Att resa eller inte ... det är frågan.

Två sprutor har vi fått, är det säkert då och kan man våga sig ut i stora vida världen eller hur är det där ute. 

Har varit en lång och ganska innehållslös isolering, inte mycket att skriva om och eller fota. I går var jag in i en fysisk butik och handlade, kändes lite ovant efter all handel med varor levererade vid dörren. Men hur skulle det var att resa. Vi drar iväg på en safari och kollar läget.

Vi blir mötta av vår guide från vår första safari, Thuto. Munskyddet sitter på plats.

Genast hoppar vi in i jeeparna och dra iväg ut i buschen. Träffar ganska snart på lite vilda djur.

En reslig giraff.

I ett träd liggen leopard.

Under trädet hittar vi hans kompis.

I träden skuttar några apor omkring.

Lejon hittar vi också, de ligger och vilar i det höga gräset. 

Fast hur kul var det här alla vekar ha tagit till sig av restriktionerna och gör sitt bäst för att inte föra smittan vidare. Även denna lilla bullfrogg lyder råden om munskydd.

Men elefantungen har lite problem med att hitta rätt plats för sitt munskydd.

Så det här blev bara en resa i fantasin om hur det skulle kunna vara. Jag fick leka lite och även minnas hur det var förr innan pandemin slog till och förändrade hela vår värld.

I verkligheten for vi ut till sommarstugan och la nytt tak på vårt förråd. Nog så viktigt och även genomförbart nu när vi kunde åka iväg och köpa tjärpapp och även få hjälp av dottern.

Först bort med det gamla trasiga taket.

Sedan fixa till femmeterslängder av tjärpappen, där kunde även jag hjälpa till lite. Klarar inget vidare av att klättra på tak numera.

Vass kniv är viktigt.

Upp med rullarna på taket. Där var det skönt att vår dotter var med, hon är bergsbestigare och inte ett dugg höjdrädd.

På med tjärpappen.

Noggrannhet är en dygd.

De jobbar på och nu börjar det ta form.

Precis innan regnet kom var de helt klara.

När maken och dottern höll på och klättrade och fixade taket kom jag på att det var 27 år sedan vi byggde detta förråd och då var jag ett år yngre än vad dottern är nu. Var även då ganska höjdrädd men klarade av att klättra och även att sitta på taket och spika. Hittade en gammal bild.

Tog en liten tur i solen.

Solen sken och vi tog en liten tur, och hamnade nästan i filmens värld. Ute på Ekerö står en ovanligt fin busskur.

Har man sett TV-serien "Tillbaka till Aidensfield" så känner man igen ortsnamnen på den här busskuren och även Harry Potterfantaster kan känna igen sig eftersom den även varit med i dessa filmer.

Hans Christiansen är ordförande i väg- och tomtägarföreningen i Älvnäs.  När en busskur i området skulle rustas upp kom han med förslaget att skapa en replika av kuren vid Goathlands tågstation i England.

Järvsö, ICA och tuffa killar.

Eftersom vi hade avbokat middagen på Järvsöbaden så tog vi en promenad ut på stan för att se de om det fanns något alternativt matställe.

På promenaden hamnade vi bakom några tuffa killar som såg lite sökande ut.

Till slut stannade de och undrade om vi var från trakten. Det var vi nu inte, men den ena av killarna hade bott i Järvsö och hade på det bestämdaste för sig att det fanns en ICA-butik i byn. Det hade han förvisso rätt i med betoning på "fanns", trots att vi nu inte var från byn så kunde vi upplysa honom att han stod precis där ICA funnits. Tyvärr så brann den ner i oktober 2020 och än så länge finns bara ett stålskelett av den nya butiken.

Fast vi kunde upplysa dem att det går ändå att handla på ICA, i det som jag tror är världens minsta supermarket.

En bra lösning då järvsöborna annars hade varit utan butik och fått åka flera mil för att handla.

Dessutom så kan de beställa varor via internet och hämta dem i den här vagnen som står intill butiken.

Förutom ICA så såg vi att det fanns många fina hus i Järvsö, ett exempel här.

Kärleken finns i Järvsö, i alla fall tillfälligt. Ser ut som om någon ångrat sig här och försökt sudda ut.

Vi tog oss en sväng upp på Öjeberget, tyckte förra gång vi var här att det byggdes enormt mycket där. Den verksamheten hade inte stannat av och det byggdes än mer nu.

Nya hus växte upp som svampar ur jorden och vägen slingrade sig högt, högt upp på berget.

De har fin utsikt här uppe.

Men hur gick det med kvällsmaten kanske någon undrar. Ingen fara vi hittade ett trevligt ställe med mycket god mat.

 Jag brukar testa hamburgare på nya platser och den här gången blev jag minsann inte besviken. En av de godaste jag ätit och dessutom kunde de göra krispig pommes frites. Makens älgfärsbiffar var också riktigt goda. Kommer vi till Järvsö fler gånger så blir det middag där igen.

