Hängbroar, molnregnskog och en och annan groda med blåa ben.
I dag har vi tagit oss upp till Arenals hängande broar. Det är en stor nationalpark med regnskog som ligger nära vulkanen Arenal.
Här möter Louis upp och ska vara vår guide under vandringen. Hans tubkikare hade vi stor nytta utav dessutom har han örnkoll på omgivningen och hittar de minsta grodorna som knappt syns när vi vandrar förbi. Dessutom får man inte gå här utan guide.
Vi är en liten grupp från olika delar av världen som ska gå med honom.
I början på vandringen faller det ett lätt regn så det gör att det blir lite svårare att spana efter fåglar och andra djur. Men vi har tur med vädret igen, för efter ett litet tag upphör regnet och den enda väta som faller sedan är våra svettdroppar. Det är varmt och det är fuktig värme, och även backig terräng.
Vi hinner inte så långt innan Louis stannar och pekar in i grönskan, där sitter två ugglor och håller koll på oss. Tack vare Louis tubkikare så får vi en riktigt nära titt på dem. Bra mycket bättre än vad mitt 300 mm presterar.
Lite spindlar träffar vi på. Den här ser ganska fredlig ut.
Det finns 16 broar i parken där man kan känna hur det känns att vandra uppe vid trädtopparna. Sex stycken är dessutom svajiga och gungande hängbroar.
Fint att vandra här och trevligare nu när regnet upphört. Lättare att få syn på fåglar och andra djur.
Växtligheten är tät och frodig.
Kikar in i en liten hålighet i sluttningen bredvid stigen, där bor en tarantella.
Det gungar rejält då man går över hängbroarna. De är högt över marken, så de med svindel bör inte kika ner.
Vissa träd bildar ett snyggt mönster då man kikar rakt upp mot himmeln.
-Där är en groda.
-Var, var, jag kan inte se den.
-Där.
-Åh, så liten den syns ju knappt. De är såååå små.
Fotografera isbjörnar och pingviner är mycket lättare, hade man bara kommit närmare grodorna så hade det räckt med ett macroobjektiv här. Mitt tele har svårt att nå ner till den lilla grodan. Louis har dessutom lite roligt åt att jag i dag har samma färger som grodan. Röd regnjacka och blå byxor.
Vi träffar också på en del ormar, den här är i miniformat. Inte så lätt att upptäcka då den ligger på trädgrenen i samma färger. Den är så liten att den med lätthet hade rymts i min handflata och mina händer är inte då stora.
Titta där en till liten groda.
I slutet på vandringen dyker en ekorre upp som hittat något gott att äta. Det finns även vattenfall i den här parken, där jag sitter ser jag det skymta mellan träden. Några i sällskapet går ner för att titta närmare på det men det är en brant backe ner och går man ner så måste man även gå upp då jag väljer att vänta. Titar på fjärilar stora som handflatan och i de mest underbara färger som virvlar omkring och lite andra djur. Vår guide tar öven tillfället i akt för att få veta mer om Sverige och även lära sig lite svenska ord. Hans favorituttryck blir "no gårr vi" istället för "let's go!".
Utsikt över landskapet från slutmålet av vandringen.
Klättra inte på utsiktsplatsen för då kan det gå illa.
Vulkanen vill inte riktigt visa sig ännu.
Molnen ligger låga över bergen.
Det är gott om väggmålningar i det här landet, även här uppe.
Det var en härlig vandring. Grodorna var väldigt söta, men små och långt bort.
/MA
Fanns mycket att se där.
Ha det gott/Stig
Det var rejält fuktigt där även då det inte regnade.
Fin utsikt från de svajande broarna.
Hälsningar Lena
Det var en mycket trevlig vandring, extra kul att jag fixade den trots att jag knappt repat mig från sjukdommen jag fått. Så det blev lite flåsigt i uppförsbackarna.
Tack för namnet på spindeln, vår trevliga och kunniga guide berättade hela tiden vad vi såg, men det var så mycket och minnet är kort.
Kul med glasögonuggla som det ser ut att vara.
MvH
Johnny
Ugglor satt inte så bra till för fotografering, nen vi hade tillgång till tubkikare så vi såg dem fint.
Med vänlig hälsning/Gunte..
Tack Gunte! 😀