En andningpaus en dag som innebar mest släpande och borttappade nödvändigheter

Idag är jag trött. Det blev en lång söndag igår med mycket släpande. Ok, då morgonen var lugn, men sedan...

När jag kom till Sala skulle jag tanka, men jag hade ingen plånbok, men sonen hade pengar så det löste sig. Men var var plånboken? Det hjälpte inte att jag vände bilen ut och in, höll den upp-och-ner och skakade. Ut föll ingen plånbok.

Sedan lyfte vi på en släpkärra på min krok (Ja , den sitter därbak på bilen).  Men först var vi tvungen att hitta ... ja jag har glömt vad det var vi inte hittade då.

Sedan åkte vi mest bil.

Så småningom hamnade vi här

Vi skulle flytta sonens sista tillhörigheter från lägenheten i Sala till nya bostaden i Linköping, där han bestämt sig för att bo efter att ha pluggat två år i Växjö, för att det "ligger mitt i". Jobbmässigt alltså.  Men det var ingen bekväm gård kring huset han valt att bo i, inte för bil med släp i alla fall. Det blev mycket trixande och backande och armviftande för den som stod utanför, och efter lite letande hittade vi också några nödvändiga nycklar någonstans i bilen. Och vi fick in sakerna i lägenheten. Bekvämt lägenhetsval! Vi slapp bära i trappor, rakt in på nedervåningen. Tack för det. Ett bra val.

Nej det är inte min son.  Men han var också ute med sin pappa. Oemotståndlig där han gick så självsäkert.

När vi trixat in och trixat ut bilen parkerade vi den på torget utanför. Om man tar upp två parkeringsplatser, måste man då ha två parkeringslappar på bilen? Vi bestämde oss för en.

Vi hann med en liten andningspaus innan jag skulle åter till Sala. Kärran skulle ju återlämnas på OK före kl 22, när de stängde. Jag var där kvart i!  Och jag hittade nyckeln till låset på kärran. I Linköping var den borta. Och när jag skulle betala kaffet på macken (måste ju hålla mig vaken tillbaks till Sollentuna), hittade jag den borttappade nyckeln till Calles gamla lägenhet i Sala. Den (nyckeln alltså) låg i myntfickan på mina jeans (som jag haft på mig hela tiden). Kunde alltså hämta blommorna som var kvar där, och ta med mig hem.

Linköpings domkyrka, fri hand, 1/5 sekund, men det fanns pelare att ha som stöd.

Vi var överens om att vi måste gå dit igen, när vi har mer tid. Nu blev andningspausen allt för kort.

När jag kom hem låg plånboken på köksbordet.

Och, som sagt, jag är trött idag.

2012-06-04 10:13   Nordik

Phew, jag förstår att du är trött :)
Det blev jag bara av att läsa om det ;)
Vila nu...
/Lena

Besvara

Svar från janolof 2012-06-04 10:17

Gäsp!
Ja , jag vilar...

Svara

2012-06-04 10:18   RHelena

Linköping är ett bra val som bostadsort, bra smak han har, din son! Mest gläds jag åt fyndet på köksbordet!

Besvara

Svar från janolof 2012-06-04 10:36

Själv har jag nästan ingen erfarenhet alls av Linköping, men jag har beställt en gäst-säng så jag kan komma och utforska staden. Han har ju haft den goda smaken att placera sig nära de äldsta delarna av staden. Det var bara några minuters gångväg till domkyrkan.

Svara

2012-06-04 10:23   Tovok

Det är en maffig domkyrka de har i Linköping! Fina bilder! /Tommy.

Besvara

Svar från janolof 2012-06-04 10:38

Tack!
Jo den är maffig (om det är rätt ord för en kyrka, passar inte magnifik bättre).

Svara

Tovok 2012-06-04 10:52

Nja, jag tycker maffig är ett ganska bra ord, magnifik tycker jag blir ett lite för stort ord just för Linköpings domyrka! :-) /Tommy.

Svara

2012-06-04 12:17   Margareta Cortés

Låter som en innehållsrik dag och ibland önskar man att man kunde köpa digitala minnen till sig själv också.

Besvara

Svar från janolof 2012-06-04 12:35

Det vore inte så dumt!

Svara

2012-06-04 14:54   begust

Svettigt, håller med Claes om köksbordet

Besvara

Svar från janolof 2012-06-04 15:13

Nä, det regnade en del, så det blev inte svettigt ;)

Svara