Det gick med llilla kameran också
Vadå gick?
Jag får väl uppdatera: I förra blogginlägget gick jag ut med ett 45 mm/1.8. inställt på just 1.8, på min OM-D5 och undersökte det korta skärpedjupet. Lite i förbigående skrev jag att jag behövde den för att kunna hantera skärpedjupets bildmässiga egenskaper. dvs. att jag inte skulle kunna gör samma sak med den lilla promenadkameran Lumix GM5, som ju följt mig troget den senaste tiden.
Alldeles hemmavid tog jag en bild för att se om allt fungerade. Något annat hade jag inte väntat, systemen är ju kompatibla.Det handlade mer om lillkamerans ergonomi. nästan obefintlig när det gäller att visualisera bilden i någon form av sökare. Det blev att försöka se något vettigt på skärmen. Jag har bara använt den kameran sdan jag köpte den, så det apr0ximativa tittandet på skärmen har jag vant mig vid. Men inte kort skärpedjup.
NY miljö. För att få lite variation. Tack SL för skjuts till grannkommunen .Det var en slump att jag hamnade här. Jag gick till busshållplatserna nere vid pendeltåget och bestämde att jag tar nästa buss som går, och här här hamnade jag.
Där fanns snö kvar. Tror de samlade på den, den låg i stora högar. Cyklisten blev i alla fall skarp.
Men skärpedjup och inte snö skulle det ju handla om. Lätt att glömma när man är ute och går.
Här var det faktiskt inte så svårt att få till det. Jag fick kameran att lyda mig. Det viktigaste.
Här hade vi svårare att kommunicera, men något fick vi till, till slut
De två ovanstående bilderna, och speciellt den blå, hade definitivt varit enklare att ta med Olympusen som har en riktig sökare. För att inte tala om en riktig spegelreflex, .men den står bara och samlar damm numera.
Sedan gick jag därifrån.
Men kanske inte den här vägen där skärpan tonar sakta bort i fjärran. , då skulle jag ha haft stövlar.
Här fick skärpan hamna på husen, för att betona deras betydelse i bilden.
Lek med skärpa eller uttryck i bilden?
.
Det går alltså att plåta med den här kombinationen, men känns det rätt?