fotografering (och annat?) med ddarriga händer

Det är svårt att jämföra, gammalt eller nytt

Häromdagen fick jag för mig att jag skulle jämföra, inte ett stort genomtänkt test, utan mer lite sissådär mellan tummen och pekfingret, ett ögonblickets påfund. Det var förstås den nyinköpta 85-kronors heffaklumpen jag ville ha lite koll på, hur den stod sig mot en modern lättviktare. Lite David mot Goliat alltså. Fast det handlade ju om japaner.

Hexagon 52 mm/1.8 mot Zuiko 45 mm/1.8

Här kan ni se de båda kombatanterna, bland ogräsen på min orensade uteplats. Men när ogräset är välsmakande får det vara kvar. Smultronet var gott.

Hexagonen till höger, tyngre än det ser ut. På en lätt m4/3-kamera känns det nästan som objektiv med kamera, och inte tvärtom.

Och när det blommar vackert får ogräset också vara kvar. Man kan ju alltid fotografera det.

Och fotografera ogräset var precis vad jag gjorde i mitt oproffsiga lilla test. En del av bilderna nedan är plåtade med det lilla objektivet och autofokus, en del med heffaklumpen och manuell fokus. Frågan är ju vilka bilder som är tagna med vilket objektiv. Skulle jag tappa mycket i kvalitet om jag använde det gamla objektivet, eller kunde det vara tvärtom?

Mitt spontana intryck är att det är andra tillfälligheter än objektivval som gett skillnader i bilderna, vilken del av blomman jag fokuserat på t.ex.

Jag skulle nog själv ha svårt att gissa rätt, om jag inte visste svaren. För den nyfikne finns ett facit längst ner.