Båttur i Tortuguero bland apor och krokodiler.

Vi hade en båttur till innan vi lämnade Tortuguero. Det blir en stilla och fin tur där vi får se en hel del djur. Den första vi stöter på är tigerhägern. Som det mesta här så sitter de högt uppe i ett träd..  

Två stycken är det och de ser lite småkära ut.

Troligtvis är det här hanen som spelar lite Allan inför den vackra damen.

Vi lämnar hägrarna och far ut på en sista båttur i kanalerna. Högt uppe i ett träd ser jag en klo sticka fram. Vems kan den vara.

Klon tar tag i en gren och drar i den.

En sengångare är det och den här sover inte.

Den är tydligen hungrig.

På en torr gren sitter en skarv och torkar sina vingar.

Lite längre bort sitter en till, den är lite större och med längre hals. En amazonskarv.

Titta på det vackra ögat säger vår guide, men jag tycker att färgspelet i de utbredda vingarna är minst lika vackert.

En liten klart gul fågel uppenbarar sig också

Det är varmt här, man blir svettig bara av att sitta stilla i båten, märker det då jag ska fota den här pyttelilla babykrokodilen. Den är bara några dagar gammal och ungefär 15 cm lång. Båtföraren är snäll och vänder båten så att även de på min sida ska kunna fotografera den, då har min kamera lagt av, den är totalt död. Kollar batteriet men när jag får låna Tildas batteri händer inget. Det är något annat fel. Jag kollar det mesta men kameran kommer inte igång. Tänker lägga bort den och då ser jag att värmen och min svettiga hand har fastnat i luckan till minneskortet så att den åkt upp och då fungerar ju inte kameran, så klart. Friden infinner sig och jag kan känna mig lugn för fortsatt fotograferande. Men då har vi lämnat den lilla krokodilen till sitt öde.

Då är det tur att ha en assistent med sig.  Tilda har fotat minikrokodilen då den var på hennes sida om båten.

Den kikar lite lömskt på oss, tur att den är så liten när vi nu är så nära.

Vi far vidare och jag är glad över min fungerande kamera, för här är det något som hänger i trädtopparna. Vad kan det vara?

Jag höjer blicken och där sitter någon och mumsar i sig sin middag.

Någon kikar också nyfiket fram mellan bladen.

Vi har träffat på ett gäng Kapucinapor.

-Mmm vad gott!

-Tar en till!

Svansen är bra att ha som extra arm.

Finns en del små ungar i gruppen.

Den här har blivit så pass stor att den lämnat mammas rygg och ger sig iväg på egen hand.

-Nu dyker jag! En modig apa som släpper taget och hoppar med ett nästan fritt fall ner till nästa träd.

Mamma och lilla jag.

Bra svansföring.

Till sist en leguan uppe i trädet.

När naturen nästan tagit sig djurformer. Tittar man en stund så ser det nästan ut som några giraffer.

På väg tillbaka träffar vi på den här mannen som bor här i byn, han har blivit vän med en av hägrarna. Den brukar komma och få sig en åktur i hans kanot.

                                                                  föregående                   nästa

Isabella, saltvattensjö och pingviner.

Vi har ankrat vid Targus Cove som är en naturlig hamn där valfångstmän och pirater genom tiderna sökt lä. De klättrade ofta upp på klipporna och ristade in skeppens namn.

Vi ska göra en landstigning på ön Isabella vid Urbina Bay för att göra en vandring upp till Darwins saltvattensjö.

Sjön har underjordisk förbindelse med havet.

Promenaden upp till kraterkanten här var inte så lång,  vill man se hela sjön och även få den med utsikt ut över havet så finns det en fin vandringsled som leder högre upp. Halva vår grupp fortsatte stigen uppåt, men jag hade hört att det kunde vankas pingviner vid den här ön så jag valde den korta vandringen och tittade på sjön härifrån.

Här vid kraterkanten ligger det en mängd små runda stenar som mest ser ut som något haren har lämnat efter sig. Fast det är lava, lava som träffat på regn eller fukt och bildat små runda kulor.

Men nu går vi ner och tar en gummibåtstur innan det blir för mörkt. Det första vi träffar på är en skarv som sitter och torkar sina små förkrymta vingar.

Ett sjölejon ligger på klippan och ser ut att ha det rejält tråkigt.

Men får något att titta på då vi kommer sakta gungandes förbi, kikar lite nyfiket upp på oss.

Strax efter får jag bevis för att jag valde rätt som tog gummibåtsturen, för vad har vi där uppe på klippan om inte tre stycken galapagospingviner.

Även de tycker att det är lite intressant med besök.

-Kolla, vi har besök.

-Bäst att göra sig lite fin då.

-Så där, ta en bild nu då.

Vi lämnar pingvinerna och gungar vidare.

Har man skarp blick kan se att det finns en hel del djurliv vid bergväggen, till höger några häckande skarvar och framför gottöppningen tre pingviner.

Vi tar oss försiktigt närmare. En av skarvarna ligger på ägg.

Även pingvinerna kommer vi ganska nära.

Kvällen sänker sig och snart är det dags att återvända till vår båt, men än silar solen sig ner mot havet.

Men innan vi återvänder så träffar vi på ytterligare några pingviner, vilken härligt lyckad tur det blev.

Fast nu börjar det bli lite för mörkt,  solen sänder iväg sina sista strålar mot klippkanten...

...där en ensam pelikan sitter och njuter av den lite svalkande kvällsbrisen.

Till havs, till havs, fast ingen storm.

För oss är det lunchdags och den tänkte vi avnjuta ombord på den här båten samtidigt som den tar oss på en rundtur.

