Det var röd dag i almanackan idag, så då fick jag gå någon annanstans och fotografera när jag inte kunde gå till jobbet

Jag höll på att bli bildlös idag, eftersom jag inte gick till jobbet. Det är ju jobbvägen som ger mig de flesta dagsbilderna och dagsnoteringarna., och utan jobb inga bilder...

...eller?

Ska jag vända på resonemanget? Har jag blivit för beroende, när jag måste ha bilder varje dag, även när det normala mönstret bryts? När oron sprider sig i kroppen när jag inte får färska bilder, när jag inte har några färska icke-händelser att skriva om.

Eller är det bara en promenad som saknas?

Sagt och gjort, jag vandrade iväg, åt ett annat håll än jobbhållet, förbi byggarbetsplatsen på andra sidan järnvägen och centrum, dit där jag inte varit på ett par år.

Jag valde serpentinstigen som zick-zackar sig ner för berget. Blir man trött finns det plats att pusta på med jämna mellanrum, men det är väl mer för dem som går åt andra hållet.

Soffa för den trötte. Eller trötta.

Här finns också en soffa, i en nisch i muren, det är bara pyttelite rött som sticker fram. Men man kan se stigen.

Maskrosor! För det var dem jag fotograferade, de resliga utblommade på muren och de fortfarande gula på marken, när jag nu inte riktigt fick med soffan på bilden. Rättare sagt: jag valde bort soffan till förmån för maskrosorna.  Jag gillar maskrosor. På köpet fick jag en bättre vy av stigen som böjer av i bakgrunden. Vackra linjer!

Innan jag gick vidare satte jag mig en stund på den osynliga soffan. Inte för att jag var trött utan för att det var skönt att bara sitta där och njuta av att vara ensam och inte göra någonting.

Det fanns blommor vid nästa soffa också!

Nävor i full blom.

När jag vandrat ner för bergets slingrande stig kom jag ut på gräsmarkerna vid stranden av Edsviken. Där satte jag mig igen, på gräset med benen i kors, och njöt på nytt. Jag var inte ensam, det fanns fler i gräset.

Jag satt en lång stund och studerade fåglarna...

..rörelsemönster, social interaktion, sökandet efter mat, lite småtjafs då och då, ja sådär som folk fåglar är mest.

Jag har förstått att man inte ska fotografera fåglar med vidvinkel så jag satte på mitt 42-millimeters supertele ;)

Jag promenerade vidare och snubblade på en vykortsvy.

Banalt, men vackert.

Jag satte mig ner på en av stenarna och studerade vattnets små rörelser.

Eftersom jag kommit hem och kan blogga sitter jag inte kvar där.

Lille PEN på Kristi Himmelsfärds-promenad.

Mest med 17 mm, men också med 14-42 mm

2011-06-03 00:41   EGW

42 mm supertele flyttar onekligen fåglarna lite närmare. Även om den fortfarande är lite för kort för fågelfoto, så är det en väldigt trevlig brännvidd. Det var ju sublimt vackert på andra sidan järnvägen. Jag är inte så orienterad i de trakterna. Vad heter sjön? Är det en herrgård man ser på andra sidan vattnet?

Besvara

2011-06-03 07:16   janolof

Ja, något supertele är det ju inte, motsvarar 85 mm på småbild.

Det är faktiskt ingen sjö, det är havet. Edsviken, en 8-9 kom lång vik som börjar vid Stocksund, det är den man kör över på Stocksundsbron. Byggnaden är Edsbergs slott, ursprungligen säteri, byggt på 1700-talet, nu i kommunens ägo och går att hyra för fest.

Besvara