De bilder jag tog i morse, var inte de jag kom hem med nu i kväll: På väg, på skilda vägar, på nerväg och så en cykelväg
Det var en intressant upplevelse när jag kom hem, att bilderna jag tagit var helt andra bilder än de jag trodde jag tog i morse. Jag såg saker jag inte såg i morse, eller var det mitt undermedvetna fotosinne som styrde mig utan att märkte det? Jag kanske ska sluta tänka, när jag fotograferar, så blir det bättre.
Här var det vägvalet, och de skilda vägarna, så tydligt i morse, så det var ingen tvekan om bilden, när nu också människan fanns där.
Men att den skulle bli svartvit upptäckte jag inte förrän jag kom hem.
På väg in i tunneln var morgonsolens ljus så varmt gulrött och riktigt svävade mellan all betongen och skapade en skön och vacker stämning därinne.
Men den bilden var ju också svartvit, visade det sig! Skuggor och ljusfält och en man på väg fick det bli av det gulröda som bleknade när det inte var verklighet.
En cyklist passade påpassligt på när jag stod på pass så då passade jag också på.
Svartvitt blev det här med, men det var kanske inte lika oväntat, för det var ju skuggorna jag var ute efter.
Här var det ljusfångst, det sköna blå ljuset som rann in mot mig i tunneln, riktigt vederkvickande skulle jag säga, men som inte längre var lika skönt blått, nu om kvällen..
Slut för idag, tack för idag!