Väntan - sju veckor
För över tre månader sedan började jag en helt annan resa än den man gör ute i stora vida världen. För att klara av att leva ett normalt liv igen efter en något komplicerad fotoperation behöver jag numera gå på sjukgymnastik och träna. För att komma till och från sjukgymnasten då man har foten i paket och inte kan köra bil själv så har vi en väldigt fin förmån här i vårt land.
Vi får åka sjukresa med taxi. Det är väldigt bra att det finns men som en taxichauför sa vid en resa. Man ska inte tro att man åker taxi, för med taxi får man bestämma själv när man ska åka. Vid sjukresor blir det en hel del väntan. Lite svårt att planera resan till sjukgymnastiken eftersom man aldrig är helt säker på när bilen kommer och om det är samåkning den dagen. Är det samåkning kan man dessutom få en liten sightseeingtur runt i stan. Det blir ofta en hel del väntan, speciellt på hemresan, men vad gör det för då har jag ingen tid att passa och det är fantastiskt att vi har den förmånen. I hallen till min sjukgymnastik är det så bra ordnat att det finns en utfällbar pall där man kan sitta och vänta och se om bilen kommer.
Men vad gör man under tiden man sitter där och väntar? Det första man bör tänka på är att inte lyfta på rumpan för att kika ut och se om bilen har kommit, för den där praktiska pallen den fäller naturligtvis ihop sig. Tänker man inte på det så blir överraskningen ganska stor då man plötsligt finner att man sitter på golvet istället. Tur att det finns vänliga människor som hjälper till då.
Den första dagen då jag satt där och väntade upptäckte jag att där ute fanns det en intressant stolpe som någon hade dekorerat.15 april och löven har inte slagit ut än, regnväder är det också. Lite småkallt.
En vecka senare är det dags att inta väntepallen igen, i dag ska jag tydligen få lite bättre utsikt.
Det gäller att träna på duktigt så fyra dagar senare är jag där igen. Då är det liv och rörelse på gatan utanför. Inga löv på träden ännu.
En vecka går och nu är det maj och det börjar grönska i backen.
Den 10 maj börjar det se ut som det är riktigt vår på gång. Den skira grönskan börjar komma och stolpen är påskpyntad. Min bil kommer.
En vecka till går och våren kommer med stormsteg. Men vad har hänt med stolpen?
Den sista vårdagen 31 maj, då har grönskan kommit för att stanna.
Varmt ute så, ingen har någon jacka att hänga av sig.
Alla bilder är tagna med mobilkameran. Den enda kamera som jag klarar av att bära med mig när händerna är upptagna.
Jag tränar vidare och hoppas att jag slipper sitta och vänta på den där pallen hela sommaren.
Tråkigt att inte kunna gå ut och fota men den tiden kommer väl så småningom.
Lite knepigt med dörren där jag väntar, för den går upp och igen automatiskt, stänger sig plötsligt då jag tänkt
ta en bild.
Ibland kommer bilen på 5 min men ibland kan jag få vänta upp till 30 min.
Glad för dina vänliga ord.
Kul att se förändringarna i växtligheten.
Sköt om dig !
ing-marie
Ha det bra.
Ingemar
Har i alla fall en bra sjukgymnast som driver på mig.
Bilden med klädhängaren är fin
Marianne
Fick syn på skuggorna från galgarna och halade upp mobilen.
Läckert det går läsa så mycket på bilderna om årstider och annat som hänt på din rehab resa.
Den är kanske snart slut och då är du glad att ha allt detta bakom dig.
Om inte du hade op så hade jag kanske inte fått se alla dessa bilder och läsa din text därtill.
Det har givit mig så mycket själsligt positivt.
Hälsningar
Gun-Inger
Tack för din fina kommentar.
Hoppas du mår bra!
ewa
Träning och läkning går frammåt men alltför långsamt.