Försökte fotobutiken blåsa mig?

Som kameratestare ska jag inte bli lurad. Ändå är jag nära att köpa ett 146 procent dyrare minneskort. Väl hemma uppäcker jag att Sandisk också har en räv bakom örat.

Sandisk har kommit med en ny serie SD-kort som är snabbare än tidigare. De nya Sandisk Extreme Pro SDHC-korten kan skriva och läsa i 45 MB/s mot tidigare maximalt 30 MB/s. En 50 procentig ökning, åtminstone på pappret.

Jag tänker testa de nya korten och har fått låna ett av Sandisk. För att se om de är snabbare än de befintliga och gick därför förbi Rajala på vägen hem. Som god konsument borde jag ha kollat upp vilka sorter som fanns i förväg och också kollat pris, men inte. En 4GB-kort kan ju inte vara så dyrt tänkte jag.

Det visade sig att Sandisk Extreme-korten finns i två hastigheter 20 och 30 MB/s. Säljaren på Rajala förklarade att 20 MB/s-kortet är för videofilmning och 30 MB/s-kortet är för systemkameror.
Jag blir lite nyfiken och frågar om de flesta köper 30 MB/s-kortet?
"Jo, det är ju för systemkameror" säger säljaren.
Den långsammare kortet går loss på 199 kronor. Rajala vill ha 146 procent mer för det på pappret 50 procent snabbare 30 MB/s-kortet, alltså 490 kronor.

Jag blir paff och tvekar. Kan det verkligen vara så här stor prisskillnad?
Att de flesta köper det snabbare kortet förvånar mig inte alls. Har du precis gjort av med en massa tusenlappar på en ny systemkamera vill du inte riskera att begränsa kameran med ett långsamt minneskort. Även om du frågar efter priset så är några hundringar rätt lite i sammanhanget. Och vem har kollat upp priserna på minneskort i förväg när all uppmärksamhet riktats mot att välja rätt kamera på rätt ställe?

På nätet är folk noga med att jämföra pris, men i butik är det inte lika lätt. Här får känslorna lätt styra. Inte vill jag väl ha annat än det bästa minneskortet till min nya systemkamera?
Att Rajala inte bemödat sig om att lägga in en bild på 30 MB/s-minneskortet på sin sajt säger nog en del om skillnaden i köpmönster mellan webb och butik.

Jag känner mig förvirrad framför disken och låter känslan att priset för det snabbare kortet är allt för högt fälla avgörandet. Väl hemma bekräftas också mina farhågor och jag ser att om jag gått några kvarter ytterligare hade jag kunnat handla kortet för 299 istället för 490 på Kjell & co.
På Cyberphoto hade jag fått ge 229 kronor...

Sandisk laborerar med klassningen
När jag läser på lite mer om olika standarder för SD-kort upptäcker jag att Sandisk verkar köra ett trick för att motivera varför man ska köpa ett dyrare kort.
För videofilmning finns en klassning. Idag finns främst klass 6 och 10. Båda ska klara full HD-filmning enligt SD Association. Tar vi Canons systemkameror som exempel så har de en filstorlek på 330 MB/min i de flesta modeller vid HD och full-HD-filmning. Det är 5,5 MB/s. God marginal upp till 20 MB/s.

Kollar vi på SD-standarden krävs 6 MB/s för att få klass 6. För att få klass 10 krävs 10 MB/s. Ändå har Sandisk valt att skriva klass 6 på 20 MB/s-kortet och klass 10 på 30 MB/s. Det verkar som de behöver ett sätt att motivera det dyrare kortet.

En snabb koll ger i handen att Lexar, Transcend och Panasonic anger klass 6 för sina 20 MB/s-kort.

Säljaren på Rajala sa mycket riktigt att det långsammare kortet dög för filmning. Att det snabbare kortet krävs för en systemkamera är däremot en sanning med kraftig modifikation.

För att minnekortet ska vara en flaskhals krävs en snabb kamera med hög upplösning samt att man fotograferar långa serier med råformat. Den mest krävande kameran är Canon Eos 1D Mark IV som tar 10 bilder per sekund med 16 megapixel i 14 bitar. Internminnet rymmer 28 bilder á 19,4 MB med högsta hastighet innan det tar stopp. Skillnaden mellan minneskorten är hur snabbt internminnet kan tömmas till minneskortet så att man kan fortsätta fotografera.

Det är alltså under rätt extrema förhållanden som skillnadena mellan dagens minneskort märks. Detta är ett bekymmer för tillverkarna av minneskort. Vad gör man när alla uppfattar alla kort som likvärdiga?
Idag klarar sig nästan alla stillbildsfotografer med de kort som redan finns. Däremot kan de ju blir billigare. Det är främst professionella videofotografer som lagrar okomprimerad videodata som frågar efter stora och snabba kort.

Jag återkommer när jag testat korten ordentligt.