Båttur i Tortuguero bland apor och krokodiler.
Vi hade en båttur till innan vi lämnade Tortuguero. Det blir en stilla och fin tur där vi får se en hel del djur. Den första vi stöter på är tigerhägern. Som det mesta här så sitter de högt uppe i ett träd..
Två stycken är det och de ser lite småkära ut.
Troligtvis är det här hanen som spelar lite Allan inför den vackra damen.
Vi lämnar hägrarna och far ut på en sista båttur i kanalerna. Högt uppe i ett träd ser jag en klo sticka fram. Vems kan den vara.
Klon tar tag i en gren och drar i den.
En sengångare är det och den här sover inte.
På en torr gren sitter en skarv och torkar sina vingar.
Lite längre bort sitter en till, den är lite större och med längre hals. En amazonskarv.
Titta på det vackra ögat säger vår guide, men jag tycker att färgspelet i de utbredda vingarna är minst lika vackert.
En liten klart gul fågel uppenbarar sig också
Det är varmt här, man blir svettig bara av att sitta stilla i båten, märker det då jag ska fota den här pyttelilla babykrokodilen. Den är bara några dagar gammal och ungefär 15 cm lång. Båtföraren är snäll och vänder båten så att även de på min sida ska kunna fotografera den, då har min kamera lagt av, den är totalt död. Kollar batteriet men när jag får låna Tildas batteri händer inget. Det är något annat fel. Jag kollar det mesta men kameran kommer inte igång. Tänker lägga bort den och då ser jag att värmen och min svettiga hand har fastnat i luckan till minneskortet så att den åkt upp och då fungerar ju inte kameran, så klart. Friden infinner sig och jag kan känna mig lugn för fortsatt fotograferande. Men då har vi lämnat den lilla krokodilen till sitt öde.
Då är det tur att ha en assistent med sig. Tilda har fotat minikrokodilen då den var på hennes sida om båten.
Den kikar lite lömskt på oss, tur att den är så liten när vi nu är så nära.
Vi far vidare och jag är glad över min fungerande kamera, för här är det något som hänger i trädtopparna. Vad kan det vara?
Jag höjer blicken och där sitter någon och mumsar i sig sin middag.
Någon kikar också nyfiket fram mellan bladen.
Vi har träffat på ett gäng Kapucinapor.
Svansen är bra att ha som extra arm.
Finns en del små ungar i gruppen.
Den här har blivit så pass stor att den lämnat mammas rygg och ger sig iväg på egen hand.
-Nu dyker jag! En modig apa som släpper taget och hoppar med ett nästan fritt fall ner till nästa träd.
Till sist en leguan uppe i trädet.
När naturen nästan tagit sig djurformer. Tittar man en stund så ser det nästan ut som några giraffer.
På väg tillbaka träffar vi på den här mannen som bor här i byn, han har blivit vän med en av hägrarna. Den brukar komma och få sig en åktur i hans kanot.
I dessa lägen är en liten assistent guld värd.
Där hade vi tur med tigerhägern. Den kom, landade, poserade och flög.
Ha det gott /Stig
Jag tyckte också att skarven var vacker med sina fjädrar som skiftade i många nyanser.
Fast aporna var roligast att iaktta.
Hälsningar Lena
Hägrarna hade vi tur med, de kom en kost stund och flög iväg igen. Ingen dålig kompis den mannen hade fått.
Kände mig ganska uppgiven då när jag kollat alla tänkbara varianter varför kameran inte fungerade. Var först då jag tänkte lägga undan det syntes att kortluckan glidit upp. Har aldrig hänt förut.
Sengångarna var coola, bara synd att de höll till så högt uppe i träden och bland bladen. Aporna var desto mer livliga, de for runt och lyckades till och med riva ett halvt träd i sin framfart.