Nästa fas på min annorlunda resa.
Hinner inte vara hemma så många dagar innan det är dags för nästa operation. Tre dagar efter att jag kommit hem är det dags att ta bort den grå starren på första ögat. Det jobbigaste då är att hoppa på ett ben nedför trappen här hemma och till bilen. Har inte riktigt hunnit hämta krafterna.
Men är det någon som ska göra den operationen och är orolig så är det absolut inget att oroa sig för. Det gör inte ont och är inte obehagligt, dessutom går det så fort. Var på väg hem igen efter en och en halv timme och då hann personalen med en kaffepaus också.
Jag ser lite suddig i några dagar och första dagen är pupillen ganska stor.
Njuter av att vara hemma fast jag kan inte göra så mycket eftersom jag ska ha foten i högläge mest hela tiden. Jag kan i alla fall se femmilen på TV.
Dagarna går och jag behöver inte så mycket piller längre, vilket är skönt. För många kan det säkert låta som en toppentillvaro att få ligga och vila så mycket, kan säkert kännas så ett tag, men inte hela dagen och framför allt inte alla dagar i veckan...det blir ganska enformigt och långtråkigt. Tur att jag har goda vänner som hälsar på då och då så vi kan prata bort en stund.
Efter tre veckor ska jag på återbesök, ta bort både gips och stygn. Har lite otur att det är just den dagen som de har drabbats av datahaveri på sjukhuset. Väntetiden för att komma in är en timme, men jag är inte ensam om att drabbas och fördelen är att folk börjar prata med varandra i väntrummet.
När det så är min tur kommer motorsågen fram, tur att det inte är så stor klinga på den. Lite läskigt är det ändå för tänk om den skulle nå ända in till foten... ;)
Å så fram med det stora verktyget och bända isär gipset.
Foten är fri. Ser att tiden tickat iväg, jag hade tid kl. 14:20.
Så är det dags att börja ta stygnen. Om du är lite känsligt lagd så hoppa över de följande bilderna.
Jag tittar något förundrat på min egen fot. Den ser mer att höra hemma på en utomjording och jag undrar om det kommer att bli en riktig fot av det där.
Efter att stygnen är tagna får jag ett nytt bandage. Det är stort och är i plast ser mer ut som om jag fått en robotfot nu.Jag tar min konstiga fot och hoppar iväg till sjukgymnastiken där personalen jobbar på övertid p.g.a datathaveriet. Jag får ett, i mina ögon, mycket avancerat gymnastikprogram, som mest går ut på att vifta på tårna och vicka på vristen. Nu ska jag hem och vifta på tårna och böja på fotleden. Mer än så klarar jag inte. Har nu tre veckor på mig till nästa återbesök och då får jag kanske börja belasta min fot lite. I övrigt så blir det att vifta på tårna och ha foten i högläge .
Alla bilder är tagna med mobilkameran (utom den sista som är tagen med Canon G 10) de flesta utan blixt, orsaken till det är att det är fotoförbud på många ställen på sjukhuset och ingen verkar bry sig om det är en telefon du plockar upp. Suddigheten beror nest på att jag var tämligen darrig på hand. Det är jobbigt att hoppa på kryckor då man inte är van.
/Torbjörn
Kanske inte å modigt med blogg men jag behövde något att göra och så kan jag behöva ett minne att se tillbaka på då jag nästa vinter tänker börja klaga på vädret.
Mvh/Gunte..
Välgångshälsningar (hmmm blev ju nästan lite humor där) //PeterL
Hoppas han inte bara slant med kniven utan visste vad han pysslade med.
Väntar med spänning på då jag får klartecken till att börja belasta och se om foten håller.
Jag hoppas verkligen att du snart får en normal rehab i hemmt!
janf
Hoppas att allt går väl och att du mår bra!
Ewa
Det var inget dåligt ingrepp. Hoppas Du blir bra snart, förstår att det kräver
mycket träning. Mycket trevligt reportage Margareta. Jag läste även hur Du
fick kallelesen o hur Du infann Dig på ooperationen på Din födelsedag.
Ja, det var mycket på en gång.
Lycka till med rehabiliteringen. Och Glad Påsk på Dig!
Hälsar
Syssy
Foten vilar högt för att undvika svullnad och ont och jag väntar tiden ut tills jag kan få börja träna på riktigt.
Glad Påsk till dig också.
Snart kan du säkert ta en liten tur utanför huset.
Jag måste säga vi har ingenting som kommit upp mer än idag 5 mm av några krokusblad.
Hade jag varit som dem hade jag krupit ner i marken igen.
Dina bilder du tagit är bra du lägger ut så får många se hur hemskt det är när man blir opererad likaså att det läks med tiden och du visar väl då ditt ben igen.
Ha det nu så bra du kan och vila
Gun-Inger
Sköt nu om dig väl
Gun-Inger
Måste även säga att du har mycket att minnas då du blir gammal och uttjänt i tv soffan, som jag men jag ser detta med foto mer som bildkonstform.
Och en fråga till, då jag gick in på din profil så fick jag se denna text då jag läste din presentation
( " Kul att du hittade hit Weronica Lindholm,
Titta runt bland mina bilder och skriv gärna en kommentar . Det uppskattar jag!" )
Hur fick du till det, vill också ha så!
Önskar dig all välgång och framtid.
Mvh
Weronica
Hoppas du är fri från smärta snart om inte så pass att du kan orka fortsätta din genuina och fina arbete och intresse. Jag har opterat ledbandet 2 gånger, knä 4. Ledbandet krossat, korsbandet främre fortfarande av, inga meniskar kvar alls och allt detta skedde på 20 minuter. En grusgång liggandes med en påtänd Knarkar- Apa som aldrig höll på att få nog. Nåväl man måste kämpa vidare. Ibland kan det göra gott att skriva av sig eller kanske väckas andra vardag så de är tacksamma att de kan eller så även att man själv får höras av andras liv som kommentar under en blogg. Jag skrev denna blogg för en tid sedan. http://www.fotosidan.se/blogs/weronica-lindholm/mitt-egna-raw-och-macro-pa.htm
Kram och må så gott du kan.
Jag följer dig gärna och ser hur det går för dig
/ Weronica