Årets första decemberpromenad för min del gav en blandad kompott

Jag behövde en promenad, jag hade ju inte tagit någon ännu den här månaden, och jag glömde inte bort att komma ihåg att stoppa en kamera i fickan, så det blev bilder också. Sådana där blandade som det blir när jag inte har något annat syfte med fotograferingen än att gå. Och se hur det går.

Ljus och skuggor och hur de faller är något jag brukar fastna för ibland, och att de upprepar sig, gör inte saken sämre. Däremot är det risk för att fotografen upprepar sig, när han går samma vägar, fastnar för samma sorts motiv och tar i stort sett samma sorts bilder, men så länge han är nöjd med det, är jag också nöjd. Då får jag något att skriva om och   även bloggsjälen känner sig till freds.

En liten bagatell?

Vardagligare än så kan det inte bli,  eller hur.

Blänket i gatan och färgen på fönstret är ju ett tillfälle jag inte bara kan gå förbi när jag har en kamera runt halsen. Ett vardagligt  och vanligen tråkigt motiv får plötsligt liv.

Mamma, pappa, barn.

Ja, det är i den ordningen  de går, med den pådrivande pappan i mitten och den tonårige drasuten på sladden.  Men utan solreflexen på gatan hade det inte blivit någon bild.

En sorts selfie...

... kanske.

Jag tippar att det var så att huset och ljuset behövde en förgrund, och den enda jag hade med mig var gäckande skuggan.

En långrandig bild?

Men för att inte blogginlägget ska bli långrandigt slutar jag här, trots att här hade promenaden knappt börjat, och jag visste inte var jag skulle hamna, men nu vet jag, Ni får fortsätta vara nyfikna ett tag till.

.

2013-12-01 16:47   Erik Madsen

Hej Jan-Oluf.
Det är precis ljus och skugga det handlar om och du ser det.
m.v.h. Erik / DK

Besvara

2013-12-01 17:42   Heléne Alklid

Härliga skuggisar! =)

Besvara