Väntan - sju veckor

För över tre månader sedan började jag en helt annan resa än den man gör ute i stora vida världen. För att klara av att leva ett normalt liv igen efter en något komplicerad fotoperation behöver jag numera gå på sjukgymnastik och träna. För att komma till och från sjukgymnasten då man har foten i paket och inte kan köra bil själv så har vi en väldigt fin förmån här i vårt land.

Vi får åka sjukresa med taxi. Det är väldigt bra att det finns men som en taxichauför sa vid en resa. Man ska inte tro att man åker taxi, för med taxi får man bestämma själv när man ska åka. Vid sjukresor blir det en hel del väntan. Lite svårt att planera resan till sjukgymnastiken eftersom man aldrig är helt säker på när bilen kommer och om det är samåkning den dagen. Är det samåkning kan man dessutom få en liten sightseeingtur runt i stan. Det blir ofta en hel del väntan, speciellt på hemresan, men vad gör det för då har jag ingen tid att passa och det är fantastiskt att vi har den förmånen. I hallen till min sjukgymnastik är det så bra ordnat att det finns en utfällbar pall där man kan sitta och vänta och se om bilen kommer.

Men vad gör man under tiden man sitter där och väntar? Det första man bör tänka på är att inte lyfta på rumpan för att kika ut och se om bilen har kommit, för den där praktiska pallen den fäller naturligtvis ihop sig. Tänker man inte på det så blir överraskningen ganska stor då man plötsligt finner att man sitter på golvet istället. Tur att det finns vänliga människor som hjälper till då.
Den första dagen då jag satt där och väntade upptäckte jag att där ute fanns det en intressant stolpe som någon hade dekorerat.15 april och löven har inte slagit ut än, regnväder är det också. Lite småkallt.

En vecka senare är det dags att inta väntepallen igen, i dag ska jag tydligen få lite bättre utsikt.

Det gäller att träna på duktigt så fyra dagar senare är jag där igen. Då är det liv och rörelse på gatan utanför. Inga löv på träden ännu.

 En vecka går och nu är det maj och det börjar grönska i backen.

Den 10 maj börjar det se ut som det är riktigt vår på gång. Den skira grönskan börjar komma och stolpen är påskpyntad. Min bil kommer.

En vecka till går och våren kommer med stormsteg. Men vad har hänt med stolpen?

 Den sista vårdagen 31 maj, då har grönskan kommit för att stanna.

 Varmt ute så, ingen har någon jacka att hänga av sig.

Alla bilder är tagna med mobilkameran. Den enda kamera som jag klarar av att bära med mig när händerna är upptagna.

Jag tränar vidare och hoppas att jag slipper sitta och vänta på den där pallen hela sommaren.

2013-06-04 09:39   janolof

Trevlig kavalkad ur ditt tålmodiga vardagsliv. Årstidsväxlingarna visar hur långdragen väntan är.

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2013-06-04 10:04

Man får försöka göra det bästa av tiden då man väntar på läkning.
Tråkigt att inte kunna gå ut och fota men den tiden kommer väl så småningom.
Lite knepigt med dörren där jag väntar, för den går upp och igen automatiskt, stänger sig plötsligt då jag tänkt
ta en bild.

Svara

2013-06-04 09:50   frwe

Härlig serie Margareta, bra idé och väl genomförd. /Frode

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2013-06-04 10:02

Hade lite tråkigt då jag satt där och väntade tills jag kom på att jag kunde utnyttja tiden till något.
Ibland kommer bilen på 5 min men ibland kan jag få vänta upp till 30 min.

Svara

2013-06-04 11:02   DanneWest

Så agerar en riktig fotograf i de lägena! Hoppas allt blir bra med dig och din läkning!

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2013-06-04 11:16

Tack Dan. Läkningen går frammåt men det tar tid. Tre månader till innan nästa operation.
Glad för dina vänliga ord.

Svara

2013-06-04 11:22   imse 59

Det gäller att se det från den ljusa sidan, och det tror jag att du gör.
Kul att se förändringarna i växtligheten.
Sköt om dig !
ing-marie

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2013-06-04 23:09

Ja det är väl bara att kämpa på och hoppas på att tiden går fort, fast lite dumt ändå att önska det för då tar ju sommaren slut för fort. Hoppas jag slipper den väntepallen före höstfärgerna kommer.

