Undervattensrugby - inte för veklingar

I början av veckan fick jag ett e-mail på en sändlista från "El Rio". Det är Uppsalas undervattensrugbyklubb. De skulle spela en vänskapsmatch mot Gävleklubben i badhuset i Gimo och undrade om det inte fanns någon fotograf som ville hänga på och ta lite bilder. De hade hela poolen i Gimo mellan 16-18 på lördag. Så efter ett trivsamt fotofika på Broströms åkte jag hem och packade mina dykprylar samt stoppade kameran i undervattenshuset. Det här skulle bli något helt nytt.

Det började med uppvärmning och en ny kille fick prova lite passningar och bollhantering. Jag försökte lista ut hur jag skulle ställa in kameran för att få vettiga bilder i en pool vars vatten inte var helt rent.

Partiklar i vattnet ger upphov till störande "backscatter" när man använder blixt men jag insåg också ganska snart att blixt skulle ge de mest effektfulla bilderna.

Resten av laget värmer upp i den djupa delen av poolen där de först kör hård simning, för att få upp pulsen, och därefter andhållning. Bara tanken på detta gör mej smått illamående. Fridykning är normalt en mycket stillsam sport där man rör sej långsamt för att förbruka så lite syre som möjligt. Undervattensrugby är explosionsartat!

Gävlelaget startar anfallet. De har för övrigt den enda kvinnliga spelaren för kvällen. Målkorgen kan ses på botten vid kakelväggen. Det finns en på varje planhalva.

Lagen drabbar samman och vattnet kokar av armar, ben, simfötter och bubblor. Allt småskärp som virvlar runt i vattnet, med bubblorna, ger fullt med ljusa prickar i bilderna. Svartvitt och manuell "städning" i PS är ett sätt att minska lite på den effekten.

Det är tillåtet att ligga i målkorgen men inte helt lätt att hålla sej kvar.

 Spelet växlar snabbt och El Rio gör mål.

Kontring av Gävlelaget och jag trycker mej mot bassänghörnet för nu kommer de snabbt mycket nära.

Det är rätt hårda tag i poolen och jag häpnar över de korta pauser som de har mellan varje spel. Man ska verkligen tycka om att ta sej vatten över huvudet i detta sport.

Gävles kvinnliga spelare är imponerande. Trots att jag är fullkomligt okunnig om spelet kan jag snabbt konstatera att hon är en av de dominerande spelarna.

Jag hade inte tänkt stanna hela två timmar men tiden gick fort och spelet var uppslukande på ett sätt som jag inte hade förställt mej. Det här ska man vara mycket uthållig och tålig för att spela. En och annan kallsup får man nog också räkna med.

Ha en bra söndag alla,

Lena