Breiflabb och vraket Torp

Kvällen igår kom med en del illavarslande moln men det hann försvinna under natten.

I morse strålade solen och det var nästan ingen vind. Precis som vi dykare vill ha det. Vi styrde kosan mot Kristiansund och dagens första dyk.

Vraket Torp sjönk så sent som 1992 och har inte någon rafflande krigshistoria bakom sej som många andra vrak längs Norges kust. Dagens bild 224.

 Torp sjönk i en storm då man först hade ankrat båten och besättningen gått iland, vartefter Torp slets loss i det dåliga vädret och sjönk.

 Torp ligger i kraftig lutning från 27 m djup upp till ca 12 m. Så om bilden verkar luta är det helt rätt, det ser ut så. Hon är bara 18 m lång och alltså inget bamsevrak, men rätt fin ändå tycker vi.

 Trots att hon inte legat i vattnet så länge är det gott om påväxt och det fanns även en del fisk på henne när vi kom ner. När vi avslutade morgonens dyk och klättrade upp i  båten passade en havsörn på att spana in oss från ovan. Naturligtvis hade jag ingen "havsörnskamera" till hands.

Avslutar med en bild på en skön fisk som norrmännen kallar "breiflabb". De är mycket välkamouflerade där de ligger på botten.

 På svenska heter den marulk och den här bilden kan kanske ge lite bättre uppfattning om hur den ser ut. Det norska namnet blir också mer begripligt när man ser den framifrån. Varsågoda, ett brett leende.

Hälsningar Lena

Vraket i Krakhellesund

S/S Ferndale är ett vrak som ligger vid Krakhellesund i Sognefjorden. Hon var lastad med ammunition och ledde en konvoj under tysk flagg. Kaptenen hette Karl Wagner och året var 1944.

Den 15 december var vädret mörkt och dimmigt. Ferndale går på grund mot Seglestenen i Krakhellesund och blir liggande. Den 16 december beordrar kaptenen dykare till platsen för att få en uppfattning om skadorna på fartyget. Dykbåten Parat anländer och lägger sig mot Ferndale. Klockan 11:47 anfaller 19 Mosquitos från Skotska Banff Strike Wing...

Både Ferndale och Parat börjar brinna våldsamt. Besättningen försöker släcka bränderna men en timme senare kommer attack två från luften. Båda fartygen sjunker men besättningen lyckas sätta sej säkerhet.

SS Ferndale ligger nu i 45 graders lutning med akter däck på drygt 40 meters djup. Hon är 116 m lång och 16 meter bred och ett imponerande vrak att dyka på. Precis brevid ligger den betydligt mindre Parat. Däcket är på ca 55 m djup vilket för djupt för mej. Jag har därför inga bilder på Parat.

 På denna bild är det ca 30 meter djupt och sikten är förvånansvärt bra. Just denna bild är tagen i april och det är fortfarande riktigt kallt i vattnet. Som finast är det i januari och februari, då kan sikten vara upp till 50 meter och man kan se Parat från ovan, utan att behöva gå ner på hennes däck.

 När man kommer upp på grundare vatten ökar påväxten på vraket. Sjöpungar, död mans hand, tareblad mm. Denna bild och de påföljande är tagna i januari 2011.

 Djupet på denna bild är ca 15-18 meter och det växer fullt med anemoner och död mans hand på vraket. Går man grundare blir påväxten så omfattande att det blir svårt att skönja vraket. Dykbåten synns till vänster.

När man kommer till denna nivå på vraket vill man hellre ha makro på kameran. Det finns mängder med roligt smått blande dessa anemoner t ex många fina små nakensnäckor. Men det går inte att byta objektiv under vatten, enda lösningen är två kameror....

 När vi till slut bryter ytan är det inte ovanligt att det ser ut så här. Det här är från ett januaridyk som bjöd på mycket fin sikt under vatten, med molnen låg väldigt lågt ovan ytan. Det snöade i alla fall inte...

Hälsningar Lena

P31

Om man är vrakintresserad så är det bättre att stanna på Malta, men vi fick i alla fall tillfälle att dyka på ett vrak utanför Gozo. Vraket gick under beteckningen P31 och var

en tysk jagare som sänktes medvetet för ca 5 år sedan och således var helt renplockad och "historielös". Men som konstgjort rev och motiv fungerade den utmärkt i det stilla blå vattnet.

