När Cortès mötte Pizarro.
Blev nästan ett historisk möte inne i stan i går. Fast nu var det inte några conquistadorer som var här för att erövra vår huvudstad, snarare övervakare av körsbärsträdens blomning.
Jag läste i någon av bloggarna att nu började körsbärsträden i Kungsan blomma och eftersom jag skulle in till stan och träffa en mycket god vän, så passade jag på att åka in lite tidigare och bege mig till Kungsan för att se om det stämde...och det gjorde det. Det är visserligen ingen översvallande blomning än, men nog blommar det allt.
Folk satt där och njöt av blomningen och den fina vårsolen som sken och värmde oss i går. Klart man passade på att njuta av en glass också.
Många, många plockade upp sin mobiler och förevigade allt det rosa.
Armar sträcktes upp med mobilen i högsta hugg.
Nä, på den här ledden blir det mycket bättre.
Är grenarna för högt upp så kan man hålla ner dem lite.
Hur var det nu med det där historiska mötet mellan Cortès och Pizarro då? Jo, jag gick en sväng rakt igenom blomsterallén och längst där nere stod det en annan fotograf och föreviga alla som sträckte upp sina armar för att fota.
Vi kom i samspråk och det visade sig att vi hade närbesläktade namn. Fast där slutade samhörigheten, jag har inget som helst släktskap med den berömde Hernan Cortès, även om vissa i släkten gärna vill att det ska vara så. :) Hur det var med herr Pizarros släktskap med Francisco framkom inte. Men ett trevligt möte blev det och extra trevlig när Moderna museets fotograf också anslöt. Vi fick en trevlig pratstund vid körsbärsträden.
Vi skildes åt och jag gick vidare till mitt möte.
Såg att kön till glasskiosken började bli lång.
Och trappan vid Sergels torg började bli fullsatt och solhungriga människor.
Någon passade på att ta sig ett bloss. Bäst att passa på, snart är det förbjudet.
En trevlig eftermiddag inne i stan fick jag sedan i sällskap av min goda vän.
Kul när folk börjar prata med varandra, då öppnar sig oanade samtalsämne.
Det med namnen var ju en kul grej, de historiska personerna med dessa efternamn var sysslingar och släkt alltså.
Pizarro kanske hade barn, men Cortès har inga barn som man vet om. Han förblev ogift men det hindrar ju inte någon till att bli far.
Även kinesrena är ganska så facsineradecan körbärsblommen, såg det då jag var i Peking.
Dessutom ville de posera vid blommorna med mig, förstod inte varför i början men det var tydligen mitt ljusa hår som var intressant.
Kungsan och dess körsbärsträd lockar många har jag sett. Fast jag tycker det är vackrast när blombladen faller och hela marken är rosa.
Det är fint med körsbärsblomningen.
Hälsa Pizarro om du träffar på honom, han var tydligen där ganska ofta.
Härliga bilder och berättelser som vanligt i din blogg. :-)
Jag blir ju bara så nyfiken, var det Juan Luis S som du också träffade? Han jobbade för några år sedan på Moderna, men jag vet inte om han jobbar kvar där numera?
Vänligen
Nonno
Han från Moderna presenterade sig också men jag och namn, så har jag å klart glömt det redan innan jag var hemma igen. Men det var inte Luis S han sa utan något som jag först tyckte lät som Halland men var mer åt Hatte eller något liknande. Trevliga var de båda två i alla fall.
jag har varit och fotat tre år i rad i Kungsan...inte helt lätt få bra bilder. Första året åkte Thomas och jag dit strax före 05 på morgonen och hade med oss morgonkaffe, det var lite extra!
Det är kul att kolla in de där träden på olika tider och under de olika stadierna av blomningen.
Var också där en morgon för några år sedan, var tämligen folktomt då.