Isbjörn mitt i maten

Efter förra isbjörnsmötet gick vi in för att värma oss en stund. Klockan var över midnatt men det betyder inte så mycket här uppe. Upprymda och glada hann vi bara sätta oss ner förrän vi fick veta att det var en isbjörnshona med unge på väg över isen. Vi hastade ut igen. De gick först snett mot vår båt och kom närmare...

Sedan vek mamman av och fortsatte bort. Ungen däremot, ville väldigt gärna gå mot båten. Det blev längre och längre mellan dem...

Tills ungen gav upp och vände om mot mamma. Det fans tre hannar i området, bl a den jag visade i förra inlägget. Mamman ville bort med sin unge eftersom hannarna var en potentiell risk för den. De blev så småningom till små prickar men genom kikaren kunde man se hur mamman tog plats vid ett sälhål och ungen rullade ihop sej för att sova. Mamman satt där resten av natten och väntade på säl.  

Eftersom vi visste att all isbjörnsaktivitet bevakades gick vi och la oss vid tvåtiden på natten. På morgonen hade vi drivit i isen och det började snackas om att det var dåligt väder på gång. Morgonen var i alla fall mycket fin...

...och det var fortfarande ingen vind. Problemet var att det var styv kuling i analkande söderifrån och den enda väg vi kunde bege oss i dagsläget var söderut. Norrut var inte ett alternativ om vi skulle komma tillbaka till Longyearbyen i tid.

Det gick fortfarande att se ett par isbjörnar med kikare men vi fick ändå börja tråkla oss ur packisen. MS Malmö är inte en isbrytare men tryckte sakta undan isflaken. Det skulle ta lite tid.

Här hade den gått, isbjörnen.....Fartyget mullrade och rörde sej sakta i en båge mot mer öppet vatten tills Susanne plötsligt sa " det står ju en björn där "!

Björnen hade delar av en säl kvar och drog först iväg några steg med den...Vi stannade helt och Malmös motorer slogs av.  Björnen stannade också.

Den tycktes inse att vi inte skulle röra oss mer och återgick snart till sitt byte. Ett antal vittrutar höll den sällskap...och försökte stjäla små munsbitar.

Björnen åt en del men det verkade gå trögt, den såg mätt ut men inte alls beredd att lämna ifrån sej sin mat till trutarna.

En ismås (i förgrunden) försökte också få sej en smakbit. Vi rörde oss inte närmare björnen utan på följande bilder har jag växlat mellan 420 och 600 mm, samt beskurit olika mycket.

Björnen tog små tuggor av sälen och under tiden pysslade trutarna med en bit som de lyckats komma över, nämligen tunntarmen. Förstora bilden så inser ni att det röda snöret är tarm som trutarna dragit ut på isen. 

Problemet för dem är att trutar kan inte "klippa" av tarmen med näbben och den går inte sönder hur lätt som helst när den är färsk. Ismåsen vet inte heller hur man äter tarm.

Björnen har satt sej ner och ser ut att ha ätit tills den nästan mår illa. Trutarna drar runt med tarmen och flera försöker svälja en bit men får den snart utdragen igen. Besvärlig mat som någon annan kan ta fast man svalt den. 

Här slås man av tanken att de kanske tänker försöka ha den som hopprep istället....De var mycket underhållande att titta på men tyvärr lyckades de inte äta så mycket.

Till slut ger björnen upp resterna av sälen till trutarnas stora förtjusning. Det var väldigt lite kvar men visst fanns det en del att plocka med för fåglarna.  

Isbjörnen kom faktisk mot oss en bit och gjorde sedan det som kändes helt normalt, den lättade på trycket (som jag inte tyckte var så tjusigt att visa på bild)....

....och la sej sedan ner för att sova på maten.

Nu blir det midsommaruppehåll i Svalbardsrapporten. Ha en jättefin helg allihopa.

Hälsningar Lena

2016-06-22 17:50   imse 59

Isbjörnar i all ära men här tog måsarna den mesta uppmärksamheten !
Vika härliga bilder med humor när dom försöker dela på tarmen. ( även om det nu var lite synd om dom )
ing-marie

Besvara

Svar från Lena Holm 2016-06-23 07:16

Tack Ing-Marie,
det är mest vittrut på bilderna och bara en enda ismås. Det var väldigt underhållande att se dem hålla på med tarmen men även hur de närmade sig björnens måltid när han inte var uppmärksam.
HÄlsningar Lena

Svara

2016-06-22 17:54   Bob Bovin

Hej,
Så ni träffade på nr 9? Va hade man för info om den?
Ismåsen är den arktiska hyenan, den följer alltid en isbjörn.
Ha en fin midsommar
Bob och Ninni

Besvara

Svar från Lena Holm 2016-06-23 07:21

Hej Bob och Ninni,
det var 59 men 5 syns inte på dessa bilder. De hade ingen information om den på vår båt men exp ledaren skulle höra av sej. Kanhända att han bara postat det på FB och där är jag inte med.
Hälsningar Lena

Svara

2016-06-22 18:07   Sten Björklund

Kylslagna reportage på FS nu. Vilka överlevare det finns i vår värld.
Sten

Besvara

Svar från Lena Holm 2016-06-23 07:20

Tack Sten,
ja, det är en tuff miljö de lever i.
Hälsningar Lena

Svara

2016-06-22 19:21   Flash Gordon

Underbart reportage Lena och klockrena bilder. Den lille svarte kom just in för att kika. Han hälsar så mycket och gratulerar till fina bilder.
Han är ju van att bedömma om en bild skall vara en 5a eller en 2a.

