Longyearbyen

Äntligen är vi här. Installerade på hotellet och klart man måste ut på byn och se om det är sig likt.  Hälsade på Busen och han såg sig lik ut.

Alla rykten om att det går isbjörnar på gatorna verkade vara sanna också, men numera har de hjul under fötterna så att de är lätta att rulla undan. Nog den mest fotograferade björnen på hela Svalbard.

Trots att dessa farliga djur fick gå fritt på gatorna så var det förbjudet att bära laddade vapen där.

Jag ville se om glaciären längst upp i dalen hade krympt något men i år var det så mycket snö så det var svårt att se någon skillnad, ledningarna som ligger ovan jord för att inte förstöras av permafrosten var sig dock lika. Det stora vita huset som syns där kallas för Huset.

Dags för mat, god mat med vacker utsikt.

Inte här heller fick man ha vapen med sig.

Lite ovan vid att det är ljus dygnet runt, så kändes det lämpligt med en liten kvällspromenad. Svalbardvallmon blommade och jag såg även att gässen hade små dunbollar till ungar.

Bäst att sova nu, för i morgon bär det av till Pyramiden.

Mot Longyearbyen

Vaknar tidigt för att hinna med den förbeställda taxin som ska ta oss till Arlanda och det tidiga flyget, först till Oslo byte där till Tromsö och sedan äntligen flyget till Svalbard.

Hinner med att se den välkända profilen av bron i Tromsö, vid mellanlandningen.

Ser redan från luften att de rykten vi hört om snö och is är riktiga, det är mycket mer än vad det var för två år sedan

När vi närmar oss landning ligger molnen lågt och vi får skuggan av flygplanet i molntäcket inringat av en halo.

På flygplatsen träffar jag på en bekant, trevlige Jason Roberts som även var med på Nordpolenresan förra sommaren, vad jag inte ser är att han är i sällskap av norska kronprinsfamiljen. Min kändiskunnige dotter Annica är däremot påpassligt framme med kameran.

Sedan taxi till hotellet.

Fortsättning följer i kväll.......