Östra Finland, dag I
Egentligen började vi "dag 0", för det tar en hel dag att ta sej till Lassi Rautiainens basläger i Kuikka utanför Kuhmo i östra Finland. Det är visserligen bara två korta flighter men från Kuopio flygplats tar det tre timmar med bil. Vi hade bokat en tidigare flight än resten av gänget och satt tre timmar och inväntade dem. Flygplatsen blev då helt öde och det enda som fanns var en godisautomat. Till sambons förtjusning startade och landade dock ett antal F18 utanför terminalfönstret (+ något annat militärt plan). Ett tips till Johnny om du tänker åka hit. Flygplanen passerar väldigt nära.
Efter en rejäl lagad frukost med såväl nybakat surdegsbröd som vetelängd (fortfarande lite varm och helt oemotståndlig), mjukstartade jag med ekorre. På gårdsplanen utanför boendet fanns en spegeldamm, lite grenar, en hink med frön och nötter samt ett gäng pigga ekorrar. När solen glimtade fram kunde jag inte motstå dem och det var ju lämpliga motiv att testa kamera och objektiv på efter resan.
" - No hands!"
Det var fri aktivitet fram till lunch/middag som serverades 14:00. Då fick man också packa en matsäck med smörgås, frukt och mer nybakade bullar som man antingen tog med sej till gömslet eller sparade på rummet till kvällsmål när det blivit för mörkt att sitta och spana i naturen.
Avfärd till första gömsleområdet som låg precis i kanten av det förbjudna området i gränslandet mellan Finland och Ryssland. Just detta område är dock i Finland, men det var vägbom och kameraövervakning. Den gamla Pajeron har varit med ett tag.
Den här tiden på året har björnar bara en sak i huvudet och det är att äta så mycket som möjligt inne de går i ide. På denna plats, som är en stor öppen myr, lägger Lassi (eller hans son Sami) ut ett helt djur som åtel ungefär var tredje dag. Det var tre dagar sedan det funnits något ätbart på plats så björnarna var på hugget. Vi hann bara in i gömslet och fick ut en kamera genom en glugg innan den första björnen kom intassande från höger.
Det är blött på myren och det skvätter när björnen kommer traskande. Vi sitter helt tysta och inväntar den, inte för att fotografera den på åteln utan att den ska komma närmare gömslet. Det finns också en del små snacks utlagda i form av laxhuvuden och torrfoder (hundmat) som djuren får leta efter.
Innan den första björnen hunnit fram till åteln kommer björn nummer två in från vänster. Nu blir det två björnar att hålla redan på, men de rör sej ganska sakta (åtminstone jämfört med fåglar).
Den andra björnen stannar upp vid ett laxhuvud. Den dreglar över den smaskiga godbiten.
Björnen kommer närmare och denna bild är tagen med 400 mm brännvidd (obeskuren). Den tittar åt vårt gömsle innan den går mot huvudrätten.
Den första björnen är också på väg och vi undrar hur de ska bete sej och om det kommer att bli bråk. Det blir det inte utan den med lägst rang viker undan och låter den största björnen äta först. Det finns ju laxhuvuden och hundmatsbitar som man kan leta efter. Kråkorna är också på jakt efter dessa godsaker.
Långt borta mot skogsbrynet landar en havsörn i en gammal tall. Vi har fått veta att havsörn och (men mer sällan) kungsörn ibland besöker åteln. Här är det i alla fall en havsörn som ska spana lite på håll.
Det tar ungefär en timme så kommer den flygande över området för att kolla mer ordentligt. Men den går inte ner för att smaka på någonting och den flög över oss på ganska hög höjd. Under tiden har björn nummer ett lyckats få loss en del av åteln, just denna dag en gris på ca 50 kg. Den drar iväg med sitt kap. Björn nummer två tar över och börjar äta på det som finns kvar.
Då kommer björn nummer tre. Den är mycket mörkare än de två första och det visar sej senare vara den björn av dessa tre som har lägst rang. Blir det bråk nu eller kan de lösa detta på fredligt sätt?
Det blir en del blickar och trampande mellan dem, men till slut äter båda björnarna bredvid varandra. Det är viktigare att äta än att slåss och åteln har gått åt förvånansvärt snabbt. Till höger kan man se en låg stolpe. Den har en stålvajer som de fäster åteln med, annars skulle djuren dra med sej maten åt olika håll. Korparna är förstås på plats och en del kråkor, men de är försiktigare runt björnarna. Korparna är mer kaxiga och tar för sej.
Långt borta i skogsbrynet får vi se hur havsörnen fått syn på en korp med en matbit i näbben. Örnen, som ännu inte vågat sej fram, lägger stor möda på att jaga korpen men får ge upp. Man kan undra om korpen bara gjorde detta för att jävlas med örnen, för den har med stor sannolikhet ätit sej mätt vid det här laget.
