är vi?

Berättigad fråga. Skånela kyrka i Uppland. Nutiden var också där. Jag såg flygplanen på inflygning till Arlanda.

.

2011-07-29 13:55   Norpan

Tjena! Jag bor i närheten av Skånela och har varit där och fotat en del. Går man genom allén som finns där så kommer man till Skånelaholms slott som är rätt fint och som passa med vidvinkel.

Besvara

Svar från janolof 2011-07-29 18:04

Tack för tipset. Jag har flera gånger undrat vad som finns därinne, men nu har jag läst på och sett att det inte är privatägt-- det kanske blir en visit någon gång.

Svara

Norpan 2011-07-29 18:43

Ett stenkast bort finns även Nordians hög. En stor hög som tydligen är en grav.

Svara

Svar från janolof 2011-07-29 20:47

Det finns backsippor där; jag var där och plåtade både sippor och hög, men det är en lite tråkig hög, det finns roligare...

Svara

2011-07-29 20:12   EGW

Jag funkar också så där, att fotograferandet ibland blir ett sätt att vara på platsen, oavsett om det blir några intressanta bilder eller ej. Det förvånar mig inte att olika kameror ger olika färger från samma plats och vid samma tillfälle. Jag tror det är sensorn, eller kanske snarare programmet i kameran, som avgör.

Kulturlandskapet är väldigt fascinerande. På Skånelaholms slott har jag bott en natt. Mina föräldrar var goda vänner med ägaren (Herbert Rettig) på den tiden det var privatägt. Numer är både föräldrarna och den gamle ägaren döda. Han testamenterade slottet till Kgl Vitterhetsakademin, tillsammans med fastigheten Villagatan 3 där han bodde på vintrarna. Den kan du också gå förbi och kika på.

Kanske har de någon gång på sommaren visning av slottet. Det finns en del sevärda saker där.

Besvara

Svar från janolof 2011-07-29 20:52

Färgerna berodde nog på vitbalansen; den stod på automatik på G2:an, det brukar jag sällan använda mig av.

Slottet är öppet helger sommartid, medan parken är tillgänglig hela året. Dessutom finns en hembygdsgård som han visst också bidrog till.

Svara