Längs vägen i Western Australia

Vi har nu kört drygt 350 mil i Western Australia sedan vi lämnade Fremantle/Perth den 24 december. Hur otroligt det än verkar hittade vi en plats där det för tillfället var för mycket vatten! Vi hade bara tänkt promenera här....köra ett fordon (ens med snorkel) var det inte tal om. Översvämningar är dock inte alls ovanligt i denna del av landet, men inte under den här delen av året.

Vi passerar genom områden där det brunnit nyligen och genom andra där man ser att miljön börjat återhämta sej dvs det brann för ett eller kanske något år sedan. Många träd och buskar överlever en normal busk/gräsbrand och man genomför även planerade bränder när väder och vind är gynnsamma så att branden kan kontrolleras. Hela landet påverkas dock av bränderna i sydöstra och östra delarna. Det brinner i områden där majoriteten av landets befolkning bor så nästan alla vi pratat med har familj eller nära vänner där. 

Än så länge har vi inte varit i närheten av någon brand och denna, rätt vanliga skylt, har pekat på grönt eller blått. För tre dagar sedan när vi kom till Hyden såg det ut så här. Det var också 40 grader varmt och blåste ordentligt. Luftfuktigheten var 12% och det var inte svårt att förställa sej vad en gnista skulle innebära. 

Längs vägarna i Western Australia fraktas mycket med lastbil. I början på vår resa såg vi knappt några alls. Vi trodde det berodde på att folk var jul och nyårslediga men det visade sig att många lastbilar stod stilla pga att vägar var avstängda för det brann. I södra delarna av staten var vägen i öst-västligt riktning (mot South Australia) stängd och bilarna stod på parkeringsplatser i Esperance. Vissa hyllor i mataffären gapade tomma för transporterna kom inte fram. 

Så här ser varningsskylten ut för vägtågen och det tar tid att köra om dem. De håller dock i allmänhet drygt 100 km/h så man kan ligga bakom ett tag. I Queensland och även i Norra Territoriet får vägtågen vara ännu längre om jag inte minns helt fel.

Från Hyden åkte vi mot västkusten  och passerade då genom det sk "vetebältet". Här tröskades allt före jul och det mesta av halmen är också borta om man inte har det till djurfoder. 

Förutom vete odlar man foderlupin, vilket ger gråbrun stubb från ovan. Det vita är helt eller delvis torra pölar med mycket hög salthalt. Det är delvis en effekt av att man tagit  bort alla träd som annars hjälpte till att reglera grundvattnet.

Det vore mycket intressant att köra här när det är grönt...både vete och lupin är ju gröna innan de mognar. Då är det antagligen också vatten i pölarna...och stor risk för översvämning vid regn att döma av alla varningsskyltar efter vägen. Drönarbilderna har min sambo tagit men jag brukar lägga mej i lite.

Vissa släpper ut boskap på stubben efter skörd och då kan det se ut så här. Bilden är tagen mitt på dagen och det var 43 grader. Om det funnits träd som gett skugga hade fåren stått där, men de här hade inte det. Då står eller ligger de bara stilla tillsammans och väntar på att solen ska sjunka lite innan de börjar beta igen. 

Lastbilarna kör även på grus, samma hastighet...Den här vägen gick till Norseman och den var stängd för genomfartstrafik pga brand, så vi vet inte var den här kom ifrån. Antagligen en mer lokal transport. Till Norseman var det 238 km. Termometern på vår bil visade 46 grader när vi vände på denna plats och körde tillbaka mot Hyden. Hur vi hade hamnat här ute får jag ta en annan gång. 

Så här kan en campingvagn se ut. Denna är dock inte kopplad till en dragbil som tål riktigt samma tuffa tag, utan mer en vanlig större suv. Toyota Landcruiser med snorkel, vinsch, stora antenner och dubbla reservdäck är inte alls ovanligt. Lägg märke till reservdäcket på draget. I det här landet har man reservdäck (riktiga däck). Även vår hyrbil har ett riktigt reservdäck. Vägservice kan vara väldigt långt borta ibland...

Avslutar med varningsskyltar varav den med kängurun är en välkänd bild från detta land. Här har man bakat ihop varningen så att den även täcker emu och myrpiggsvin (echidna). Tyvärr ser man både känguru och emu som dödats av trafiken. De rör sej vid gryning och skymning och då vill vi helst inte ligga ute på de stora vägarna. Men man kan vara ute på småvägar och spana efter dem med kameran istället.

Hej så länge,

Lena