Solen har börjat gå ner när den tittar fram och myren blir varmt gul. Korparna bereder mej stort nöje och mot den här bakgrunden gör det mindre att de blir så blanka i solljuset. Såväl slutartid som ISO blir också plötsligt helt perfekt för flygande fåglar.
Trots björnarna och det vi fått uppleva under dagen blir jag extra glad för dessa två korpar och specifikt denna bild.
Örnen har gett upp för länge sedan och återvänder till en av de knotiga tallarna där den spanat under dagen.
Solen går ner strax efter sju och det börjar snart skymma. Åtel är slut och det mesta av småsnacksen är upphittade och uppätna. En nöjd björn drar sej tillbaka mot skogen.
Den smyger bort på myren för att vila på maten (tror vi i alla fall). En stund senare, och som överenskommet, packar vi ihop kameror och prylar för att gå ut till bilarna exakt 19:30. Alla går ut samtidigt, det är en vanlig rutin vid all gömslefotografering. Vi har ca 50 m att gå till bilarna, delvis på spång och när första man vänder sej om ser han att det är en björn framme och letar vid åteln. Den har noterat oss men bryr sej inte och avståndet är ganska långt. Det finns inget hotfullt i situationen, bara en viss förvåning.
Hej så länge,
Lena
här är det verkligen vildmark och Ryssland låg "i bakgrunden" på en del av dessa bilder. Det är både spännande men också rogivande att sitta, helt tyst ensam eller med någon/några andra, och titta på vad som händer på en myr i flera timmar. En myr med en stor bit mat visserligen, men i alla fall. Hittills verkar björnarna veta sin plats och guiden var noga med att vi skulle följa samma rutiner varje dag, för att inte skapa potentiellt riskfyllda moment i onödan.
Hälsningar Lena
Sikke en oplevelse med bjørne så tæt på.
Mvh. Erik.
PS: Ser frem til meget mere.
bilderna är tagna med 400 mm men visst kom björnarna nära ibland. Ett 70-200 hade räckt vid vissa tillfällen, i synnerhet om man också vill ha lite miljö. Det kommer mer djur och järv har jag ju redan visat att den också kommer att dyka upp.
Hälsningar Lena
jag är också svag för korpar och fotograferar dem gärna. Det finns många härliga historier om korpar och vad de kan hitta på, samt att det är en art som man är ganska säker på att de gör vissa saker enbart för nöjes skull.
Hälsningar Lena
Björnar är mycket vackra och gör sig bra på bild. Vem gillar inte en nalle. Dina bilder är alltid tekniskt av hög kvalitet.
Jag har bara en invändning. Detta att samla djur med hjälp av åtel är för mig mycket tveksamt. Det är ett onaturligt sätt att bryta björnens jakt på föda och därmed meny.
Ha en fin vecka
Bob
brunbjörnar gör sej bra på bild, inte som isbjörnar kanske, men de passar bra i den här miljön och även i skogen. Att fotografera vid åtel kan man absolut diskutera och jag hade förväntat mej att det skulle komma olika synpunkter på det. Brunbjörnens fodersmältning kommer antagligen inte att störas nämnvärt av den ändrade menyn. Björnar är allätare, precis som vargar och vi själva. De kan leva på bär och myror men äter gärna animalier. Om dessa björnar däremot skulle få för sej att inte gå i ide, då finns det för mycket mat. Men när man lägger ut åtel ökar antalet stora rovdjur på en plats och det i sej kan få andra följder. Där man använder åtel för att fotografera rovfåglar ökar antalet flygga ungar. Det finns dokumenterat.
Hälsningar Lena
det här är gömsleområde där chansen än störst att björnar och eventuella vargar ska visa sej. Det passar också bra att börja här. Det var fint här och bra fotoljus. På de andra ställen blev just ljuset en utmaning, i synnerhet när det började regna.
Hälsningar Lena
MvH
Johnny
ja du känner ju igen känslan när man sitter där och väntar. Vi hoppades förstås på varg på denna plats, för det är här de ses oftast. Men så blev det ju inte. Korparna var en fin bonus och örnar skulle vi få betydligt mer av en annan dag. Det här var liksom en försmak.
Hälsningar Lena
Korparna var verkligen vackra mot den den gula bakgrunden.
Och så fastnar jag lite extra för bilden på björnen med kråkan och den sista, den bilden ser ju väldigt "trovärdig" ut.
Ing-Marie
just sista bilden var faktiskt sista innan det blev för mörkt. Det var något som jag fastnade för då den försvann in bland de små träden. Björnen ser verkligen ut att titta på kråkan med visst intresse, jag hade flera bilder på den. Korparna blev det väldigt många bilder på, inte bara denna dag utan även andra dagar på andra platser. De är underhållande och vackra, samt stora fåglar. Jag kan inte motstå dem när de flyger runt som de gjorde här.
Hälsningar Lena
Hälsningar Halina
jag fotade mängder med bilder på korparna, både i sol och skugga. Det skulle kunna bli en blogg med bara korp men jag sparar nog det till framtiden. Det har varit mycket från Finland nu ett tag.
Hälsningar Lena