Besvara

Svar från Lena Holm 2016-06-23 07:19

Tack Mats,
och hälsa den lille svarte från mej. Han hade nog med liv och lust delat på tarmen med trutarna och sedan rullat sej i det isbjörnen lämnat.
Hälsningar Lena

Svara

2016-06-22 22:41   ehrsa

Vad roligt med måsarna! Men jag tror inte det är Ismåsar.. de bilder jag ser på Ismås så finns ingen bild där Ismåsar har grått på kroppen och vingöversidorna.. Vuxna fåglar är helvita och ungfåglar är också vita med varierad grad av svarta prickar på fjäderdräkten. Jag tror att dessa måsar som har grått på kropp och vingar kanske är tretåiga måsar? Dom häckar där uppe!
Hälsn!

Besvara

Svar från Lena Holm 2016-06-22 22:54

Hej Jan,
det finns bara en ismås med och den finns bara på två bilder (nr 11 och 13). Den syns dåligt eftersom den är vit men bildtexten under bilderna talar om var den finns (enligt min uppfattning). De andra fåglarna är inte ismås utan jag tror att det är vittrut, det som norrmännen kallar polarmåke. Jag har valt att kalla dem trutar i bildtexten. Det var mycket underhållande att se dem även om de inte fick i sej så mycket mat.
Hälsningar Lena

Svara

ehrsa 2016-06-22 23:49

Håller med dig, nu ser jag dom.. Det är absolut en Ismås i dom bilderna! Har själv aldrig sett nån.. det sågs en sådan nere vid Landsort en kall vinter för mer än 20 år sedan, hade tidigare arbetskollegor som såg den där. Vittrut har jag sett här på Stockholms ström ett par gånger, vintertid, men det har varit spräckliga ungfåglar! Och det är säkert Vittrutar man ser i bilderna där, det är svårt att på bild avgöra hur stora dom är.. men jag tror att Vittrutar är ungefär som våra gråtrutar.. Kul i alla fall! Ismås ses som en riktig raritet när en sådan råkar dyka upp här i Sverige, vilket händer! Tack för klargörandet Lena.
Hälsn!

Svara

2016-06-22 23:17   Mikael Jakobsson

Nalle i snövitt går inte av för hackor. Fantastiskt att få se!

Besvara

Svar från Lena Holm 2016-06-23 07:22

Tack Mikael,
det var fantastiskt, helt rätt !
Hälsningar Lena

Svara

2016-06-23 00:02   Margareta Cortés

Är på landet med en uppkoppling som håller på att ta slut, men får skriva fort för dina isbjörnar vill jag gärna kommentera, och måsarna.
Ser ut som om ungen är en fjolårsunge? Årets borde vara mycket mindre, eller?
Söt är den och nyfiken som barn är. Hanen var verkligen fullproppad med säl, ser välmående och lite stinn ut.
Måsarna och tarmen kul, hopprep eller berättelsens röda tråd.
I första med tarmen ser det nästan ut som de där färgade linjerna som sjukhusen har i korridorerna, följ den röda linjen så kommer ni till björnen.

Besvara

Svar från Lena Holm 2016-06-23 07:24

Tack Margareta,
det är en fjolårsunge som mamman varit bra på att ta hand om. Hon är själv i ganska bra hull och lyckades nog lagom ofta med sitt sälfiske. Tänkte inte på att det fanns en röd tråd i denna berättelse. Tack för den !
Hälsningar Lena

Svara

2016-07-13 22:19   Henrik Nilsson

Åh så gärna jag skulle vilja besöka Svalbard för att dels få landskapsfotograferingen, men även wild life fotograferingen i inte minst isbjörnarna.

En fråga, baserat på de avstånd du har fotograferat björnarna, når man fram med en Nikon 600 mm f4? Om inte, når man fram om man kompletterar med en telekonverter på 1.4 (d.v.s. 840 mm). Med "når fram" menar jag i stort sett artporträtt där isbjörnskroppen fyller ut bilden

Besvara

Svar från Lena Holm 2016-07-17 11:20

Hej Henrik,
kul att du tittar in i min blogg. Svalbard var verkligen en upplevelse och jag tycker absolut att du ska åka. Landskapsfotografer brukar åka lite senare på sommaren för att få mer variation i ljuset. Vi hade samma ljus dygnet runt.
Beträffande din fråga så finns det inget bra svar. Jag vet flera som fått uppleva isbjörn som kommit ända fram till fartyget då de legat stilla i packisen, å andra sidan förekommer det också att man inte får se någon isbjörn alls. Med 840 mm ökar din möjlighet väsentligt att få den typ av bilder du vill ha och på vår resa hade du fått det. Den typen av objektiv fungerar när man fotograferar från fartygets däck men är svår att hantera när ni sitter i gummibåt. Jag känner inte till Nikons prylar så väl men jag antar att det är en stor och tung pjäs. I gummibåten måste man kunna handhålla. På fartyget kan du ställa upp ett stativ men om motorerna är igång vibrerar däck och det blir även då bättre om man kan handhålla kameran. Ett fast 300 med telekonverter är ett givet komplement. Du får gärna återkomma om det är något mer du undrar över.
Hälsningar Lena

Svara