Möss och elefanter.

I förra blogginlägget hade vi kommit till Uttersberg. Även om man skulle kunna tro att det finns rikligt med utter här så har inte platsen fått sitt namn efter dessa utan det är en bruksägare på 1600-talet som hette Utterclou som namngett platsen. Han tyckte det var en bra plats för järnframställning och här fanns ett järnbruk fram till strax efter första världskriget. 

Kvar från den tiden finns herrgården och i parken där ett galleri, Galleri Astley. Vi nöjde oss med att promenera i utomhusdelen och njuta av det fina vädret.

Här blommar det fint, tror att det här är någon sorts kaprifol.

Där i parken finns det en hel del att titta på konst och konstig konst också. Den här trodde jag var något annat än konstverk, tur den hade en skylt som berättade att den hette Outflow.

Flera djurfigurer vilade sig här i parken.

Ryktet som säger att elefanter är rädda för möss går tillbaka till den romerske författaren Plinius den äldre. I hans verk ”Naturalis historia”, i vilket han samlade mycket av grekernas och romarnas naturkunskap, finns ett långt avsnitt om elefanter. Där står bland annat att elefanter inte tål möss och råttor och inte heller rör foder, som dessa djur varit nära.  Fast det är tydligen inte sant. Biologer i djurparker bekräftar också att elefanter på intet sätt är rädda för möss.

Vet inte om det är den myten som gjort att det sitter en liten mus på elefantens rygg, eller om det bara är någon som glömt den där. Lite gulligt var det ändå.

Det fanns också en ljudinstallation om träd, men antingen räckte inte min hörsel till för den eller så var den inte igång då vi var där.

Den här hör inte till konsten i parken men är fin ändå, en likadan stod vid min pappas affär när jag var liten.

Färden gick vidare och vi hamnade i Stråssa, här finns det minnen som vitnar om den stora gruvepoken i Bergslagen.  Tiden och naturen gör nu sitt bästa med att återta byggnaderna.

Här hade jag velat vara lite modigare och inte så laglydig och trotsa avspärrningar, skyltar och plank och fått gå runt mer, men är inte så modig. Det här huset lockade lite extra.

Ett högt plank och rejäla lås spärrade så att man inte kom nära. Inte ens om jag står på tå så kommer jag över planket.

Men i ett plank hade någon sågat upp en liten, liten lucka precis lagom stor för att sticka in kameran. Ser ut som om någon bott där innanför.

Resa med komplikationer.

För länge sedan läste jag en novell som handlade om ett äldre par som gick in på en resebyrå och ville beställa en resa med komplikationer. Damen som tog emot deras förfrågan var något konfunderad, men fick en lång förklaring om hur det var dessa resor man kom ihåg och sedan kunde berätta om.

Nu i februari var det dags för mig att åka iväg på en sedan länge planerad resa, fast det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Inte för att det blev några komplikationer med resan, men halkan slog till i Stockholm i januari och det ledde till att en axeloperation, som jag länge gått och väntat på att få gjord, fick flyttas fram en månad. Alla akuta benbrott kunde inte vänta. Visserligen hade jag rejält ont, men med starka piller så hankade jag mig fram ändå. Nu blev det för kort tid fram till min resa för att träna upp armen och axel, resa kunde jag men efter order från sjukgymnasten fick min trogna följeslagare kameran  stanna hemma. Den var för tung att handskas med. Jag fick nöja mig med min lilla Sony och mobilen. Den här lilla väger inte så mycket så den skulle jag nog fixa. Lite tråkigt är att den har ingen sökare utan bara en display. Vet inte hur många gånger jag glömde bort mig och tog upp kameran till ögat och försökte kika genom displayen.

Nog om det, resan blev så härlig och trevlig som jag tänkt mig och de bilder som jag inte fick till som jag ville, de finns i mitt minne ändå.

Trots att flygplansfönstret inte var så rent var jag tvungen att ta en bild då vi flög över bergen i Iran.

Resan gick till Sri Lanka och en sen kväll landade vi Colombo. Ett lite trött men glatt gäng letade reda på sina väskor och vårt äventyr kan börja.