Sydney Harbour Bridge är ett av Sydneys mest kända turistattraktioner. Genom bron förbinds shoppingkvarteren i centrala Sydney med affärs- och bostadsområdet North Shore vid Sydney Harbour. Lokalt kallas den för "galgen" på grund av brons bågform. Bron var stadens högsta byggnadsverk fram till 1967.

Tillsammans med operahuset är det Australiens mest kända byggnad.

Brons utformning användes också vid bygget av Tyne Bridge i Newcastle, England och den bron är också nästan identisk förutom storleken. Bron här i Sydney är en av världens bredaste. Bågvalvet sträcker sig 503 meter och väger 39 000 ton. Valvet går upp till 134 meter över havet men på varma dagar expanderar stålet och höjer bron med upp till 180 millimeter.

De två pylonerna är ungefär 89 meter höga och gjorda av betong och granit. Pylonerna fyller dock ingen funktion för att hålla bron uppe utan tillkom främst av estetiska skäl.

Vår båt tuffar på och vi får se Sydney från havssidan.

Vår båtfärd passerar under bron flera gånger och det är lite kul att veta att Paul Hogan (Crocodile Dundee) varit byggnadsarbetare på den bron.

Vi får veta att man kan gå upp ovanpå bron också. Den kassiska versionen av BridgeClimb tar 3,5 timmar och är det mest populära alternativet. Då går man uppför mer än 1 000 trappsteg längs brons yttre båge på den sida som vetter mot Operahuset. Njuter av utsikten i 360 grader och poserar för bilder högst uppe på bron. Det lät väldigt frestande och om det inte varit så varmt hade jag nog gjort det.

På den här ön finns det en fin restaurang.

Även operahuset passerar vi flera gånger så jag kan få bilder på det från många vinklar.

Det är en fin dag och många båtar ute.

En fin udde.

Så åter in mot stan.

Någon i en italiensk grupp blev så inspirerad av operahuset så att hon drog några arior. Är inte för kunnig i ämnet för att kunna bedömma om det där var skönsång, men det lät inte lika vackert som då jag varit på opera.

Operahuset och bron samtidigt.

Vill man så kan man även åka hjulångare.

Operahuset från sidan.

Men nu tänker vi gå till operahuset.

Risöysund

De stora mäktiga bergen kan jag inte sluta att beundra. Först ser de inte så stora ut men sedan så börjar man se samhällen och städer vid bergets fot och inser hur stort det är.

Vi går ganska långsamt i sundet och följer den markerade farleden.

Skarvarna sitter och visar vägen.

-Var ska ni?

-Till Risøyhamn.

Risøyhamn är ett litet fiskeläge.

Här finns en kungssten...

...och ett litet galleri med konst och silversmide som man kan besöka.

Vid Risøyhamn ligger den 750 m långa Andøybron , vilken förbinder Andøya med Norges största ö, Hinnøya, och vidare till fastlandet.

Risøyrännan, är en uppmuddrad kanal i det grunda sundet. Den färdigställdes 1922 och möjliggjorde därmed att Hurtigrutens båtar kunde komma in här. Rännan utvidgades 2001.

Sandtaget ger lite spännande former.

Man hinner se en hel del på en kvart, men nu är det dags att lägga ut och gå under Andøybron, många har samlats ute på däck för att se om vi kommer under.

Ser lite knappt ut.

Kors i taket, vi kom igenom. ;)

9:32 till Simon's Town

Nu ska vi ut och åka lokaltåg. Järnvägsstationen är stor men vi lyckas köpa biljetter till rätt tåg och även leta oss fram till rätt utgång och perrong för vårt tåg.

Jag har hört en del om att det inte är helt ofarligt att åka lokaltågen i Sydafrika och vi frågade personalen på vårt hotell om hur det var med det. Vi fick rådet att åka vardag på dagtid. Det var ungefär lika farligt som att åka pendeltåget här hemma i Stockholm om man väljer att åka på vardagar och på den ljusa tiden på dygnet.

Det är morgon och folk strömmar in till stan.

På perrongerna kan man köpa med sig reskost. Ser att det är de små chipspåsarna som är storsäljare.

Vårt tåg kommer in.

Ingen lyxklass, men det är gott om plats.

Man får inte vara för stor då man ska gå mellan vagnarna. Dörren är så smal så man får gå på tvären.

Man kan inte beskylla fönstren för att vara välputsade, de är så grå att om man vill se ut får man öppna dem.

Plötsligt hörs det sång, jag vet inte vad det är men gör mig beredd med kameran. Det tar ett tag innan jag inser att det är en person som leder en Blind person genom vagnarna och att de samlar in pengar. De sjunger bra, så hade jag förstått det innan de försvann så hade de fått en peng. Klicka på länken så finns det en liten filmsnutt.

Det är 28 stationer på vägen, tåget stannar vid alla så resan tar en timme och kvart.

Jag har hört att det ska vara en väldigt vacker tågresa, men i början av resan så ser det inte så speciellt ut. Lite hus...

...en hel del stationer.

...lite landskap.

Men så kommer vi ner till kusten.

Vi åker förbi små hamnstäder.

Vissa sträckor åker vi väldigt nära havet.

Här finns en liten Filmsnutt. Man får passa sig för stolpar då man sticker ut huvudet genom fönstret.

Ibland åker vi så nära så att vågorna slår in genom det öppna fönstret.

På en del ställen finns det små bassänger byggda. Jag kom aldrig underfund med vad de hade för funktion. De kanske var till för bad.

Det här är verkligen en vacker tågresa.

Så vacker så det är nästan lite synd att vi redan är framme i Simon´s Town.

Vad vi ska göra här och hur det ser ut i Simon's Town, det är en annan historia. Kommer kanske i morgon. ;)