Skaldjur och midsommar

Midsommarhelgen var vi som de senaste åren på västkusten och dök. Krabbtaskorna hade också samlats verkade det som, vi såg mängder av dem i Hamburgsunds skärgård. Den här stora krabban var lite kaxig och viftade med sina stora klor när jag kom förbi. Eller så såg den sin egen spegelbild i kameraporten, vem vet...

Det hade egentligen varit mer rätt att skriva leddjur istället för skaldjur. Gemensamt för dessa djur är att de har en segmenterad kropp och ett yttre skal. Mer än 80% av alla kända djurarter är leddjur som t ex kräftdjur, insekter, spindeldjur och havsspindlar. Krabbtaskan är väl utrustad för att ta byten (döda eller levande) med hårda skal. De stora klorna fungerar som krossande tänger och för att mala sönder bytena ytterligare har den tre tänder i magsäcken.

Kanske inte så vackra men ändå tacksamma fotobjekt som inte rör sej så värst mycket även om man blir närgången. Leddjur som krabban ovan och alla de andra arterna i denna blogg kan bara växa när de ömsar skal. När krabban ömsar ökar bredden på skalet ca 25% i storlek.

Under ett dyk på midsommarafton stöter vi på en riktig "ärkehummer". Den här är rejält stor och kommer dessutom fram för att kolla in mej lite extra. Det är förstås svårt att se vad som är stort eller smått när man inte har något att jämföra med...

...men det här är en liten hummer. Så liten att man inte skulle få behålla den om den gått in i en tina. Hummern är liksom många andra leddjur i havet en asätare, en renhållare i havet. De har sinnesorgan som kan fånga upp doft/smakämnen från döda djur i vattnet trots att koncentrationen är extremt låg. De följer sedan den riktning som har en ökande koncentration av ämnet och hittar fram till matplatsen.

Trollhummern sitter ofta gömd i sprickor och mellan stenar. För det mesta ser man den upp och ner på dagtid och lyser man på den kryper den in och gömmer sej i mörkret. Om man dyker på kvällen eller natten hittar man dem ute på jakt och då inser man hur många det kan finnas på en liten yta.

Ibland hittar man en som är vänd "åt rätt håll" och dessutom poserar för några bilder innan den drar iväg och gömmer sej. Trollhummern blir ofta bifångst i krabb- och hummertinor och den smakar gott har jag hört, men är ganska liten.

Ett av mina favoritdjur är eremitkräftan. Bakkroppen saknar skal hos dessa djur och de använder sej av tomma snäckskal, som de måste byta upp sej till större storlekar av när de ömsar och växer. Vissa arter kan också ha en anemon eller ett svampdjur som skydd på bakkroppen.   

Eremitkräftan är ingen eremit utan samlever ofta med andra eremitkräftor och även andra arter som t ex havsbortsmaskar och hydroider. Den här individen är inte mer än ca en centimeter och sitter på en "död mans hand" som är en läderkorall (det finns vit och orange).

Efter två dyk, avlastning och vård av utrustning och oss själva sätter vi oss till bords för att avnjuta havskräftor. När de står på ett matbord är det skaldjur. Jag visade i en tidigare blogg hur de lever på lerbotten. Man ser dem ganska sällan under dyk för de vill helst hålla till på djup som vi inte besöker, från 40 till ca 800 m. Ibland hittar man enstaka individer på 30 meter som de jag visade för någon vecka sedan.  

Först tas det en del bilder men när man väl börjat äta är det bara att stoppa undan telefoner och kameror, om man inte vill sätta onödigt kladdiga fingrar på dem.  

Midsommarmiddagen blir en lång sittning men trevliga dykkompisar och välfyllda fat med kräftor.

Eftersom det är midsommar avrundar vi med hemgjord jordgubbstårta. Dagen har varit lång, vi går och lägger oss lagom när solen går ner.

Hälsningar Lena

Skaldjur

Man behöver ju inte lägga dem på tallriken. Den här hummern var alldeles för liten för att ens bli upplockad, men posera kunde den.

En vanlig krabbtaska fast när jag tog den här bilden var jag mest ute efter de små räkorna som dansade på krabbans skal. Innan jag hade fått fokus på dessa små hade de dansat iväg tyvärr.

Eremitkräftor hör till mina favoriter. Ett djur som bär runt på ett skal som något annat djur gjort.

Trollhummern är vacker med sitt röda skal med klarblå detaljer.

Den här är jag osäker på men det kan vara en spindelkrabba.

En simkrabba med vackert skal.

Det här är antagligen en mycket liten simkrabba, men jag kan ha fel.