Nästa morgon drog vi ut på stan för att bekanta oss med den. Varmt och skönt var det och även människorna var vänliga, speciellt tuk-tuk-förarna var alldeles överväldigade av hjälpsamhet. De gjorde sitt bästa med att övertala oss att passa på att åka till templet där vi nu hade en sådan otrolig tur att det var sista dagen på en stor festival med elefanter och en massa annat som vi bara inte fick missa. När den tionde sa samma sak så lät vi oss till slut övertalas för en tuk-tuk-tur. Den gick till det stora templet, fast under resans gång fick vi veta att det var ingen stor festival där. Kände oss lite lurade, men trots det så var det en trevlig tur och ett tempel fanns det ändå.

Vi kikade på templet, betalde och sa tack och farväl till våra tuk-tuk-förare för att ta en promenad i stället.

Det där med elefanter var nog inte helt och hållet någon bluff för bakom en stor port fanns det en liten elefant. Jag kikade in mellan gliporna och tog en bild på den. Kändes inte så bra att se den kedjad i det lilla utrymmet.

Vi promenerade vidare, på gatan vid templet stod det en mängd med stora föremål. Kändes nästan som att gå i ett museum. 

Ett bra riktmärke i staden är Lotus Tower som är 350 meter högt. Som namnet antyder så är byggnaden inspirerad av lotusblomman. Lotus symboliserar renhet inom den srilankanska kulturen och sägs också symbolisera landets blomstrande utveckling.

Det byggs för fullt i Colombo, höga hus växer upp...

...vid sidan av äldre hus. 

Olika former av tempel.

De lankeser vi träffade på var mycket vänlig och även lite nyfikna på oss västerlänningar, den här lilla söta killen med en ryggsäck som var nästan lika stor som honom själv charmade oss.

Han var på väg hem från skolan där jag fick fota min första väggmålning i Sri Lanka.

Senare ska vi gå till det stora marknadsområdet Pettah, men först tillbaka till hotellet för lite svalka. Är man inte van vid att promenera i +30 grader (eller mer) så tar det på krafterna.

                                                                                                  nästa

Raj Ghat - Indien.

Mahatma Gandhi som var en indisk advokat, politiker och andlig ledare, han blev mördad i New Delhi den 30 januari 1948,  är tydligen väldigt populär fortfarande och hedras med att ha fått sin födelsedag (den 2 oktober) som nationaldag. FN har även utnämnt den dagen som den "Internationella dagen för icke-våld".

Mahatma Gandhi hette egentligen Mohandas Karamchand Gandhi och ordet mahatma som man ofta tror är ett förnamn är ett ord i sanskrit där maha betyder stor och atma betyder själ.

Hur aktad och omtyckt Gandhi är förstår man lite av när vi åker förbi Delhi Police Headquarters och ser den stora bilden av honom där.

Vi har nu tänkt oss att åka till Raj Gath som är ett minnesmärke över platsen där Gandhi kremerades. Trafiken i Delhi är intensiv och högljudd. Att den är högljudd är inte så konstigt när det på nästan alla lastbilar står antingen står Horn Please eller Blow horn.

Det går inte så fort fram och man hinner se en hel del under resans gång.

Att möta en stor elefant i den här trafiken känns inte så konstigt men en aning ovant.

Hur som helst så kom vi fram till Raj Ghat.

Gandhi sköts till döds den 30 januari 1948 av den hinduiske extremisten Nathuram Gods; han ansåg att Gandhi gynnade muslimerna i Indien. Dagen efter sin dödsdag kremerades Gandhi på den här platsen.

Man får gå ända fram till platsen där en evig låga brinner och där den svarta marmorplattan finns, men då måste man först ta av sig skorna. Att gå runt på den uppbyggda muren går bra med skorna på.

Har varit ute och rest lite.

Har varit lite tyst från mig i bloggvärlden ett tag. Har varit på resande fot och inte haft mycket tid över för vare sig kommentarer eller ens att läsa några blogginlägg men upplevt desto mer den tiden. Tänkte börja lite smått att gå igenom mina bilder och även skriva lite om resan.

Denna resa gick med Finnair med mellanlandning i Helsingfors och jag blev imponerad över vilka vackra glas de serverade sin dryck i på flyget.

I glasen Iittala Ultima Thule såg det så inbjudande ut. Likaså är Marimekkos servetter snygga.

Resan gick bra utan några komplikationer. Bra det, men ska man ha något att berätta om så måste det ju till lite händelser och ovanligheter så vi hoppar direkt till ankomsten. Där nere ser vi landet och staden som vi nu ska landa i.

Vi brukar oftast resa på egen hand, men till vissa resmål är det lättast att ta sig med en organiserad resa. Så här blir vi mötta av en reseledare vid ankomsten.

