Sillgrisslor
Nyligen läste jag att Sveriges äldsta ringmärkta flyttfågel hade hittats. Det var en sillgrissla som blev 49 år gammal som hittades död på Gotland. Den var också den tredje äldsta fågeln i Europa. Sillgrisslorna på bilden ovan är fotograferade på Hornøya utanför Varangerhalvön i Nordnorge.
Sillgrisslorna är eleganta i sina mörkbruna och vita dräkter. Särskilt iögonfallande är den vita ringen runt ögat och strecket. Alla fåglar har inte denna teckning. En viss procent, som ökar ju längre norr ut man kommer, har detta mönster och kallas för "ringvia". Platsen jag befinner mej på ligger väldigt långt norrut så det är inte konstigt att mängder med fåglar har detta mönster.
Här ser ni exempel på några som inte har den vita teckningen på huvudet. De är inte heller helt överens om vem som ska sitta på toppen av denna klippa. Notera åskådarna som följer dispyten på håll.
Här är diskussionen i stort sett över och den högra får ge sej.
Den tar en flygtur och hittar snart en annan klippa att slå sej ner på. När sillgrisslorna flyger sticker fötterna ut bakom fågeln hela tiden, inte bara vid start och inför landning. Det kan man se hos en del andra alkor, den familj som sillgrisslan tillhör.
Här en fågel som kommer in för landning och då kanske fötterna kan fungera som broms eller hjälpa till att styra. Den ska landa på en liten klipphylla så det gäller att det blir rätt på första försöket.
En perfekt landning och här var det inte ens packat med kompisar som det är på många andra ställen som vi passerar på vår promenad.
De här två som inte heller är helt överens har en åskådare som avviker något. Det är tordmule, en fågel som också hör till familjen alkor. Tordmule samsas med sillgrisslor, lunnefåglar, skarvar och tretåiga måsar på denna ö. Det finns andra arter också men det är dessa fyra vi ser mest av.
Sillgrisslorna har inget emot att trängas och på en del hyllor är det packat med fåglar.
Undrar om den här verkligen har kollat med flygledningen om det finns någon ledig plats att landa på?
Sillgrisslorna häckar här och vi spanar men ser inga ungar. Antagligen har ungarna redan hoppat från boet tillsammans med sin pappa. Det sker när ungarna är mellan 15-30 dagar gamla och fortfarande inte kan flyga. De möter upp i vattnet och hannarna simmar med sina ungar till övervintringsplatsen. Honorna flyger dit senare på säsongen. De fåglar vi ser borde därför vara mest honor och möjligen ungfåglar. De häckar inte första gången förrän vid 4-5 års ålder.
Jag har använt ett 100-500 mm tele till de flesta bilderna, men det är bara närbilderna som är tagna med 500 mm, vilket är ovanligt när man fotograferar fåglar. Man får bara gå på den märkta stigen, men det gäller att se upp för ibland sitter det fåglar även på den t ex skarvungar. Ibland flaxar det förbi något alldeles ovanför huvudet. Regnjacka med huvan uppe visade sej vara ett perfekt plagg, även när det inte regnade.
Hälsningar Lena
Väldigt fina bilder på fåglarna!
Tommy S.
vilken upplevelse det måste ha varit och extra spännande för din son i den åldern. Jag har sett att man kan vara med på Stora Karlsö när det här inträffar men aldrig undersökt vidare hur det går till. Det kommer mer bilder från Hornöya för vi såg ju andra arter och även bilder från ett par andra platser där du kanske också varit.
Hälsningar Lena
HaD/Gunte..
jag tyckte de med glasögon var väldigt eleganta och jag trodde första att det var vuxna fåglar och att de utan var ungfåglar. Men när jag kollade hade det snarare med var man befann sej geografiskt.
Hälsningar Lena
det är flera alkor som ser ut så där när de flyger t ex lunne och tobisgrisslor. Flygekorrar har också liknande utseende när de flyger. Det kommer närbilder på fler arter för här kom man verkligen nära fåglarna. Eller de kom nära oss kan man också säga. Jag duckade flera gånger och vi fick båda torka bort visitkorten från våra regnkläder.
Hälsningar Lena
Många fina bilder här.
Häftigt med den vita markeringen runt ögat.
Bilden där den kommer in för landning, där påminner den mycket om lunnefågeln i stilen.
Har set någon bild på klipporna fotad ute från havet, minns att det såg ut som en vacker akvarellmålning. ( skit kan tydligen vara vackert på håll :-) )
Ing-Marie
jag ser sällan sillgrisslor på nära håll så det vita runt ögonen trodde jag var vuxna fåglar och att ungdomarna inte hade fått den markeringen ännu. Jag blev mycket snopen då jag läste att det hade mer med geografi att göra. Lunne är en alkfågel så det är inte så konstigt att de liknar varandra. Tobisgrisslor ser också ut så när de kommer in för landning.
Hälsningar Lena
sparsmakat elegant tycker jag var en mycket passande beskrivning för dessa sillgrisslor. Jag tycker de som har den teckningen är extra vackra. Det går att flyga till Vardö eller kanske hellre Kirkenes, hyra en bil och köra runt här. Man behöver inte köra 170 mil enkel resa för att uppleva det vi sett, men när man väl är här måste man förstås ha en bil för att uppleva naturen till fullo. Dykutrustning är det inte många som har med sej men surfingbrädor så vi på några biltak.
Hälsningar Lena
på Hornöya kom man väldigt nära fåglarna. Där var vi gäster hos dem och vi fick ducka när de kom inflygande. Jag trodde den vita markeringen fanns enbart hos vuxna individer och att vi såg en massa ungfåglar som inte hade den. När jag kollade var det ju inte alls så.
Hälsningar Lena
MvH
Johnny
vill du kryssa dem i Sverige är det Stora Karlsö som gäller. Jag har sett sillgrisslor på några olika ställen i norra Skandinavien med och utan den vita teckningen. Jag hade dock inte koll på att det bara var vissa fåglar som hade den (trodde snarare att det var frågan om vuxna eller ungfåglar).
Hälsningar Lena
Som sædvanlig en meget varieret serie. Da jeg kom til nummer 6, så var det ikke kun et lille smil, men et stort grin - herligt.
Med mange venlige hilsener fra Erik.
kul att mina fågelbilder gläder dej så :-) Sjätte bilden är också en av mina favoriter på sillgrisslorna.
Hälsningar Lena
det var en trevlig upplevelse på denna ö att man kom så nära fåglarna och att de inte brydde sej om de människor som rörde sej i deras närhet. I alla fall inte så länge man höll sej på stigen.
Hälsningar Lena