Det var mörkt när jag gick hemifrån - när det gått över närmade jag mig jobbet

En vandring från bländare 2.8, 1/20 s och ISO800,  till 6.3, 1/60 och 400

Jag hade stoppat kameran i ryggsäcken, för det var så mörkt ute, men natten hade bjudit på spårsnö så jag halade snabbt fram den igen när spåren uppenbarade sig. Det var i mörkaste laget för att kunna fota på fri hand, men jag slösar ju inte på film, så då kan jag ju kosta på mig några rutor. Det var också i mörkaste laget för  för att ändra inställningarna på kameran, jag såg ju inte var knapparna satt.

Det var inte många som hade varit ute före mig. Stora rushen till dagis, jobb och skola hade inte börjat än, precis lagom många fotspår hade trampat här.

Men så är det det här med färgerna. Vitbalans och färgstick och så, och inte blir det bättre av att det finns flera olika belysningar med olika färgtemperaturer, rött å grönt å gult å blått å...

Jag såg ju redan på skärmen att det såg hemskt ut när jag tog första bilden, lingon-med-mjölk-färg på snön. Det blev lite bättre om jag ändrade inställningen, men sen kom jag ju på: det är mönstren jag fångar, vad ska jag med färgen till. Sagt och gjort, in under en lampa och pilla med knapparna, och vips var kameran svartvit. Skönt.

Det blev mycket mer harmoniskt både på skärmen och i bildsinnet när kameran blivit svartvit. Och jag tror bilderna blev bättre också.

Jag kunde i och för sig ha sparat bilderna i färg i kameran och sedan svartvittifierat dem i datorn, men jag gillar ju att skapa bilderna direkt i kameran, vid fotoögonblicket. Det är ju delvis ett arv från alla mina år som dia-fotograf, där man i princip gör allt jobbet med bilden just i fotoögonblicket, eller kanske snarare före själva ögonblicket, när man gör de precisa inställningarna för att det ska bli bra.

(Därmed inte sagt att svart-vitt inte kräver noggrannhet, men där finns ju en justeringsmarginal efteråt.)

Digitalt har man ju båda möjligheterna på ett annat sätt, i kameran eller i datorn efteråt, och jag uppskattar alltså att kunna göra mer direkt i kameran. Svart-vitt t.ex. Men det har jag visst redan sagt.

Här kan man ju nästan ha folk- och hundräknning. Hur många har passerat på morgonen? Inga pris utlovas för rätt svar.

En del hade mer bråttom än vad jag hade.

Hon gick med tydliga rejäla jag-måste-hinna-i-tid-kliv

Redan vid första kurvan hade hon dragit ifrån rejält!

Hon hann. Hon skulle med bussen, och den hade inte kommit ännu.

Om vi förflyttar oss framåt i tiden och längs vägen har vi kommit fram till bländare 4 0ch 1/40 ungefär.

I bakgrunden reser sig hotellskrapebygget högt över nejden och här har också fotspåren hunnit bli  fler.

Inte alla går...

De har inte förstått att det är halt att cykla...

...men det gjorde ju jag i den åldern också, så jag ska kanske inte säga något.

En berättelse måste ju ha ett slut också. Ett långt slut? Eller kanske ett högt.

Här, när slutet nalkas, har ljuset kommit:  bländare 6.3, 1/60 s och ISO400

Och vi har också bytt kommun, den sista bilden är tagen i Stockholm, de andra i Sollentuna.

Sällskap på färden: Olympus PEN EP1+ 2.8/17 mm

2011-02-09 08:54   Aldalfo

Daglig promenad till jobbet, med en liten avancerad kamera tillgänglig. Mycket trevlig kombination. Årstider, väder och ljusförhållanden som skiftar - Jag gillar sådana dagliga betraktelser..

Besvara

Svar från janolof 2011-02-09 09:23

Tack!
Det gör ju jag också, gillar alltså, men svårigheten är att variera sig, när man går (nästan) samma väg varje dag, men nu har jag hållit upp sedan i höstas, så jag hoppas inspirationen ska hålla i sig ett tag nu.

Svara

2011-02-09 18:27   EGW

Man kommer inte ifrån det, den digitala tekniken har givit fantastiska möjligheter att fotografera i risiga ljusförhållanden, och till och med göra något intressant av det. Färgerna t ex, det ser ju faktiskt ut på det sättet som i bilden på vägen ovan, när gryningsljuset blandas med ljuset från gatubelysningen. Vitbalansen ändras för varje meter. Men svartvitt är aldrig fel.

Besvara

Svar från janolof 2011-02-09 18:38

Visst är det så, att den digitala tekniken ger möjligheter; den fick tillbaks mig till fotograferandet igen, efter ett antal års uppehåll. Jag fotograferar för att det är roligt och för mig är det roligare om tekniken runt om blir så enkel som möjlig.

Svara