Förhållandena för dagen var utmärkta med platt vatten och strålande sol. Vi var först framme vid vraket och fick ca 20 minuter med lugn och ro innan nästa båt med dykare plötsligt anlände.

På denna bild kan man se den andra dykbåten vid ytan innan den ankrat. Eftersom djupet bara är ca 20 m passar detta vrak även för ganska oerfarna dykare och det dalade snart ner stor grupp.

Det förekommer att man använder stativ även under vatten och då kan det se ut ungefär så här. Det är främst vid vrakfotografering under mörka förhållanden som stativen kan få följa med. Lite extra prylar att släpa på där nere (inklusive vikter för att få det att stå stadigt).

 När det plötsligt blev så många dykare på vraket sökte vi efter alternativa motiv och var bl a framme vid fören och experimenterade lite.

 Eftersom vraket inte legat i vattnet så länge så fanns det inte så mycke påväxt, men några havsbortsmaskar hade i alla fall flyttat in. Ja, det är den fina "plymen" som är en mask. Mer om dessa en annan dag för de är mycket trevliga makromotiv.

Hälsningar Lena

Vraket Havda

Det norska ångfartyget Havda ankom till Måløy den 9 december, 1944, och skulle senare på dagen fortsätta sin resa mot Bergen. Havda gick med passagerare mellan Trøndelag och Stavanger denna vinter. På just denna tur hade hon tolv passagerare, varav några var tyskar. På turen från Måløy till Bergen angrips Havda av brittiskt flyg vid Askvoll och träffas av både bomber och maskingevärseld. Det skadade fartyget sjunker snabbt i det kalla vattnet och två besättningsmän, en lots och tre passagerare följer med henne i djupet.

Ur loggboken: Vraket Havda, Luta, utanför Sognefjorden.  Datum: 120405   
Djup: 16-30 m      Dyktid: 43 min   Väder: Ca +2°C, regn.   Vattentemp: +7 °C

 Havda ligger med slagsida mot babord utanför en ö som heter Luta (eller Lutelandet). Man kan bara ta sej till vraket med båt och platsen är ganska väderkänslig. Blåser det går det inte att dyka här. Botten är på ca 30 m och vraket ligger på ljus sand, vilket gör hela dykplatsen förhållandevis lättnavigerad. Fartyget byggdes i Skottland 1881, är 55 meter långt och 8 meter brett. På den dyktid man får på de aktuella djupen hinner man simma runt och titta på hela vraket.

De två första bilderna är tagna i aktern, den andra lite högre upp.

Fredrik har här simmat runt aktern och in i vraket från sidan. Man kan se in i lastrummen som är fulla med flaskor och bråte.

Han simmar sedan ut igen åt samma håll som han kom in. Det här är en lätt vrakpenetrering men man får akta sej så att inte flaskkranar eller annan utrustning hakar fast på något utstickande.

Om man sedan fortsätter mot fören kan man se att vraket är mer sönderslaget på mitten. Två okända dykare som var med på samma utfärd. Provar lite sv/vitt.

Fören är fortfarande fullt möjlig att känna igen och när jag fotograferar vrak strävar jag efter att hitta vinklar där det ska vara lätt att förstå vad man tittar på.

Lägg märke till att man kan se bubblor från flera andetag på väg upp mot ytan. De kommer från de två andra dykarna som har simmat bakom fören. Så här ser det ut när det är riktigt bra sikt i skandinaviska vatten.

Vrakdykning kan vara spännande, i synnerhet när man känner till detaljer om vrakens historia. En del dykare ägnar sej enbart åt vrak och just denna kärleksförklaring kanske tilltalar den inbitne vrakdykare.

OBS! Havda är en gravplats och ska dykas respektfullt. Det finns även spår av det på vraket och, som på alla andra skandinaviska vrak, lämnar man allt man ser orört.

Hälsningar Lena

 PS. Den första bilden finns i undervattenpoolen men jag tycker den speglar vraket så bra så den fick komma med. Hoppas ni kan ha överseende med det.