Avslutar med en vacker eremitkräfta som håller på och undersöker ett tomt skal. Den kanske ska byta bostad, vem vet?

Hej så länge,

Lena

Hummerns krabbfest

Under ett dyk i Hamburgsunds skärgård stötte vi på flera riktigt stora hummrar. Den första stegade kaxigt fram ur sitt gömställe när jag kom fram med kameran.

Den hade absolut ingenting emot att vara med på bild.

Hummer äter gärna krabba och dykparet före oss fick se hur denna hummer jagade bort den hummer som kalasade på krabban först. Det är lite grumligt i vattnet för de rörde till en del under den kortvariga striden. Hummern äter på ett krabben och spar en klo till senare.

Utkörd från sin håla och bortkörd från sin festmåltid. Det är mycket ovanligt att se hummer ute på botten på detta sätt på dagtid, men den här hade inget val. Det gällde att hitta en ny bra håla.

Här ger den sej av ut på jakt efter något nytt.

Festmåltiden var en vanlig krabbtaska, som man kan se nergrävd i sanden ibland.

Ibland hittar man dem klättrande på klippväggar. Det är samma sort krabba som vi gärna äter själva framåt hösten.

God lördag allihopa

Lena

Puget Sound King Crab

I gårdagens inlägg hade jag en bild på en stor "bucklig" krabba med grälla färger i orange och rött. Puget Sound King Crab finns längs kusten utanför British Columbia och ner till Californien. Den blir ca 30 cm över skalet och påminner om ett pansarfordon på larvfötter, men med en helt annan färgställning.

Det här är en vuxen krabba i närbild. Ögonen är alltid svåra att se och denna tror jag dessutom är enögd, för att göra det extra svårt.

Som små babykrabbor är de däremot helt bedårande. Den här lilla krabban är bara ett par centimeter stor och ser ut som en liten orangeröd juvel som knallar runt på botten.

 Det här är en annan liten baby. Lägg märke till att det sitter ett litet bonusdjur på den gula bägarkorallen. En ännu mindre krabba i lite taskig fokus.

 Den här krabban har blivit ca en decimeter stor och är lite modigare än de riktigt små på bilderna ovan. Det finns ingenting som ser ut som en Puget sound king crab någon annan stans i världen och de liknar definitivt inte de krabbor som går under namnet King Crab. De ska dock vara minst lika goda på tallriken, men vi har inte provsmakat dessa granna krabbor utan nöjt oss med att ta bilder av dem.

Det här är ett annat exemplar på ca en decimeter som avviker lite i färg från den ovan. Spektakulära är de i vilket fall och roliga som motiv för undervattensfotografen då de rör sej i ett makligt tempo.

Ha en fin söndag

Lena

Bonusdjur

Idag sken solen men det blev varken dykning eller fotofika pga en massa pyssel i hem och trädgård som behövde klaras av inför vintern. En tur till skogen fick jag som belöning och en stund i bildarkivet kunde jag ta då jag betsämt mej för att ge kantarellerna till svärmor.

Ibland när man fotograferar under vatten händer det att man fått med betydligt mer än huvudmotivet, men man ser det inte förrän man kommer hem och laddar bilderna i datorn. Man får med små bonusdjur. En del kamuoflerade och därmed svåra att se eller så är de bara pyttesmå. 

I vänstra hörnet på denna bild sitter två mycket små eremitkräftor som jag garanterat inte såg när jag tog bilden.

På denna bild är det återigen eremitkräftor som är bonusdjuren. Huvudmotivet är en spektakulär Puget Sound King Crab, men på undersidan av bladet till vänster sitter ett helt gäng små eremiter.

 På denna bild är huvudmotivet en nakensnäcka som inte är mer än ett par centimeter. Att det satt en pytteliten nakensnäcka av en annan art till vänster såg jag inte förrän jag tog upp bilden på min stora skärm hemma.

Dessa räkor "steppade" in i bilden när jag höll på att ta den. Räkorna dansade runt och kom ivägen, men jag såg inte att det var fyra stycken med förrän jag kom hem och tittade på bilden ordentligt.

 Ibland är bonusdjuren välkamouflerade. På denna bild sitter det en ganska stor maskeringskrabba, upp och ner, till vänster om och lite ovanför fisken. Man kan se ögat och klorna. Maskringskrabbor kan ha allt möjligt växande på sej och kan ibland vara helt omöjliga att se förrän de rör på sej.

Ibland är det enbart storleken som gör att man inte ser bonusdjuret, som i detta fall. Då det är fastslaget av en expert att denna räka med största sannolikhet inte putsar den stora fisken, kan man fundera över om den över huvud taget visste vad den höll på med.

Ha en bra helg

Lena