När Cortès mötte Pizarro.

Blev nästan ett historisk möte inne i stan i går. Fast nu var det inte några conquistadorer som var här för att erövra vår huvudstad, snarare övervakare av körsbärsträdens blomning.

Jag läste i någon av bloggarna att nu började körsbärsträden i Kungsan blomma och eftersom jag skulle in till stan och träffa en mycket god vän, så passade jag på att åka in lite tidigare och bege mig till Kungsan för att se om det stämde...och det gjorde det. Det är visserligen ingen översvallande blomning än, men nog blommar det allt.

Folk satt där och njöt av blomningen och den fina vårsolen som sken och värmde oss  i går. Klart man passade på att njuta av en glass också.

Många, många plockade upp sin mobiler och förevigade allt det rosa.

Armar sträcktes upp med mobilen i högsta hugg.

Blir det bra så?

Nä, på den här ledden blir det mycket bättre.

Är grenarna för högt upp så kan man hålla ner dem lite.

Hur var det nu med det där historiska mötet mellan Cortès och Pizarro då? Jo, jag gick en sväng rakt igenom blomsterallén och längst där nere stod det en annan fotograf och föreviga alla som sträckte upp sina armar för att fota.

Vi kom i samspråk och det visade sig att vi hade närbesläktade namn. Fast där slutade samhörigheten, jag har inget som helst släktskap med den berömde Hernan Cortès, även om vissa i släkten gärna vill att det ska vara så. :) Hur det var med herr Pizarros släktskap med Francisco framkom inte. Men ett trevligt möte blev det och extra trevlig när Moderna museets fotograf också anslöt. Vi fick en trevlig pratstund vid körsbärsträden. 

Vi skildes åt och jag gick vidare till mitt möte.

Såg att kön till glasskiosken började bli lång.

Och trappan vid Sergels torg började bli fullsatt och solhungriga människor.

Någon passade på att ta sig ett bloss. Bäst att passa på, snart är det förbjudet.

En trevlig eftermiddag inne i stan fick jag sedan i sällskap av min goda vän.