Något man blir glad av !

När man står där på däck och får se detta skådespel blir man naturligtvis glad. Men även när jag tittar på bilderna efteråt känner jag en stor glädje. Valfångsten tog nästan död på detta magnifika djur, men efter fångsstoppet 1966 har de återhämtat sej. Arten anses nu livskraftig och man uppskattar att det finns ca 80 000 knölvalar i världen.

Det finns mycket intressant att skriva om dessa djur men idag får det räcka med bilder. Hoppas ni kan glädjas över dessa med mej.

Å i morgon är det fredag.....

Hej så länge!

Från knölvalar till "lumpsuckers"

Vaknade tidigt och såg genom hyttfönstret att solen var på väg upp. Jag funderade en stund i sängvärmen men smög sedan ut på däck med kameran i handen.

Vattnet var spegelblank och det var helt stilla. Endast ett svagt ljud av den lilla generatorn brummade i bakgrunden och det doftade av nybakat bröd från byssan. Vår kock Benoit hade börjat med frukostförberedelserna. Jag spanade ut över vattnet och tog några bilder…

…då hördes plötsligt ett pysande ljud, så ett till och ytterligare ett. Valar ! Jag såg deras ryggfenor bryta den blanka vattenytan och kastade mej sedan in i hytten för att byta objektiv och väcka Fredrik.

Stämningen var i det närmaste magisk och vi blev stående en lång stund på däck.

Solen klättrade bakom bergskammen och en fiskebåt från den lilla orten Petersburgh gick ut.

Ibland klämtade en klocka för två sjölejon hade klättrat upp på en boj mitt i farleden med en klocka i.

Valarna hade absolut ingen brådska utan uppehöll sej en bit från båten och verkade närmast ligga och vila helt nära ytan. Vi kunde höra deras blåsande och se fenor nära ytan.

Knölvalarna blev efter denna dag ett ganska vanligt inslag längs vår resa i Alaska. Vi såg ofta de stora djuren blåsa i fjärran och deras ryggar som bröt ytan. Vid några tillfällen kom de väldigt nära och efter ett dyk fick vi se dem utföra ett beteende som kallas ”bubble netting”. Valarna dyker och ett par av dem blåser bubblor i en ring vilket samlar fiskarna i ett tätt stim. Sedan kommer alla valarna upp med vidöppna gap och fångar så mycket fisk de kan. Just då öste regnet ner och de kameror som fanns på båten var innestängda i undervattenhus (då blir det inga bra landbilder) så vi valde att bara stå och titta på dem. Upplevelsen var enorm !

Knölvalarna var utan tvekan de största djuren vi mötte och även om vi inte såg dem under vatten fick vi veta efteråt att de passerat precis över våra bubblor under ett dyk….

Som en kontrast till valarna visar jag också några väldigt små fiskar. De heter "lumpsuckers" och dess motsvarighet i Skandinavien kallas sjurygg eller taggig sjurygg. De vi såg på denna resa var mycket unga och knappt en centimeter långa (om de sträckte på sej).  Djuret till vänster är ett litet kräftdjur som kallas spökräka.

Lumpsuckers har en sugkopp på buken som den kan fästa till underlaget med.

De förekommer i olika färger och har begränsad simförmåga. När de simmar ser de ut som en pytteliten helikopter med dålig styrförmåga. Om man inte vet vad man letar efter ser de bara ut som ett litet skräp i vattnet.

Dykplatsen där vi fann dessa var ett himmelrike för makrofantasten, för där fanns så mycket mer än bara lumpsuckers....

Avslutar med en annan pytteliten fisk som på engelska heter "clingfish" och som nog kan vara en ringbuk på svenska. Den har också förmågan att suga sej fast på olika underlag, i detta fall ett tareblad.

Det här visar lite av kontrasterna på de djurliv som vi mötte under resan genom Inside passage i Alaska.

Hälsningar Lena