Tustna under ytan
Det har regnat våldsamt under natten men solen tittar fram när vi ger oss iväg för våra första dyk utanför ön Tustna i Norge. Det är en resa som vi gjort flera gånger förut och vi möter i stort sett bara gamla bekanta. Skepparen Kenth ser lite bister ut men det är ett glatt gäng från Skåne som driver denna verksamhet. I år firar den dessutom 25-års jubileum.
Kocken Johan är också med och dyker. Han vill att några ska plocka musslor till middagen och en torsk eller två vore inte heller fel. Man får jaga under ytan i Norge och några i detta gäng har blivit så duktiga att de lyckas ta en och annan torsk eller sej ibland.
Vid dykplatsen får vi en genomgång hur det ser ut och hur vi ska navigera. Om inte strömmarna vill annorlunda går det oftast att hitta ganska rätt och det bra om båtföraren vet ungefär var vi ska komma upp. På denna plats finns en boj där vi går ner. Om man inte hittar tillbaka till den får kan skicka upp en egen ytmarkeringsboj så båtföraren ser var man är.
Vi hoppar i vattnet och ca 5 m ner ser det ut så här. Det finns mängder med småfisk och på de stora bruna tarebladen sitter sjöpungar, hydroider och sjöborrar.
Vi sjunker djupare och ljuset minskar. Den vackra röda stjärnan heter solsjöstjärna och den lite större fisken är en rödnäbba (blåstrålens hona).
Vi går ner till ca 25 m och det är nu ganska mörkt men mot ytan får man fortfarande ett grönt ljus. Fisken är en blågylta där den vackra hannen kallas för blåstråle. Bilderna är tagna med Canon 7D mk II och en Tokina 10-17 mm fisheyezoom (på ca 12 mm) samt dubbla blixtar.
Här gör sej Fredrik redo för fotografering. Vi turas om att använda vidvinkeln och idag var det min tur. Han har istället en makroglugg (Canon 60 mm) på sin kamera (som är min gamla 7D).
Lite senare hittar jag en stor vacker brännmanet med en liten fisk som håller till i de brännande trådarna. Den har ett skyddande slem som gör att den kan nyttja trådarna som skydd utan att bränna sej.
Sedan följer en katt-och-råtta-lek med den lilla fisken som oftast lyckas gömma sej i maneten precis när bilden tas.
Trådarna är långa men vi är ju nästan helt täckta av dräkter med tätslutande huvor så det blir sällan några problem mer än möjligen i ansiktet.
Jag försöker fånga den lilla fisken när den är på klockans ytan men den lurar mej hela tiden och vår dyktid börjar lida mot sitt slut. Undervattensfoto har visa begränsningar och när den dyktid man angivit till båtföraren börjar ta slut måste man avbryta, hur kul motiv man än har hittat. Dykdjupet man valt och hur mycket luft man har med sej avgör förstås hur länge man kan vara nere, men med erfarenhet lär man sej att bestämma i förväg hur länge man vill dyka och sedan anpassa djupet efter det.
Vid den här typen av dykning väljer vi oftast 60 eller 70 minuters dyktid. Vattentemparaturen var 13-14 grader vilket är ganska behagligt i torrdräkt och man drivs inte att avbryta pga kyla. Närmare ytan blir det ljusare igen och vi hittar en vacker berggylta. Det som ser ut som små blombuketter är hydrioder (dvs djur).
I dyktiden måste man också planera för ett tre minuters säkerhetsstopp dvs man avbryter vid 6 m och 56 minuters dyktid och stannar mellan 4-6 m i tre minuter för att vädra ut lite av det kväve man andats in under dyket. En minut för uppstigning från 6 m räcker bra. Ibland finns det kanske roliga fotomotiv på grunt vatten och då går säkerhetstoppet väldigt fort, eller så ligger man bara och gungar lite i öppet vatten.
Solen sken när vi bröt ytan och vi hade hittat tillbaka till bojen där också vår båt låg och väntade. Bättre än så här kan det knappast bli. Senare i veckan skulle både vind och regn ändra på förhållandena rejält.
Hälsningar Lena
Hälsn!
men du har fått uppleva hur vackert och härligt det kan vara.
Hälsningar Lena
kul att du tittar in och tack för din trevliga kommentar.
Hälsningar Lena
jag tröttnar aldrig på maneter. Det är oerhört fascinerande djur.
Hälsningar Lena
Bra blogg, fina foton!
så här års är NOrge extra fantastiskt under ytan.
Hälsningar Lena
Firren på maneten sitter fint.
Ha det gott
Bob
det är luriga små rackare som flyttar sej snabbt runt maneten.
Hälsningar Lena
MvH
Johnny
maneter får jag aldrig nog av och det är lika kul varenda gång man stöter på dem med små vitlingar.
Hälsningar Lena
maneterna kan jag aldrig motstå att fotografera, i synnerhet inte om de har sällskap av små fiskar.
Hälsningar Lena
det finns förvånansvärt färggranna fiskar även i skandinaviska vatten och även andra djur som t ex röda sjöstjärnor och rosa hydroider.
Hälsningar Lena
det finns mycket som är fascinerande under ytan och det blir bara roligare när man börjar läsa på lite och inser att mycket fungerar annorlunda jämfört med på land. Nässeldjur är en spännande samling arter.
Hälsningar Lena
Hälsar
Eva
jag kan aldrig låta bli att fotografera en brännmanet med vitling. De är bara så coola.
Hälsningar Lena
kul att du hittade in hit. Det blir nog något mer inlägg.
Hälsningar Lena
de stora röda brännmaneterna är oerhört vackra i det gröna vattnet och de rör sej väldigt graciöst. Om det dessutom finns småfiskar med är det extra kul att försöka få bra bilder. Blågyltan är svår att motstå om man kommer tillräckligt nära. Det lyser upp fint i färgerna av blixten.
Hälsningar Lena
två tumme upp är inte var dag man får :-)
Hälsningar Lena
Intressant och vackert som vanligt !
det här jag känner mej som mest hemma med min kamera :-)
Hälsningar Lena
du öppnar för oss. fina bilder och bra fakta om vad vi får se.
det är enbart kul att dela med sej från en värld som inte alla har möjlighet att besöka.
Hälsningar Lena
Kul att se vad det finns för olika varelser där nere som vi ovan ytan inte kan se :)
Mvh
Fredrik
jag tror att du skulle gilla att möta dessa varelser :-). De är inte så långt borta, bara ett dykcertifikat...
Hälsningar Lena