Grande Finale Mongoliet med Prezewalskis vildhästar.

Det sista äventyret i Mongoliet var att leta efter Prezewalskis vildhästar.  Vi beger oss till Hustai nationalpark.

I Mongoliet finns det alltså en hästras som kallas för Prezewalskis vildhäst och den är den enda äkta vildhästrasen. Hästrasen upptäcktes av Nikolaj Prezewalskis 1879, därav namnet på dem. Fast det finns dokument om hästarna redan på 1400-talet. Hästrasen finns inte med i Linnés "systema natura" och var länge okänd i västvärlden. Under 1897-1903 kom det utländska expeditioner till Mongoliet och de fångade in 88 föl som sedan transporterades till Europa, 54 stycken överlevde transporten. Men det var bara 12 som hade den rätta avelslinjen. På grund av jakt så dog hästarna ut i Mongoliet, men tack vare de som fraktats till Europa så kunde man sedan återbörda dessa vildhästar till Mongoliet. 

På vägen dit träffar vi på några jungfrutranor (Grus virgo) som är den minsta i familjen tranor. De här har två ungar.

Men undrar just om de är tvåhövdade.

Hallå, barna vart tog ni vägen.

Tittut!

När vi kommer fram till nationalparken får vi först en föreläsning om vildhästarna och tittar även på en utställning om vad vi kan se i nationalparken. Här får jag även ta en närmare titt på hur den där flygande gräshoppan ser ut, den som jag försökte fotografera flygande tidigare under resan, utan att den bara flyger iväg.

Sedan beger vi oss iväg ut i nationalparken, jag har berättat att om jag får en bild på Prezewalskis vildhästar så ska den bilden vara med på en utställning i Finland. De på nationalparken tycker att det är så viktigt att vi får en ranger med oss som hjälp för att hitta hästarna.

Vi stannar och spejar av området med jämna mellanrum, rangern med sin kikare och jag med telet på min kamera. Men vår ranger berättar att det finns ingen garanti att få se dem för de håller sällan till nära vägen och här får man inte köra ute i terrängen. 

År 1992 återfördes 15 hästar till Mongoliet och genom noggrann avel så finns det nu ungefär 350 stycken, en del av dem lever i Hustai Nationalpark. Vi kuskar runt och letar men hästarna lyser med sin frånvaro, fast på långt håll ser vi en flock gaseller.

På vår jakt efter vildhästarna kommer vi till Ungutstenarna, som är från 600-800 talet.

Vi stannar där en stund och begrundar dessa stenar och vilka som en gång i tiden placerade dem där.

Det finns dessutom en lång rad av stenar som leder fram hit, eller om det är bort, som är flera kilometer lång.

Vi fortsätter leta vildhästar, stannar då och då och spejar, Titta på området ovanför de mörkgröna träden.

Där långt borta upptäcker jag tack vare kameran och telet att det går några hästar. Jag zoomar in och vår ranger bekräftar att den bakre hästen är en vildhäst. Den har slagit följe med några mustanger.

De är alldeles för långt borta för att få någon vettig bild. Den här är kraftigt beskuren från en bild tagen med 400 mm.

Vi fortsätter kuska runt och hoppet om att få se dessa hästar på lite närmare håll börjar ge vika, en steppörn seglar ganska nära oss så den får vara med på bild.

Men vår ranger ger inte upp så lätt, han vet en plats där det brukar kunna finnas hästar, så vi lämnar bilen och beger oss på väg fotledes upp i bergen. Hoppas, hoppas!

Uppför och uppför drar han iväg, jag pustar och kämpar på för att hänga med.

Hade nog gett upp, om det inte visade sig att man kunde se spår av att hästar varit i området för inte så länge sedan.

Svettig och andfådd så jag tror jag ska tuppa av, då plötslig. I dalen bakom berget, där är de. En hel flock vildhästar.

Vi fick inte gå för nära och störa dem, men med 400 mm så har jag nu mina bilder på vad som anses vara världens enda riktiga vildhästar.

Manen är även rättuppstående och blir oftast inte över 20 cm lång. Taglet i man och svans har också en mycket grov struktur och luggen saknas för det mesta. Även svansen är unik för hästarna då den övre delen av svansen är korthårig, ungefär som hos en mula. Ett unikt tecken för Przewalskin är även ett svart streck som går tvärs över skuldrorna och bildar ett kors över manken tillsammans med ålen. Przewalskihästarna kan även lagra fett i nacken inför torra perioder, ungefär som kamelen.

Vi lämnar hästarna och beger oss ner till bilen igen.

Där nere blir det ett plötsligt stopp och vår ranger rusar iväg visslandes i sin visselpipa, en bil har kört ut i terrängen. Han får stopp på dem och det blir en böteslapp. Man får inte köra ute i terrängen här.

Här i nationalparken finns det en hel del murmeldjur också, men de är inte så villiga fotomodeller. Fort, fort kilar de ner i sina hålor då man närmar sig.

