fotografering (och annat?) med ddarriga händer

13. Ordbehandlaren och hans penna, snickaren med sin hammare och fotografens strävan.

När man skriver och resultatet uteblir så byter man inte ordbehandlare. Men man kan byta till penna och papper istället och då kanske det går bättre, det är i alla fall min egen erfarenhet som f.d. skribent. Bytet av verktyg kan lösa kreativa knutar. Kör man fast med den ena metoden, kan den andra hjälpa. Sak samma kan det vara för fotografen. Kör man fast när man försöker utvinna en bild ur ett motiv, kanske det lossnar om man byter objektiv, byter brännvidd. Byter ordbehandlaren mot en penna. En målande konstnär som fastnar i sitt uttryckssätt kan på samma sätt byta media. Endast skribenten själv, fotografen själv, konstnären själv har makt över detta, och förhoppningsvis insikten att se detta.

En snickare använder en hammare för att slå i spikar. För att vara bra på att slå i spikar måste han behärska sitt verktyg, i varje situation veta hur hårt han skall slå, hur att skall sikta för att lyckas bra. Korta spikar, långa spikar, tunna och grova, olika underlag, alla kräver sitt speciella handlag. Precis som för fotografen. Varje motiv kräver sitt speciella handlag. Mästerligt handlag kräver träning och erfarenhet med hammare och kamera.

Få snickare ägnar sig enbart åt att spika. När snickaren skall kapa en bräda skulle han (eller hon) aldrig drömma om att använda hammaren. Den snickare som gör valet att enbart använda hammaren har begränsat sitt arbetsområde, men kan kanske bli en virtuos utöver det vanliga inom det området. Det valet är knappast realistiskt för snickaren, men för fotografen existerar det. Man kan begränsa sig till att använda ett verktyg, ett objektiv och bli virtuos med det.  Ta till exempel en Cartier-Bresson. Men han tog inte heller porträtt på nyckelpigor eller närbilder på skygga fåglar. Han hade gjort sitt val (och ett gott sådant).

Vi gör alltid ett val, även som fotografer. En del är medvetna om sitt val. En del mycket medvetna. Andra helt omedvetna om att de faktiskt gör val. Eller låter bli att göra ett val, vilket också är ett val! 

Vi kan göra ett val. Andra kan göra ett annat val. Det innebär inte att den ena eller andra har fel. Vi är individer och gör förhoppningsvis rätt val för oss själva. Förr eller senare. Men vägen dit kan vara både lång och krånglig och kantad av misslyckanden. Krokiga spikar, snedsågade brädor. En del kanske nöjer sig med det, och trivs med det, att kröka spikar, medan andra har högre mål, att med skönhet kunna slå i även de grövsta spikar. Men valet är individuellt.

En del kan välja att enbart slå i spik. Och tycka att det är det enda rätta. Andra kan välja att bara såga. Och likaledes tycka att det är det enda rätta.  Ytterligare andra väljer att kunna båda och ser ingen konflikt idet. Att behärska sågen gör inte att man blir sämre på att spika. Men om man dessutom skall mura, gjuta, spackla, måla, olja, kröka rör, sy kläder, göra ostsufflé, spela gitarr, brygga vin, mecka med bilen och samla på frimärken, då kanske man inte blir bra på någonting.

Men det viktiga är att var och en hittar sin väg. 

 

Gunnar Smolianskys bilder på Kulturhuset i Stockholm. Han har valt sin väg.  

Där finns också svarvita bilder av Lennart Nilsson, från 40-50-talen. Berättande och tekniska mästerverk. Båda utställningarna är bra. En del tycker Nilsson är bäst, andra Smoliansky. Endast du vet vad du tycker. Gå och se om ni inte har gjort det!

