En bil på service öppnade för nya bilder
eller var det bara "back to basic" på något sätt.

Jag hamnade lite utanför mina vanliga vardagliga stråk i morse, inte så långt ifrån men inte riktigt det vanliga. Det var dags för den första servicen på nya bilen (ja, den är ett år nu, så då förstår ni att jag inte är någon långmilare) och när jag lämnat den på verkstaden avböjde jag skjuts till tunnelbanan  till förmån för en solig promenad.

Jag hade idag valt lite "back till basic" i mitt kameraval, inte så förtvivlat mycket bakåt och kanske inte heller så förtvivlat  basic, men det är ju snart dags för treårsjubileum för mig som m4/3-fotograf och därför plockade jag fram Olympusen som mest legat i träda ett långt tag när jag roat mig med andra varianter. Det blev alltså  Olympus PEN E-p1 med 17 mm/2.8 (Pannkakan). Den, pannkakan alltså, lär ju inte vara så bra har jag läst, så då gick jag iväg för att ta dåliga bilder med den. Och på bilden ovan har jag också valt bländare 2.8 för att det ska bli riktigt dåligt.

På nästa bild skärpte jag till mig med bländare 7.

Jag drog ner färgmättnaden i den här bilden för att få lite känsla av gammal urblekt färgbild, eller varför inte ett gammalt vykort.

Jag använde kameran idag så som jag tycker den är bäst, att fånga lite spontana snapshots längs vägen, utan anspråk att vara tekniskt perfekta, men som möjligen fångar upp något jag ser, eller tror mig se. Då är det en väldigt behaglig kamera, en trevlig kompis. Tyvärr har den fått stå tillbaka, sedan jag förra sommaren började leka (experimentera?) med gamla manuella objektiv, vilket ju går alldeles utmärkt med adapter på m4/3-kameror.  EP-1:an har  ingen sökare, bara en skärm, så det där med manuell fokusering är ingen höjdare, i alla fall inte med åldrande ögon och glasögon. När jag var ung hade det säkert gått bra, då hade jag überperfekt  syn.  Därför blev jag Lumix-fotograf istället, med både optisk sökare och vinklingsbar skärm.

Jag köpte också Olympusen lite som en tänkt ersättare för den fickkamera jag hade då, en Canon S70, som började kännas lite begränsad för en del av vardagsvandringsbilderna, även om jag haft den med som enda kamera på några resor, bl.a. till en till Paris och till en till Sachsen. Så har Olympusen också ibland fungerat, i alla fall med tillräckligt stora fickor, men riktigt lika smidigt har det ju inte varit.

Nu har jag ordnat det där med fickkamera genom att passa på när Samsung EX1 reades ut. Äntligen en värdig ersättare till S70:an, utan att det blev för stort hål i kassan. Efter att ha konstaterat att Samsungen kan fylla sin uppgift kände jag för att återvända till Olympusen. Variation är väl ett skäl, jag kan inte göra lika jämt, då blir det tråkigt, dessutom tror jag att med olika kameror blir det olika bilder. Byter man verktyg jobbar man lite annorlunda, och när det gäller kameror smittar det  av sig på seendet.

Med avsaknad av sökare blir bilderna lite mer grovt tillyxade, jag siktar på en höft, och det blir som det blir, inget duttande med detaljer i kompositionen, i alla fall inte om det är för ljust för då syns det inte så bra på skärmen. Jag hade den optiska genomsiktssökaren på och ibland använde jag den. Med den siktar jag bättre, men "beskärningen"  blir inte lika exakt.

Jag ser de här bilderna mer som en sorts "snapshot" av det jag passerar, tillsammans kanske de berättar något eller fångar några intryck, även om de är tämligen folktomma, men det är ju många gånger också verkligheten där jag går. Det är sällan rusningstid där och sällan folkhopar.

Ibland kan det vara en detalj som fångar blicken där jag går, till exempel några gyllene strån som lyser  i solen. Då vinklar jag kameran uppåt, lite på en höft, men tänker förstås på var stråna hamnar.

Men ibland kan något ha hänt som inte är lika vardagligt och som har lämnat spår efter sig.

17 mm, 2.8, 1/13 s. Fri hand. Olympusen har antiskak i huset.

Det moderna trafiklandskapet ger många gång- och cykelbroar, likväl som viadukter och tunnlar, och de kan få utgöra motivet i sig, men de kan också få tjäna som en inramning till ett annat motiv.

Med den tittut-bilden avslutar jag denna drapa, innan den blir alldeles för lång, men vandringen fortsatte och där kom jag på hur roligt det är att ta bilder på det här viset (om jag inte redan hade upptäckt det), så det kommer säkerligen en fortsättning.

Till dess: Ha det så bra!

.