Alla är en aning förväntansfulla inför vad denna resa ska bjuda på.

Vi och bagaget lastas in i en buss och vi beger oss ut i den hektiska trafiken. Det tutas och körs runt omkring oss som om det inte fanns några som helst trafikregler.

Du som varit i det här landet och den här staden har nog redan gissat var vi hamnat men ni andra, kom gärna med en gissning. I det här landet får man inte bli överraskad om man möter en elefant lite lugnt lufsande mitt i trafiken.

Man ska väl inte heller bli förvånad om man möter en gris eller två på parkeringen. De betraktas som stadens renhållningsarbetare.

Efter att fått en liten inblick i vad vi har att vänta oss de närmaste dagarna kommer vi till vårt hotell och inser att här går säkerheten främst. Både skanning av väskor och visitering av oss gäster blir det innan vi får komma in. Vi pustar ut lite i foajén i väntan på våra rumsnycklar.

Ser att luften är ganska så förorenad och diset ligger tät över staden. Inte konstigt med så mycket trafik men gladorna seglar friskt på jakt efter byten och en av dem slår sig ner utanför fönstret till vårt rum.

Efter att ha beundrat gladan utanför fönstret och tvättat av oss resdammet så är det dags att dra ut på stan och inspektera några sevärdheter.

Det kommer mer om det bara jag hunnit titta igenom mina bilder, då ska jag även berätta var vi hamnat om det inte redan kommit några bra förslag. Den här platsen är nu bara ett delmål före vårt egentliga resmål.

Elefantkepsen! Goa Gajah.

En riktigt gråtrist dag i dag här i Bromma, regnet hänger i luften och det mesta ser disigt och grått ut, vad passar sig bättre då att drömma sig tillbaka till soliga Bali.

På Bali kan man hyra sig en bil med chaufför och guide och slippa köra själv i den hetsiga och lite hysteriska trafiken. Ett både trevligt sätt att komma iväg och få se lite av ön eftersom man bestämmer själv var man vill stanna och vad man vill åka och se, dessutom så får man guider som känner till landet.

Vi hade gjort ett kort stopp i Ubud då vår guide frågade om vi ville se Elephant cap, lät ju intressant med en keps till elefanten. Så vi sa, javisst vi stannar där, men elefanten vid ingången hade ingen keps.

Det tog inte så lång stund innan vi förstod att det var en liten missuppfattning, det balinesiska uttalet på engelska blir lite som i Singapore där de kallar det för singlish borde väl kallas för balish här.

Det var naturligtvis ingen keps för elefanter som han ville visa oss utan ett tempel som kallas för  Elephant Cave, det templet blev 1995 upptaget på världsarvslistan. Här fick vi också en slags sarong och bälte att knyta om våra shortsklädda ben. Templet tros ha uppförts någon gång mellan 900- och 1300-talet.

En damm för religiösa ceremonier finns det här.

Och så har vi den märkliga grottan. Från början trodde man att den hotfulla figuren, vars mun är öppningen till grottan, var en elefant.

En smal gång leder oss in till en T-formad grotta som inte är så stor men har några altare. Det är ganska mörkt där inne. En del tror att det kan ha varit en plats där eremiter sökte enskildhet.

Här finns också en vacker trädgård så vi fortsätter nedför en mängd trappsteg till den heliga Patirtaan-dammen som sägs innehålla heligt vatten.

Där nere finns även rester av ett gammalt buddistiskt tempel.

Små nischer och uthuggna partier i berget minner om det gamla buddistiska templet.

Även om det är vid ett tempel som vi är så känns det lite som en djungel där vår stig slingrar sig fram bland alla lianer och växter.

Jag är glad att det inte är regnperiod, för den här smala och brant stupande gångstigen ser ut att kunna vara väldigt hal då den är blöt.

Det är ett levande landskap även här inom tempelområdet med lite odlingar och husdjur.

På den smala gångvägen nere hos korna möter jag en hund som ser ganska kaxig ut. Det är smalt och vi måste mötas mycket nära så det är med lite tvekande som jag fortsätter mot hunden, vet ju inte om den är snäll eller aggressiv. Men när vi närmar oss varandra så är det hunden som är räddast och vänder om och går tillbaka samma väg som den kom.

På vägen tillbaka till bilen kommer vi förbi en plats där det håller på att byggas upp ett nytt tempel, bitarna som de använder får mig osökt att tänka på LEGO.