Bland slödder och mörker

Fortsättning. Här börjar historien

När vi skildes åt hade Dr Geraldius och hans medhjälpare fått slödder på besök, närmare bestämt av Slödder å Skarn, ett pack från en annan gruva, den i  Falun.

Nyfiket studerar de doktorns arsenal av hjälpmedel, men betraktar man det närmare så är det nog munvädret som är det verkningsfullaste. Men det är klart, att ha varit Livmedikus åt Stormuftin av Konstantinopel kan ju verka imponerande.

Men jag tycker nog att de ser lite misstrogna ut. Fnyser, spottar snus och skakar på huvudet åt eländet.

Grova i mun är de också. Och skrattar åt det. Klart ouppfostrade.

Nu har Herr Bergmästaren blandat sig i leken också. Med föraktfull avsmak kör han bort packet  från herrskapsfolkets promenadplats.  Men jag tror nog inte han blir av med dem så lätt.

Själv tyccker jag det är dags att fly solen och söka sig ner i gruvans svalka. Det är jobbigt att fota med alla skarpa kontraster som solen ger. Dessutom är dett svettigt när man är väl påklädd. Denna dag var ju en sådan dag när det rapporterades att det närbelägna badet var full med folk. Förstår dom inte att gruvan ger bättre svalka än ett bad? Och dessutom slipper man bli solbränd.

Sagt och gjort. In i gruvhissen för fem minuters färd ner i berget.

Det är intressant att titta ut genom fönstret, även om det man mest ser är fukt och en mörk bergvägg.

Nere på 155-metersnivån sitter en av gruvdrängarna och väntar på hissens nedkomst och en ny laddning besökare.

Det är inte mycket ljus härnere. När man kommer ut ur ljuset och in i gruvmörkret ser man nästan inget, innan ögonen hunnit vänja sig lite mer. Och inte ens då ser man så mycket. Kameran ser mycket mer av former och färger, men det kräver exponeringstid. Några sekunder och uppåt. Den värld man upplever är gråare, men ändå vacker.

Så här ser det ut när man tittar mot hiss-schaktet, när hissen inte är där. Ja, kanske ser man ännu mindre.

Men gruvdrängens värld lyses upp när en av hissarna kommit ner och släpper ut sin last av besökare.

Besökarna väkomnas ner i gruvan, men får också några allmänna förhållningsorder som är viktiga att följa. Det gäller att hålla sig väl med Gruvfrun så att ingen olycka händer. Knacka tre gånger i väggen är ett måste, för att vara på säkra sidan. Och inga kvinnor nere i gruvan, det var inte lämpligt. Därför är alla gruvarbetarna gruvdrängar. Och sist men inte minst: vissla inte i gruvan. Det är definitivt olämpligt om man vill undvika olyckor.

Sen finns det också modernare säkerhetsbestämmelser, som att alla ska ha hjälm i gruvan.

Nu får ni vänta här i mörkret tills vandringen fortsätter.

Och det gör den här