Testade en lite ovanlig G&T på ett lokalt gin. Havtornssmaken passade bra där.

Nästa morgon for vi hem, vi har ett dop av ett litet barnbarnsbarn i vår trädgård att förbereda.

Vi pausade utanför Sandviken vid Storsjön och åt en liten lunch till vågskvalp. Fast naturligtvis höll vi på tvåtimmarsregeln och en av dessa stopp blev i Kilafors där garnlagret fylldes på. Så nu har jag sysselsättning i vinter om pandemin inte skulle släppa sitt grepp över landet.

Klart också att vi tog ett stopp bland myggen i Gysinge, maken märket inte att det fanns några men jag var ett attraktivt byte.

Såg att det varit många här före oss, som verkligen ville att vi skulle veta att de också varit där.

Stenegård

Nästa ställe som fick ett besök av oss var Stenegård i Järvsö

Stenegård har i tusentals år varit en plats där människor möts och där har de tagit sig en paus på resan. Här fanns gästgiveri på 1600- 1700-talet.

Uneskos officiella namn på Världsarvet Hälsingegårdar är "Decorated Farmhouses of Hälsingland." det syftar alltså på det unika med dessa gårdar att det finns dekorerade interiörer i boendemiljö som väggmålningar och tapeter.  Det fantastiska och fantasifulla måleriet, de starka och vackra färgerna, berättelserna i målningarna och de pampiga salarna gör Världsarvet Hälsingegårdar helt unikt i världen. Alltså det är gårdsmiljöerna och målningarna som är det unika med Hälsingegårdarna.

Att hälsingarna prytt sina hus med väggbonader har gamla anor. I vår del av världen finns fragment av bonader bevarade från järnåldern. En textil bildvävnad från Överhogdal har kol-14-daterats till 800-1100-talen. Vi håller oss till coronaregler och går inte in för att titta, det får bli någon annan gång.

Just nu är det coronaanpassat på Stenegård , men man kan vandra runt och titta på odlingar och alla kulturminnesmärkta byggnader.

Julius Brun, heter den man som (1818-1901) grundade Stenegård så som den är idag. Han påbörjade omvandlingen av gården 1856 och det var ett omfattande arbete som pågick in till mitten av 1880-talet. Julius Brun var en riktig renässansmänniska, han var verksam som apotekare, politiker, affärsman, författare och filosof. 

Här på Stenegård finns numera Lill-Babs museum.

Tunnbröd gräddat i vedeldad ugn kan man köpa här, vi gjorde det. Visst var det gott, men slog inte det från Rättvik i smakupplevelse.

Behövs mycket ved till ett sådant bageri.

Ett lite speciellt träd.

Ser att de har en liten gårdstomte som vakar över området.

Även nere i själva Järvsö kan man se spåren efter Lill-Babs. Vem kommer inte ihåg Klas-Göran!

Lill Babs Caffär har numera blivit Järvsö gårdsbageri där de även har champagnebar.

Delsbo

Passade på att besöka Delsbo och upptäckte att där är de riktiga fågelvänner. De här holkarna är bara en liten del av alla vi såg.

Tittade också på några Hälsingegårdar som vi inte besökte förra gången vi var här uppe.  Första var Hälsingegården Ol-Ers. Den ingår i Västerängs kulturreservat och är en av Hälsinglands mest värdefulla bymiljöer. Gården har en huvudbyggnad samt två flyglar och är från perioden 1840-1860, men Västeräng var en fullt utvecklad by med fyra gårdar redan 1542. Ol-Ers har tillhört samma släkt sedan 1766. Här kan man även övernatta.Lilla M tyckte att det var fint här och hade gärna stannat kvar och lekt en stund.

Vi for vidare till den närbelägna Forngården. Där har Delsbo Hembygds- och Fornminnesförening samlat gårdar och andra byggnader från trakten. Huset i mitten är Per-Nilsas gården från 1700-talet.

Visserligen duggregnar det lite, men ett litet fint duggregn ska vara bra för hyn så vi går ändå runt och tittar. Ett härbre håller på att få ett nytt spåntak.

Inget är öppet men allt går att se utvändigt. Fina fönster med pelargoner.

Förstukvisten på Per-Nilsas gården.

Prästkragar.

Sedan 1952 arrangeras Delsbostämman på forngården, Sveriges äldsta spelmansstämma.

Fin gärdsgård har de runt området.

Nere i själva Delsbo, om man besöker järnvägsstationen så kan man starta ett dessinäventyr. 

Lilla M tjatade och tjatade om att vi skulle ta en tur, men när han insåg att hans små tassar inte räckte ner till tramporna gav han upp. I nedförsbackarna hade det nog fungerat, men blivit ganska jobbigt i övrigt.

Vi nöjer oss med att titta på stationen och prata med grabbarna som håller i dressintrampningen. De berättade att man kan trampa ända till Hudiksvall.