Den försvunna staden är återfunnen, och vad släpade jag med mig för fotoutrustning som "luffare"
Ja det hela handlade ju om en tågluff för mig och dottern, en resa vi gjorde för att uppleva saker och dör attumgås tillsammans och inte i första hand för att fotografera. Att ha resmålet fotografera har jag lite svårt att förstå, men det hindrar inte att jag gärna fotograferar om jag är ute och rör på mig, precis som när jag är ute och promenerar hemmavid.
Dessutom bloggar jag gärna, och det är mycket enklare för mig om jag har bilderna som hjälp, stöd, inspiration eller rätt och slätt komihåg. Utan kameran skulle resan inte kännas komplett.
Alltså var det självklart att ha med en kamera.
Norrmalt fotar jag med rå-format och så gjorde jag även nu, med några få undantatag. I början tog jag en del jpg-bilder för att via mobilen lägga upp en färsk blänkare på Facbook, men det tröttnade jag på efter ett tag och övergick till att bara läsa morgontidningen via mobilen. Spårvagnen ovan och glaspalatset nedan är sådana bilder.
Det var förresten här halmhatten blåste av huvudet och jag upptäckte att jag kunde springa lika fort som vinden, eftersom jag fortfarande har hatten kvar.
Det gällde att hålla koll på tiden, eftersom vi skulle åka vidare till nästa stad. Den försvunna staden.
Där blev vi glatt mottagna, verkar det som.
Försvunna staden?
Ja, råfilerna från kameran jag hade med måste jag konvertera till dng-format för att mitt Lightroom ska kunna jobba med dem, och någonstans i den processen hamnade de konverterade bilderna i ett väl undangömt skrymsle i filstrukturen, som nu är återfunnet.Och inte bara den här staden utan också fler stadsdelar på annat håll räddades.
Ovanstående bild är en sådan återfunnen bild, DNG-konverterad och lightroomad.
Nedanstående är däremot jpg:er direkt från kameran
Kolla myrorna.
Kameran då?
Jag ville ha med en liten och smidig kamera, så det blev min lilla Panasonic DMC -GM5 med sina brister + kit-zoomen Jag behövde alltså inte släpa på någon utrustning. Jag hade den ofta fickan. Visst missade jag bilder som jag kunde ha tagit med min Olympus, men än sen då. Jag Jag reste inte för att fotografera, jag reste för att se, umgås och uppleva, tillsammans med dottern så länge jag kan det.
Resa utan kamera, förresten: träffade Gunnar Smoliansky för nån månad sen, och han berättade att han numera inte tar med sig någon kamera alls när han är ute och reser. Han hittar allt han behöver på hemmaplan.
Härliga bilder från din/er resa, som verkar ha varit innehållsrik och lyckad!