Morgontur med sädesärlor

Det skulle bli en vindstilla gryning och ganska kallt, bara 9 grader vid femtiden då solen går upp. Då bestämde jag mej för en gryningstur och åkte till sjön Valloxen i Knivsta. Det var fint, men inte riktigt som jag tänkt och helt öde på vattnet. 

Nåväl, solen letade sej upp över trädgränsen och det var i alla fall en skön morgon att vara ute. Det passerade två hägrar men för högt upp för att vara spännande motiv. 

Jag stod på en av badplatsens bryggor och hade för en gångs skull två kameror med mej, en med 16-35 mm och en med 100-500. Men vad skulle jag hitta på nu?

Det fanns en hel del unga sädesärlor på bryggorna och de flaxade runt nästan med samma intensitet (och hastighet) som svalor. Insåg snabb att 1/500s inte räckte till om man skulle fota dessa i luften. 

De var fullt upptagna med att fixa frukost och lyckades ju uppenbarligen med en och annan insekt. 

Med de tidiga solstrålarna på bryggan men skugga på vattnet gav intressanta effekter i bakgrunden.

Ungfåglarna trippade runt på bryggan, ofta flera tillsammans, men aldrig så nära att fler än en blev skarp.

De var väldigt snabba i luften men precis i starten kunde man ju fånga någon enstaka i luften ibland. Det började bli en kul utmaning att spana på ärlorna och solen hade börjat värma i ryggen. 

Då vände jag mej om och insåg att det ändå var rätt vackert. Lite dimma rörde sej över ytan och sjön badade i guldfärgat ljus. Bryggan brukar hysa en del gäss och det syntes förstås. Nu var det dock bara sädesärlorna som var i farten (samt en och annan fisk vid ytan).  

Nu fick det blir en stunds utmaning med sädesärlorna i motljus. 

De flög ut över vattnet för att fånga insekter. Ibland fick jag någon på minneskortet, men oftare var det bara en bit av stjärten eller en vinge i kanten av bilden.

Den här är inte riktigt skarp, men även insekten är ju med så den får vara med i bloggen

Under ett kort ögonblick hade jag två fåglar (och en insekt) i sökaren och lyckades få ett par bilder, tid 1/2500 s. 

Där och då blev det en lyckad morgontur.

De unga ärlorna rörde sej också en del precis i vattenbrynet och det blev fina speglingar.

Vid sex-tiden gav jag upp och åkte hem till min egen frukost, magin var över även om ärlorna fortsatta flyga. 

Det finns flera bryggor vid badplatsen och på den här bilden ser man den brygga jag rörde mej på då jag fotade fåglarna. Där var ljuset bäst och jag kunde fota fåglar både i mot- och medljus. Snart lämnar sädesärlorna oss och då dröjer det till nästa vår innan vi ser dem igen.

Hälsningar Lena

Sädesärlans vårbestyr

En kylig kväll vid en våtmark som är blötare än jag någonsin upplevt tidigare år. Sädesärlan har anlänt och trippar runt i vattnet.

Den får ta hjälp av vingarna där det är för djupt.

Små grästuvor sticker upp här och där. Det här är egentligen betesmark, men det lär ta ett tag innan djuren kan gå här. 

Här får den syn på en liten godsak i vattnet. Kan det vara en mygglarv?

Det smakade gott oavsett vad det var för litet kryp. Sädesärlan är inte så kinkig. 

Så måste den förstås ta ton. En viktig aktivitet så här års. 

En kort trudelutt sen flög den vidare i jakt på fler små godsaker.

Livet går vidare och nu blir det visst varmare, enligt SMHI. Vi får väl se...

hälsningar Lena

Så exploderade våren!

Andra dagen med sol och värme, runt 20 grader tror jag. Idag bara måste jag gå ut på lunchen. Studenterna äter glass, ett vårtecken i sej.

Jag gick till mitt favoritställe i Kunskapsträdgården och där blommade ett helt fång blåsippor. De surrade runt blommorna vilket fick mej att gå direkt till...

...bikuporna bakom restaurangen. Där var det full fart och jag utmanade bina en stund. Med 100 mm makro på kameran hamnade jag mitt bland dem, men det var snälla även om jag blev undersökt av en och annan.

Det här är nog lite som Peters myrfoto, chansartat.

Tyvärr hade jag inte tid att stanna så länge hos bina, för det här är annars väldigt kul.

När jag till slut kom hem efter jobbet åkte jag genast iväg för att leta efter ett särskilt efterlängtat vårtecken. Jag hittade dessa två som stod och myste i de sista solstrålarna.

Tre glada tjejer kom på sina islandshästar.

Plötsligt så var den där, i hästhagen. Årets första sädesärla som gjorde små roliga uppflog på jakt efter insekter. Det var t o m två stycken. 

Avslutar med ett kollage av de vårblommor jag lyckades fånga på bild under lunchpromenaden, med både bin och humlor dessutom. Äntligen känns det som att våren har kommit på allvar!

Hälsningar Lena

Sädesärlorna

På väg till Säter stannade jag vid Gölja våtmark som ligger längs väg 70 strax utanför Sala. Fågeltornet stod i en sjö av vatten och två skådare som var där beklagade sej för det hade varit så många vadare dagen innan och nu hittade de bara en ynka gluttsnäppa. Jag hade redan då fått syn på en sädesärla som visade upp sej på en brädbit i det överväxta vattnet och brydde mej inte det minsta om snäppan. Den värmde upp med lite stretching...

...sedan var det dax för middag. Den kunde nästan landa på den grötiga växtligheten och plockade snyggt insekter på ytan, med och utan "sallad" såg det ut som.

Smasken för en ärla.

Sedan flög den tillbaka till träbiten och mumsade i sej fångsten där. Den gjorde förstås flera turer och jag stod i solen och njöt. Det gick undan men jag kände på mej att några skarpa bilder borde det ju ha blivit och fågeln var ganska nära. När jag kände mej nöjd gick jag till bilen och körde fram några hundra meter för att vända.  

På väg tillbaka får jag syn på en ung sädesärla som sitter ännu närmare vägen och jag måste ju stanna, mot körriktningen denna gång. Det var dock en mötesficka här så det fick duga. Jag satt kvar i bilen och körde ner rutan. Den såg ut att titta på mej då jag gjorde det. 

Den här lilla fågeln bjöd på en ännu finare uppvisning i konsten att plocka insekter på den gröna vattenytan. Solen strålade och det blev ofta en skugga av fågeln. Ibland störande men ibland ganska rolig tycker jag.

Den sjönk ner en bit precis när den plockade upp godsaken.

Den ville också ha något fastare under fötterna när den skulle äta upp maten och satte sej på en pinne alldeles vid vägkanten. Det var vatten ända fram till vägen på bägge sidor om bilen. Antagligen de senaste skyfallen som gjort våtmarken betydligt större än den normalt ska vara.

Det blåste lite så den fick korrigera flygningen ibland.

Här kan man se den lilla mumsbiten som den har spanat in.

Vips hade den plockat upp maten...

...och så tillbaka till pinnen för att svälja bytet i lugn och ro.

Efter en sista insekt lämnade jag sädesärlorna i den gröna pölen och styrde vidare mot Säter.

Hälsningar Lena