Svara

2013-06-04 15:00   peringe

Du tar vara på vardags händelser blir till bra bild reportage. Samtidigt vill jag tacka för den intressanta reseskildringen från Antarktis både spännande & lärorikt, bra sysselsättning som konvalescent att samman fatta sina reseminnen.
Ha det bra.
Ingemar

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2013-06-04 23:11

Kul att du ville läsa om Antarktis. Bra att ha lite att plocka bland i minnenas arkiv när det inte blir så många nya bilder.

Svara

2013-06-04 15:09   Sten Edebäck

Fin skildring och roligt med stolpen.

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2013-06-04 23:12

Blev lite förvånad då stolpen var rensad på sitt pynt en dag. Synd att det inte var en sjukgymnastik dag som det hände. Nytt besök i morgon, få se om det händer något nytt då.

Svara

2013-06-04 15:30   Peter-L

Ahhh vad jobbigt att bara vänta, men ibland är kanske "tiden" lösningen. Hoppas att det går fort framåt med din fot. Ja, läkningen alltså.. ;) Du brukar ju skämma bort oss med fina bilder från spännande platser. Men detta va ju bra dokumentärt. Hoppas du får slänga kryckorna snart!! //Peter

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2013-06-04 23:13

Om jag ska tro doktorn så blir de kvar till september, men jag kan kanske motbevisa det.
Har i alla fall en bra sjukgymnast som driver på mig.

Svara

2013-06-04 17:15   Marianne Bengtsson Rosander

Vad kul att få följa din stolpe genom vår och försommar.
Bilden med klädhängaren är fin
Marianne

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2013-06-04 23:15

Tur att stolpen fanns där för annars hade jag inte tagit första bilden den första dagen.
Fick syn på skuggorna från galgarna och halade upp mobilen.

Svara

2013-06-04 19:35   sabbis

Vad tråkigt med all väntan, men kul att du tagit tillvara på tiden och att vi (utan att behöva vänta) får se växlingarna!

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2013-06-04 23:16

Sjukgymnastiken är bra men väntan tråkig. Får hoppas att jag kan ta mig dit och hem för egen maskin snart, då slipper jag vänta.

Svara

2013-06-04 22:07   Hampus_6

Kan man kalla dig "fönstertittare" efter ditt bertraktande från väntsalen, tänk vad växtligheten förändrar sig på bara några veckor - nu får vi hoppas att du snart är frisk i foten och kan slänga kryckorna - och du, res dig inte en gång till i väntrummet så att du hamnar på rumpan igen. // Sören

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2013-06-04 23:18

Jo, känner mig som en riktig fönstertittare. Våren gick snabbt bara den kom igång och regn har jag bara haft en dag i min väntan. Pallens beteende har jag lärt mig nu, en gång på golvet räcker.

Svara

2013-06-05 19:07   Gun-Inger Arvidsson

Ett värdefullt dokument du visar här. Jag kan känna hur du längtar efter att slippa dessa vyer mer... för jag vet hur det varit efter mina operationer.

Läckert det går läsa så mycket på bilderna om årstider och annat som hänt på din rehab resa.
Den är kanske snart slut och då är du glad att ha allt detta bakom dig.

Om inte du hade op så hade jag kanske inte fått se alla dessa bilder och läsa din text därtill.
Det har givit mig så mycket själsligt positivt.
Hälsningar
Gun-Inger

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2013-06-08 09:43

Tyvärr så lär det bli många veckor eller månader till på den där platsen fast med förhoppning att jag lite längre fram kan ta mig dit med egen bil eller kommunala färdmedel. Just nu kommer jag inte så långt för egen maskin. Men jag är tacksam för att både sjukvården, sjukresor och sjukgymnastik finns annar så hade nog mina resor ut i vida världen upphört helt och hållet. Nu får jag kanske en helt fungerande fot och kan börja gå utan att ha ont igen.
Tack för din fina kommentar.

Svara

2013-06-09 22:08   Ewa Kirjavainen

Härligt inlägg, livet från en stolpe typ!
Hoppas du mår bra!
ewa

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2013-06-10 09:56

Kul vinkling med livet från en stolpe, med stapplande steg dessutom.
Träning och läkning går frammåt men alltför långsamt.

Svara