2. Vad håller jag på med, egentligen... eller varför

Ja varför fotograferar jag? Finns det något enkelt svar på den frågan, och behöver man ens svara på den? Det är väl inte nödvändigt, men det är reflektionen som jag tycker är intressant.

Jag fotograferar för att det är roligt, så enkelt är det. Fotograferar jag så blir det roligt. Känns det roligt så fotograferar jag. Mår jag inte bra så kan jag alltid fotografera, så blir det bättre (om jag kommer på att det är det jag ska göra). Men det slutar ju inte där. Det ska bli bilder också (eller måste det inte det?).

På den tiden jag plåtade svartvitt, så var man tvungen att genomlida fasen med framkallning, mörkrum och kopiering innan det blev ett resultat. Jag var  (blev?) aldrig någon mörkrumsräv som älskade att  blaska och pjatta och ha mig. Det blev snarast en prestation att stå där och producera, ett sätt att vara duktig. Egentligen inte så roligt alltså. Det var väl  också därför jag så småningom slutade med det (när jag väl skaffat mig ett andra kamerahus för att kunna ha färg i det ena och svartvitt i det andra; Bad Timing).  Men jag stod ut i tio år! Därmed inte sagt att jag inte gillar svartvita bilder, men det är en helt annan sak.

 En gammal svartvit bild (ca 1970), film, Tri-x

...och en ny (häromveckan), digital

Efter det var jag enbart diafotograf i många år. Även där var fotograferandet roligt, men inte det som kom därefter. Att rama, sortera etc. var inte roligare än mörkrummet, men det var ju ljust i alla fall. Och så småningom drunknar man i alla bilder som tar plats. Efter den senaste flytten är det mesta undanstuvat på vinden i kartonger, mycket mediokert men också många godbitar gömda för världen.

En gammal godbit (synlig för världen), film, Velvia

Sedan hade jag en lång period, där jag nästan inte fotograferade alls (förutom familjebilder), men för fem år sedan snubblade jag på digitaltekniken och då blev det roligt igen. Alltså fotograferar jag igen. Alltså har jag roligt. (Hm, går inte det där resonemanget i cirklar). Att jobba vid datorn passar mig mycket bättre än att stå i mörkrummet eller pilla med diabildshantering. Oavsett färg eller svartvitt.

 Det är roligt att fotografera, men det behöver inte bli bilder för det. Jag menar själva fotograferandet, själva sökandet efter motiv, att gå runt och titta, att se, att söka, att flanera, att kräla på marken, vrida, vända och fånga in, allt det är fotograferandet i sig, och ett nöje, ett tillstånd, ett varande. Om det sedan blir några användbara eller bra bilder har ingen betydelse i den stunden. Bilderna är inte målet i sig, dom kommer senare. Och här tycker jag digitalkameran har spelat en roll. Man böhöver inte tänka på filmekonomi, har inte samma krav på att varje bild skall lyckas. Man kan leka. Ja, fotograferandet är mycket en lek för mig, därför så roligt. Därmed inte sagt att jag inte är seriös. Men "life is to serious, to take seriously".

Mitt mål med fotograferandet är inte att skapa bra bilder. Eller rättare sagt, att ha det målet är inget som gör att jag fotograferar, inget som driver mig, inget som gör att jag tar bättre bilder, eller gör fotandet roligare. Det är sökandet och nyfikenheten som gör det. Jag söker, ser och observerar när jag fotograferar och har jag någon gång en förutfattad mening om vad jag skall fotografera, vad det ska bli, så brukar det inte stämma. Det blir något annat, för det var vad jag fann.

Igår sprang jag på den här, och eftersom jag älskar rallarrosor kunde jag inte låta bli att fotografera

 Och så gick jag förbi en vacker rödfärgad vägg. Då kunde jag inte heller låta bli kameran. Det är en sådan där bild som jag tar för att det är roligt att fotografera. Inte för att jag i fotoögonblicket vat vad jag ska ha den till. Men den kan ju vara bra att ha om jag någon gång skulle få för mig att göra en bild av den.

 Så här blev just den (jag tog ju förstås flera)

Det var dagens funderingar. Inte för att jag vet om jag blev något klokare, men nu finns det nedskrivet i alla fall.

Ha en bra dag och ta med er kameran och gå ut och ha roligt!

2008-07-11 14:34   Gunnar-E

Tyckte det var en bra sammanfattning på varför man fotograferar. Mycket stämmer in på mig. Förutom att det är kul, är det också avslappnande. Då man är koncentrerad på att söka motiv, så finns det inte plats för några andra tankar. En liten paus från vardagslivet.

/Gunnar

Besvara

2008-07-11 15:17   Elin Torger

fotograferandet är en viktig del i mitt liv...det är inte bara roligt...utan det är även spännande och avslappnande på samma gång:))
det är svårt att förklara i ord...det tror jag är något man själv måste få uppleva för att verkligen förstå det...;))
/E.T

Besvara

2008-07-11 17:04   begust

FOtograferandet och skapandet är en viktig del av mitt liv. Precis som du så ger det mig glädje och avkoppling. Det är lite meditativt att gå runt och fotografera.
Jag känner väl igen mig i din beskrivning av utvecklingen som fotograf, men jag har kvar mörkrummet och skall försöka jobba mer där i höst. TÄnkte intressera min yngsta dotter till magin i mörkrummet.

Besvara