och ett och annat lejon. Mina resor i isbjörnarnas och pingvinernas land och alla ställen jag kommer att besöka mellan dessa utposter också. Inte bara bilder utan även lite berättelser och äventyr. Blogglista.se

Möss och elefanter.

I förra blogginlägget hade vi kommit till Uttersberg. Även om man skulle kunna tro att det finns rikligt med utter här så har inte platsen fått sitt namn efter dessa utan det är en bruksägare på 1600-talet som hette Utterclou som namngett platsen. Han tyckte det var en bra plats för järnframställning och här fanns ett järnbruk fram till strax efter första världskriget. 

Kvar från den tiden finns herrgården och i parken där ett galleri, Galleri Astley. Vi nöjde oss med att promenera i utomhusdelen och njuta av det fina vädret.

Här blommar det fint, tror att det här är någon sorts kaprifol.

Där i parken finns det en hel del att titta på konst och konstig konst också. Den här trodde jag var något annat än konstverk, tur den hade en skylt som berättade att den hette Outflow.

Flera djurfigurer vilade sig här i parken.

Ryktet som säger att elefanter är rädda för möss går tillbaka till den romerske författaren Plinius den äldre. I hans verk ”Naturalis historia”, i vilket han samlade mycket av grekernas och romarnas naturkunskap, finns ett långt avsnitt om elefanter. Där står bland annat att elefanter inte tål möss och råttor och inte heller rör foder, som dessa djur varit nära.  Fast det är tydligen inte sant. Biologer i djurparker bekräftar också att elefanter på intet sätt är rädda för möss.

Vet inte om det är den myten som gjort att det sitter en liten mus på elefantens rygg, eller om det bara är någon som glömt den där. Lite gulligt var det ändå.

Det fanns också en ljudinstallation om träd, men antingen räckte inte min hörsel till för den eller så var den inte igång då vi var där.

Den här hör inte till konsten i parken men är fin ändå, en likadan stod vid min pappas affär när jag var liten.

Färden gick vidare och vi hamnade i Stråssa, här finns det minnen som vitnar om den stora gruvepoken i Bergslagen.  Tiden och naturen gör nu sitt bästa med att återta byggnaderna.

Här hade jag velat vara lite modigare och inte så laglydig och trotsa avspärrningar, skyltar och plank och fått gå runt mer, men är inte så modig. Det här huset lockade lite extra.

Ett högt plank och rejäla lås spärrade så att man inte kom nära. Inte ens om jag står på tå så kommer jag över planket.

Men i ett plank hade någon sågat upp en liten, liten lucka precis lagom stor för att sticka in kameran. Ser ut som om någon bott där innanför.

Vi kommer till sjön Usken, och stannar till för att titta på en gammal kalkugn. Gillar de gamla byggnaderna och föremålen som vittnar om det som var förr, var inte intresserad av historia i skolan för där var det mest gamla kungar och årtal som skulle pluggas in och så lite krig, men historia som visar på hur livet var förr då är det intressant.

Där på en rastplats mittemot kalkugnen finns det en rastplats så vi passar på att sträcka på benen och upptäcker att den rastplatsen döljer något annat. En modern runsten, att den inte härstammar från förr märks på färg och motiv men runor har den.

Jag har sökt och sökt på nätet och hittat en artikel i Nerikes Allehanda, eftersom jag inte är prenumerant så kan jag bara läsa halva artikeln, men får fram att det är en person som heter Staffan Blixt som huggit den och om man kan tyda runorna ska man kunna läsa ”Helena lät resa denna sten åt Fia och Rebecca och Gabriella, döttrarna sina och åt Samuel, sin son. De voro de bästa blixtarna i Fröv.”

Nu är vi snart framme vid dagens mål.

Här ska vi sova i natt.

Fick ett litet rum i Skomakarvillan.

Tack för i dag!

Inlagt 2023-06-19 11:57 | Läst 1919 ggr. | Permalink

"Jo det finns mer eller mindre konstig konst. Det där trasslet med tråd verkar ju farligt om djur kan vandra runt i parken. Intressant att läsa och titta på bilderna, som vanligt"


(visas ej)

Hur mycket är tre plus två?
Skriv svaret med bokstäver
Grythyttan är trevligt har varit där några ggr när vi varit i knutshöjdsmosse... då åkte ni kanske via tre sjöars väg också.
Har ni sett kalkbrottet i närheten?
Det sägs att ett dukat bord finns på botten
/N
Svar från Margareta Cortés 2023-06-20 11:15
Tack Nini!
Vi kom en liten bit på Tre sjöars väg, men åkte hela rundan för några år sedan då vi var i Nora.
Var en fin runda.
Kalkbrottet har vi missat, får t det vid något annat tillfälle, låter lustigt med ett dukat bord på botten.
Jo det finns mer eller mindre konstig konst. Det där trasslet med tråd verkar ju farligt om djur kan vandra runt i parken. Intressant att läsa och titta på bilderna, som vanligt
Svar från Margareta Cortés 2023-06-20 11:16
Tack Peter!
Det där trådtrasslet var inte det vackraste, mest konstigt.
Fast tackhanden var lite kul.
Fin reseskildring! Kameran och kamerahållaren har gjort ett bra jobb. Bilderna av övergivenhet och förfall är på sätt och vis snygga ochså mitt i övergivenheten en stor svensk och liten skånsk flagga, märkligt!
Svar från Margareta Cortés 2023-06-20 11:18
Tack Måns!
Reagerade också på flaggorna där, men det såg ut som någon/några valt stället till boplats vid något tillfälle.
Här är förklaringen angående Stråssa:

https://www.bataljevent.se/scenarioanlaggning/strassa-gruva/

Förövrigt sitter jag och ser ut över Usken när jag skriver det här. Och så känner jag Staffan.

/LG
Svar från Margareta Cortés 2023-06-20 13:39
Kul att få information om Stråssa.
Hälsa Staffan att vi blev glada över att se hans runsten, synd bara att jag inte kunde läsa hela artikeln i tidningen.
Måns H 2023-06-20 13:44
@ Staffan: Fantastisk återanvändning!

(Då skarpögda Margareta inte anat användningen anar nog ingen annan tillfällig besökare något. Måste ni vara så hemliga? )