Bloggen, promenaden och kameran, en fruktbar treenighet?
Vilken av de tre är viktigast, eller rasar hela treenigheten om en av dem faller bort? Jag tror det.
Om jag inte bloggade, varför skulle jag då fotografera? Då skulle jag ta bilder som jag inte hade någon användning av, och då skulle jag snart tröttna på att fotografera.
Men jag skulle också kunna vända på resonemanget, om jag inte fotograferade skulle jag inte ha något att skriva om och då vore det meningslöst med en blogg.
Alltså tar jag mina bilder där jag går när jag promenerar.
Här tog jag en bild häromdagen, när jag promenerade med min dotter.
Och samma dag tog jag den här bilden. Det hade jag inte gjort om jag inte haft en kamera med mig.
Kameran är alltså en nödvändig komponent i treenigheten, men den har inget egenvärde i sig, som ett objekt att äga, utan är bara ett verktyg att använda för att kunna skapa mina bilder. Tillräckligt bra och helst tillräckligt billigt. Och utan kameran skulle många promenader bli både kortare och tråkigare och ännu kortare än så för att de är tråkiga och till slut försvinna helt. Och bloggen skulle dö och jag må sämre.
Men det har ju inte alltid varit så, en gång i tiden var kameran och tekniken i sig intressant.
Men måste jag då blogga, räcker det inte med promenad och foto och bilder? Räcker och räcker, skrivandet är ju en stor del av nöjet, så det vill jag inte vara utan. Orden har ju följt mig hela mitt liv, så de är en del av mig. Dem vill jag inte heller vara utan.
Och jag hoppas att de kan hänga med ett bra tag till. Bloggandet är ju en bra terapi.
Jag vet att det finns andra som har mer fantasi och hitta motiv i hemmet. Men de är inte från min sida.
Nå nu måste jag ta mig samman och komma igång idag.
Bild nummer 3 gillas mycket.
Många vänliga hälsningar från Erik / DK