Äntligen äkta tågluffande
Det var dags att lämna Brno, efter två dagar där. Det var ju inte någon av de viktigaste städerna längs vår väg, och visst fanns mer att se, men vi hade mer som väntade framför oss.
Tåget vi skulle åka med var ganska fullsatt redan när det rullade in på stationen, så några sittplatser fick vi inte. Det blev att sitta på golvet. Och det var det inte bara vi som gjorde. Äntligen kändes tågluffandet äkta och genuint.
.
Men med lite kaffe i bägaren håller man humöret uppe, även om ryggstödet var hårt.
Väl framme vid resmålet, gick vi till en servering på järnvägsstationen för att få lite i krävan, innan vi uppsökte nattens härbärge.
I väntan på maten stillade Eva-Brita sin nyfikenhet.
.
Staden mötte oss med blommor där spårvagnen gick ner i tunneln...
.
... och vi möttes av blommor där vi skulle bo de närmaste fyra nätterna..
Då vi luffade sov man på tåget för att spara pengar...