Det regnade och blev droppar men vad fanns i fjärran?
Det regnade och allting blev blött, blött, blött, åtminstone det som fanns ute, buskar och löv till exempel, så jag undrade om det skulle gå att fotografera. Alltså gick jag ut på min baksida med en tung gammal metallklump på kameran, en sådan där man fokuserar manuellt. Jag tycker det känns bra ibland att göra så. Det har nog med känslan att göra, den där som hjälper mig och ta bilder.
Ett stycke lokal vegetation, med de efterlängtade dropparna som gjorde det till en bild.
När jag tog nästa bild, började jag att fundera på vad som fanns i fjärran, i den stora oändliga oskärpan därborta.
Så då fixade jag lite mer skärpedjup, så fick jag se vad som dök upp ur den fjärran oskärpan.
Hus i fjärran.
Senare hittade jag andra hus i fjärran. Men då hade jag bytt till ett modernt objektiv, mer vidsynt.
Höga hus, ett som byggs och ett som funnits ett bra tag nu.
Jag lufsade lite närmare, så skorna blev blöta av gräsets droppar. Dropparna fanns här med.
Jag tänkte också tvärtom. Varför inte också ta en ljus bild på hus.
Nybygget, ett bostadshus, tronar mitt i bilden, och perspektivet gör Science Tower till en liten grå bifigur i fjärran.
Men jag vek av, in åt ett annat håll och där tronar en annan klump, kanske inte i fjärran, men i bakgrunden, nästan som att ett stort åbäke från StarWars har landat.
Känner jag fotografen rätt, gick han nog fram och tog flera bilder.
Men de bilderna hade ingen lust att vara med ännu.