Det började i går...
fast egentligen för länge sedan

Inspiration och förebilder del 2?

Det var igår jag upptäckte det, hur Svante Lundgren hade påverkat mig som fotograf, inte så där uppenbart, som en förebild eller någon som jag tagit efter, utan mer genom att hans skrivande väckt ett intresse, ett slags långsamt infiltrerande. Och jag upptäckte det medan jag skrev, när formuleringarna växte fram. Fröet hade i och för sig grott redan tidigare på dagen, under vandringen hem, men det är först när jag ska formulera det som det blir konkret.

Eftersom han pekade ut riktningen mot fjällen, är det den riktningen jag tänker fortsätta i mitt skrivande, i mitt utforskande. På spaning efter hur det blev som det blev. Vi var på biblioteket igår, och jag fortsätter där, det var ju där mycket av min världsbild formades. Förutom Svante Lundgren hittade jag Till Fjälls där, Svenska Fjällklubbens årsbok, i alla fall vid Sveavägen i Stokholm, i Asplunds boktempel. Den var inte så efterfrågad, annat än de senaste årgångarna, så de fick oftast hämtas i magasinet.

I den fanns det både text och bild, kärleksfulla texter från upplevelser i svenska fjällen, med tillika fina texter. I alla fall är det så jag minns det. Texter som inte var nödtvungen skrivna utan sprungna ur äkta upplevelser och känslor. Längtan till fjällen växte. Jag kommer inte ihåg några namn på skribenter och fotografer, i alla fall inte utan att gnugga hjärnan rejält. Jo ett, Dag Hammarskjöld, och av hans texter minns jag särskilt en: "Kring tre lägerplatser".

Något av det han skrivit finns ju idag i en relativt nyutkommen  praktbok, med Dags texter och bilder av Claes Grundsten, och där finns även "Kring tre lägerplatser". Där hittade jag också en kort text med titeln "Kameran har lärt mig se", och det är ett konstaterande jag gärna instämmer i. Fast det är något jag lärt och förstått långt senare, inte då när jag levde på biblioteket.

Men utan tvivel har de gamla texterna och bilderna i Till Fjälls påverkat mig, de finns någonststans där inne, som en resonansbotten när jag tänker på fjällen. När det gäller Claes är påverkan och inspirationen tydligare. Han var en av dem som lärde mig se ljuset (bokstavligt alltså, i bilderna). Sedan är det andra som lärt mig se ljuset i verkligheten, men allt samverkar i fotograferandet.

Och när allt fungerar så blir det ett flöde, även i fotograferandet, och det kan väl bilderna få symbolisera.