 

 

En annan väg att gå

Inlagt 2008-07-24 05:57 | Läst 6372 ggr. | Permalink


(visas ej)

Vad heter Disneyfiguren Kalle A*** i efternamn?
Läckert! Färgbilden som om den var hämtad från en Zornmålning. Bra val.
Precis som du skriver måste var och en göra sina egna val. Sedan tycker jag kanske att det är en skillnad på om man använder olika "verktyg" för att "få jobbet gjort". från att använda olika verktyg för att man "ledsnat" och inte har ro att låta saker ta sin tid. Eller med andra ord, om jag tar fram sågen för att kapa ändträdet är en sak, men att byta ut hammaren mot sågen, för att jag ledsnat på hammaren, och sedan försöka spika med sågen är en annan sak. Och många är vi som försöker spika med sågar om du förstår vad jag menar ;)
Jag tycker väl, som hantverkar son, att jämförelsen med olika verktyg haltar en del. Det är lätt att få intrycket att du menar att bilderna måste bli enahanda om man inte använder en massa olika prylar, och där håller jag inte med. Sedan är den ringa erfarenhet jag har av "fotograferande konstnärer" att de ägnar sig åt en typ av bilder i taget om de över huvud taget byter. Koudelka fotade inte Gypsies på förmiddagarna och lite macroblommor på eftermiddagarna eller Eugene W Smith som knappast plåtade Pittsburgh några dagar i veckan för att fota annat de andra dagarna. Dessutom är jag tämligen säker på att de använde an ganska sparsam utrustningsarsenal under sina respektive projekt. Och det är lite detta jag syftar på med att "begränsa sin utrustning" att man inte "ger upp" utan jobbar sig igenom sina "projekt" innan man byter, om man känner behov av detta. Jag tror och har egen erfarenhet av att det är lätt att byta motiv och utrustning så fort det börjar gå "lite trögt". Alltså att försöka ta genvägar till bättre bilder, och där är jag numera övertygad om att inga sådana genvägar finns. Men ytterst handlar det också om vilken ambitionsnivå man har och vad man vill med sitt fotograferande.
-affe
Ps. Måste väl tillägga att jag är lite hemmablind och skriver utifrån min synvinkel som i huvudsak grundar sig i den dokumentära fotografin. Det kan nog lätt bli att man talar förbi varandra om man står på olika värdegrunder, eller håller på med helt olika typer av fotograferande ;)
Svar från janolof 2008-07-24 13:57
I princip håller jag med.
Ett förtydligande dock: Jag menar INTE att bilderna blir enahanda om man inte använder olika utrustning. Blir den enahanda beror det på fotografen. Enbart. Och även jag är hantverkarson.

Tror inte heller att det finns genvägar, men det finns olika vägar.

Och olika värdegrunder kan vålla besvär, men man kan försöka överbrygga dem och försöka förstå.
Fina bilder, Jan-Olof! Och intressant text. Förstår visserligen inte rikigt vad det är du vill komma fram till? Att var och en gör sina individuella val? Och att det är fel att begränsa sig i sina val, som t ex dogmafotograferna? Isf är det ju bara att välja att inte bli en dogmafotograf! :)

Ang H C-B så körde han ju ganska ofta med En kamera, En glugg, En film osv. Och det gick ju ganska bra (därmed inte sagt att det kommer att gå bra för alla andra som gör det också). Men han sysslade ju även med annat. Han tecknade kroki bl a, filmade dokumentärfilmer osv.

Men han gjorde ju inte så som många fotografer verkar göra idag, när de kör fast i sitt fotograferande, att de byter film och kör lite färg, byter glugg till en macrolins eller skaffar ett fischeye objektiv eller nåt i den stilen. Utan när han väl fotograferade (vilket var ganska ofta) så gjorde han det med en och samma utrustning. Just för att kunna den helt utantill, veta exakt hur en mycket man får med med en 50:a, så att han slapp tänka på det vid fotograferingsögonblicket. Hans bilder skulle aldrig kunna komma till om han inte kunde sin kamera och sin glugg, samt film till 100% utantill. Har du sett när han fotograferar? Det går så ottroligt fort - ingen lägger märke till det, och det var också en förutsättning för den typen av bilder han ville åt!


Men var och en väljer ju sin väg, och det är kanske det du vill ha sagt? :) Men därmed är det väl inte fel att vilja begränsa sig, om det nu är det man vill?
Svar från janolof 2008-07-24 16:59
Nej, just det. Det finns olika vägar. Var och en väljer sin väg. Och det är inte fel att begränsa sig. Tvärtom.

Vad jag vill komma fram till? Det är väl reflektionen i sig som är målet. Att bli klokare. Inte att något är rätt eller fel. Att belysa och synliggöra. Med hjälp av andra. En dialog.

Jo jag vet hur han fotograferade. En mästare i sitt hantverk.