Några bilder fick jag ändå, men inte på någon av de största.

På väg hem träffar vi på jungfrutranorna igen, kan vara samma familj som på hitvägen, men då har de hunnit förflytta sig en bra bit.

2018-09-06 16:33   aasaboe

Prezewalskis vildhästar är verkligen speciella. Jag berättade för min fru som är mycket hästintresserad att du har fotograferat sådana "på plats" och även berättat om deras historia. Frugan kom med tillägget att räddandet var inte alldeles enkelt med så liten avelsbas, plus problemet att hingstarna kör samma modell som lejon och råttor: är inte avkomman min ska den dö! och tar livet av "oäktingen".

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2018-09-06 16:45

Tack för din informativa kommentar. Jo de berättade om allt det där på föredraget och i deras naturrum.
De vaktade också både området och hästarna noga. De räknades och de visste exakt hur många de var.
Lite magiskt var det när vi äntligen, efter så många timmars letande äntligen fick se dem. Det var mödan värt med bergsbestigninen också.

Svara

2018-09-06 17:21   Stican

Det är ganska mycket en "lantis" inte vet, men genom dina resor och umbäranden så har jag fått lite mer vetskap om vildhästarna i Mongoliet, Prezewalskis vildhästar. Fina bilder och bra berättat för oss som är vetgiriga. jag hade en uppfattning att det fans vildhästar i Nordamerika och även i Australien, men det kanske inte är vildhästar utan förvildade, vilket är lite skillnad. Det får vara hur det vill med det, du levererar en fin historia i alla fall.
Ha det gott7Stig

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2018-09-07 10:37

Tack Stig!
Att verkligen få se dessa vildhästar, det får jag tacka rangern från parken för.
Vi hade aldrig hittat dem själva, för berget var högt och vi gick långt för att komma upp och se över till nästa bergssida. Men som sagt, de promenaden var det värt.
De här ska vara de enda äkta vildhästar, de andra är tydlige förvildade hästar.

Svara

2018-09-06 20:45   ehrsa

Spännande med dessa hästar! Säger som Stig, det är mycket man inte känner till.. Vackra Tranor också!
Hälsn!

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2018-09-07 10:43

Tack Jan!
De små tranorna var söta, speciellt ungarna.
Att få se hästarna var en favör.

Svara

2018-09-06 21:54   SiU

Vad spännande och kul att ni fick se dom unika hästarna, trägen vinner!

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2018-09-07 11:01

Tack Sirpa!
Det var verkligen värt mödan att ta sig upp på berget.

Svara

2018-09-06 22:28   Khalad

Vilka vackra hästar, och vilka fina bilder du tog! Jungfrutranorna är också skönheter, mycket gracila och med vackra färger. Vilken lyckad resa!/ Björn T

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2018-09-07 11:07

Tack Björn!
De ser ganska så speciella ut de där hästarna, synd att man inte kan gå lite närmare.
Men då får man gå på zoo.

Svara

2018-09-06 23:06   gorred

En fantastisk resa! Det har varit ett nöje att få följa med. Och härliga bilder som illustrerar.
Thanks for sharing, som de säger däröver.
//GöranR

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2018-09-07 11:29

Tack Göran!
Det var verkligen en fantastisk resa, Mongoliet och Mongoliets folk kommer alltid att vara bevarade i mitt minne och nära hjärtat. Landet är fascinerande, men det är folket som gör ett land.

Svara

2018-09-06 23:12   gunte

Trevlig bildsvit och fin text..
Mv/Gunte..

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2018-09-07 11:37

Tack Gunte!

Svara

2018-09-07 07:59   imse 59

Många trevliga och sevärda bilder igen.
Vilken lyckad dag ni fick, så kul att ni fick se dessa hästar. Och en massa motion på köpet, det är inte fy skam :-)

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2018-09-07 11:38

Tack Ing-Marie!
Lite extra motion är inte så dumt och då det dessutom ger omedelbar utdelning så är det ändå bättre.

Svara

2018-09-07 10:28   Lena Holm

Det här var mycket intressant att få ta del av och att du fick bilder på hästarna till slut. SKam den som ger sig och då blir det utdelning! Jag kände till en del om dessa hästars historia och det gjorde det extra kul att få se dem i sin rätta miljö. Även bilderna på tranorna och murmeldjuren är fina och miljön är storslagen som i så många andra av dina inlägg.
HÄlsningar Lena

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2018-09-07 11:39

Tack Lena!
Vi hade tur som fick med oss en ranger och han var verkligen angelägen om att vi skulle åka nöjda därifrån.
Hästarna var höjdpunkten, men murmeldjuren var bra söta.

Svara

2018-09-07 10:49   peringe

Tack för dessa intressanta och spännande skildringar från en främmande del av världen Mongoliet med fina bilder och bra berättande texter. Mvh. Ingemar C.

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2018-09-07 11:40

Tack Ingemar!
Ett fascinerande land och en resa som verkligen kommer att stanna i mitt minne.

Svara