Stenegård
Nästa ställe som fick ett besök av oss var Stenegård i Järvsö
Stenegård har i tusentals år varit en plats där människor möts och där har de tagit sig en paus på resan. Här fanns gästgiveri på 1600- 1700-talet.
Uneskos officiella namn på Världsarvet Hälsingegårdar är "Decorated Farmhouses of Hälsingland." det syftar alltså på det unika med dessa gårdar att det finns dekorerade interiörer i boendemiljö som väggmålningar och tapeter. Det fantastiska och fantasifulla måleriet, de starka och vackra färgerna, berättelserna i målningarna och de pampiga salarna gör Världsarvet Hälsingegårdar helt unikt i världen. Alltså det är gårdsmiljöerna och målningarna som är det unika med Hälsingegårdarna.
Att hälsingarna prytt sina hus med väggbonader har gamla anor. I vår del av världen finns fragment av bonader bevarade från järnåldern. En textil bildvävnad från Överhogdal har kol-14-daterats till 800-1100-talen. Vi håller oss till coronaregler och går inte in för att titta, det får bli någon annan gång.
Just nu är det coronaanpassat på Stenegård , men man kan vandra runt och titta på odlingar och alla kulturminnesmärkta byggnader.
Julius Brun, heter den man som (1818-1901) grundade Stenegård så som den är idag. Han påbörjade omvandlingen av gården 1856 och det var ett omfattande arbete som pågick in till mitten av 1880-talet. Julius Brun var en riktig renässansmänniska, han var verksam som apotekare, politiker, affärsman, författare och filosof.
Här på Stenegård finns numera Lill-Babs museum.
Tunnbröd gräddat i vedeldad ugn kan man köpa här, vi gjorde det. Visst var det gott, men slog inte det från Rättvik i smakupplevelse.
Behövs mycket ved till ett sådant bageri.
Ett lite speciellt träd.
Ser att de har en liten gårdstomte som vakar över området.
Även nere i själva Järvsö kan man se spåren efter Lill-Babs. Vem kommer inte ihåg Klas-Göran!
Lill Babs Caffär har numera blivit Järvsö gårdsbageri där de även har champagnebar.
Namnet härstammar nog inte från sten i byggnaderna. De hade gott om skog då och byggde nog de flesta hus i trä. Lite annorlunda färg på det hus som de hade museet i.
Tunnbröd är gott, det härifrån var lite torrare än de vi brukar köpa i Rättvik.
De är bra att ha i frysen, tinar på någon minut bara.
Vore kul att gå in och se lite målningar, får bli en annan gång.
Såg att det var inget billigt nöje om man ville besöka flera gårdar inomhus.
Hälsningar Lena
De flesta Hälsingegårdar går nog i rött, eller brunaktig träfärg.
Det är mjukt tunnbröd, fast jag tror nog att det är ungefär samma recept för hårt som torkats.
Surströmmingsklämma är inte dumt det, fast då vill jag ha hårt bröd. Mandelpotatis, hackad lök och så lite surströmming. Så gott.