Några glimtar från en indianby i Ecuador.

Vi befinner oss i Otavalo en ort som är omgiven av vulkaner, eller rättare sagt så är man mitt i vulkanen. De berg som vi ser runt omkring oss kallas för Mamma vulkan, Pappa vulkan, vulkanbarnen och kusinerna men är resterna av en större vulkan.

Vi börjar vårt besök i saluhallen.

Vandrar runt lite och tittar.

Tar  en sväng och tittar på byn.

Fast oftast var det de i byn som tittade på mig.

Klara för leverans.

Tvätt.

Promenadfoto.

Någon riktig gatufotograf är jag inte, men jag gillar att ha kameran med och ta lite bilder då jag tar promenader så det kanske kallas för promenadfoto. 

Den här familjen har samlats runt sonen som troligtvis har något bekymmer att berätta. Ser så ut på mammans deltagande min.

Leverans på gång.

Godisinköp.

Dammigt utanför butiken avhjälps med lite vatten.

Dagens inköp bärs hem.

Popcornmannens lilla kiosk.

Här ligger det gamla persiska badet.

Badet.

Gränd.

Mera leveranser på väg.

Butik i gathörnet.

Alla har det inte lika bra. 

De här tre var de enda tiggarna jag såg på hela Zanzibar. 

Lokal att hyra om någon är intresserad att flytta dit. Luftig övervåning med naturlig ventilation.

Lastar man lite slarvig kan det hända att man får dubbelt jobb när det välter. 

Jädraås och ångtåg

Det var en söndag i augusti, vi var i Gävle, solen sken och vad var då lämpligare än att åka till Jädraås och titta.

Järnvägen här har en lång historia men för att göra den kort så var det för att bland annat sänka de fortfarande höga malmtransportkostnaderna beslutade bolaget att bygga en järnväg mellan gruvan i Wintjern och masugnen i Jädraås. Den började trafikeras i september 1881 och den 2 oktober 1970 lämnade det sista ordinarie tåget Jädraås. Som tur är så finns det en livfull förening som driver museijärnvägen i Jädraås.

Vi börjar besöket med att kika in i lokstallarna.

Vi lovar att inte smutsa ner oss och går in och tittar på de fina loken och vagnarna där inne.

Loket Korsån är byggt 1902 och är museeieföreningens första lok. Den gick mellan gruvan i Vintjärn, masugnen i Åg och sjön Hinsen.

Ångvagnen Majorn byggdes 1888, en riktig skönhet tycker jag.  Avsikten med den var att kunna köra persontrafik utan att binda upp ett lok för denna tjänst. Namnet fick den efter beställaren, ägarbolagets direktör och major i reserven John Samy Nisser.

Inspektionsdressinen Austin Ten är mycket fin den också.

Utanför stallarna står den här lilla motordressinen, den används för personal- och materieltransporter, inspektioner och är inget museifordon.

De finns mycket att titta på här och för killar med tåg i blick är det lätt att fasta på detaljer. De här två var helt uppslukade av något spännande.

Borta vid stationsbyggnaden började det nu samlas riktig mycket folk. Personalen var på plats, alla jobbar ideellt.

Praktiskt med godsvagn, där lastades alla barnvagnar in.

Dags att köpa biljett inne i den fina biljetthallen.

Jag frågade om jag fick ta en bild lite närmare och det gick så bra, fick även ett fint leende.

Men ännu finns det inget lok framför tåget, fast nu är det visst på gång.

Under puffande och rök kommer loket närmare.

och kopplas in framför vagnarna.

Så där nu är det körklart och dags för passagerarna att gå ombord.

En del har klätt upp sig dagen till ära, tre riktigt stiliga damer skulle ut och finåka.

Det kom så mycket folk som ville åka, så hastigt och lustigt fixades det fram en extra vagn så att alla skulle få plats.

Så där nu finns det plats även för de fina damerna.

Klart för avgång.

Tåget tuffar iväg och vi som inte åkte med kan titta lite mer på omgivningen. Ett anat tåg står här till beskådan. 

Lastat med lite livsnödvändiga ting.

Gamla skyltar är alltid kul. De här sitter på stationsbyggnaden.

Vi tog en promenad i Jädraås, men tar det i ett annat blogginlägg.

Den som vill veta mer om föreningen och Ångtågstrafiken i Jädraås kan läsa mer om det på deras hemsida här.

Kowloon

Även om det är jobbigt att gå med ont knä och hängandes på kryckor så blir det lite trist att bara vara på hotellet och i närområdet när man är på resa, så jag ville gärna komma över till Kowloon och se lite av den delen också.

Tog mig i kragen och gick iväg, långt kändes det men vet från förra besöket att det ÄR inte så långt att gå till färjan som går över från Hongkongsidan till Kowloon. Båten här nedanför är inte den färjan utan den som går till Macao. Där sitter man lite elegantare, men åker längre sträcka också.

Jag tog mig alltså till färjan, som pensionär åker man gratis även när du kommer som turist.  Det här är inte heller färjan utan ett av alla de kryssningsfartyg som kommer till Hongkong. Färjan hade jag dokumenterat vid förra resan hit så där tog jag inga bilder, de går bra att se här istället.

Ville nu se lite mer än bara färjelägret så vi hoppade på en buss, valde en som gick långt och fick då se lite mer av Kowloon.

Husen på den här sidan ser lite äldre ut och butiksskyltarna gör att det ser mer kinesiskt ut.

Vår tur gick till Sau Mau Ping.

När man åker runt här och ser alla dessa höga hus så inser man att det verkligen bor mycket folk här.

2014 var det ca. 7 miljoner innevånare i Hongkong, har väl blivit några fler sedan dess.

Effektivt

Det byggs och renoveras för fullt i Hongkong. Spana in det "lilla" huset med byggnadsställning, ser litet och inte så högt ut, men bara om man jämför med de högre husen.

Jag har alltid varit fascinerad av de byggnadsställningar de har i Asien. Även här där husen är enormt höga har de dessa ställningar av bambu som knyts ihop med buntband.

En morgon fick jag syn på att de började riva en ställning, först bort med skyddstyget och så klättrade byggubbarna ut på ställningen utan skyddsnät eller att vara fastspända. Plockade loss pinne för pinne och skickade den vidare neråt.

Rangligt och vingligt såg det ut.

Tjugofem minuter senare såg det ut så här. Snabba var de.

Mycket glas i dessa husfasader i Hongkong.