Bakom kulisserna på Royal Highland Show

Royal Highland show pågår i fyra dagar. Under torsdag och fredag sker den bedömningen inom varje ras av olika nöt, får och häst. Under lördag och söndag sker en del ytterligare tävlingar där även olika raser kan ställas mot varandra och "best in show" utses. Dessutom visas vinnarna inom varje ras i en parad för nötkreatur och en för hästar. Då ingår oftast båda könen samt ungdjur och en del "småttingar". På bilden ovan är det en Simmental som visas. Det är en ras som har använts för både kött och mjölk men numera är övervägande en köttras.

Naturligtvis fanns det en hel del Highland Cattle, alla med prydligt kammade pannluggar och fönade pälsar.

Många av djuren anländer redan under onsdagen och är sedan på plats till söndag eftermiddag. För nötkreatur finns en jättestor hall med båsplatser, där man kan gå runt och titta som besökare. Här har även ägarna "inrett" egna bås med möbler, mikrovågsugnar, kylväskor, stora termosar etc samt förstås alla prylar som behövs för att fixa till sina djur. Det finns också en stor parkering för husvagnar och husbilar där djurägare bor under showen.  

Den här tjejen är i full färd med att föna en av sina Belted Galloway. Den har antagligen lagt sej i en träckhög som de inte hann ta undan och ska senare vara med på den stora paraden, då måste man ju vara fin.

Det ligger stora mängder halm i båsen och det är ständigt någon som skyfflar undan träck så fort det landat i halmen. Allt för att djuren inte ska lägga sej eller ens trampa på det. Som besökare möter man också djur som är på väg in eller ut t ex den här bastanta Aberdeen Angus tjuren. Angus är ändå en av de mindre köttraserna... 

Charolais hör till en av de största och tyngsta köttraserna. Här kommer en hel familj med pappa och mamma först. De är på väg till sina båsplatser som är till vänster om mej. Lugnt och stilla kliver de fram bland besökare. Notera att även kon har en nosring. Den används bara när djuren leds, inte när de står uppstallade.

De gigantiska vuxna djuren är väldigt lugna, men de åtföljs av två ungdjur som också är rätt stora. Plötsligt blir en ungtjur lite amorös av sej och hoppar upp på det som antagligen är hans syster. Det gick bra men man bör se sej för när man rör sej bland så stora djur. De här djuren sparkar inte men man vill ju helst inte få en sån bjässe på foten. 

Utställningens minsta nötkreatur är Jersey. En mjölkras som nästan får något rådjursaktigt över sej då man ser dem bredvid de stora svartvita låglandskorna (Holstein Friesian). Här har ägaren gjort det bekvämt för sej med sina kor.

Många djur låg två tillsammans och rygg mot rygg. Kolla in de fina mittbenorna. 

Kalven som följer med sin mamma på show passar på att ta en slurk när mjölkbaren är öppen. 

Här har det varit en annan typ av bar. 

En bild från paraden av alla nötkreatur där "Best in show" blev en låglandsko. Notera att även en mjölkko kan vara riktigt stor.

Stefan frågade i förra inlägget om det fanns mat. Det fanns förstås allt möjligt att köpa från olika vagnar, men även matlagningslektioner, smakprov, försäljning av produkter mm. Flera vagnar sålde grillat kött i olika former, fish and chips (förstås) och naturligtvis fanns det haggis med neeps and tatties (rotmos och potatismos). Vi hittade också ett tält med den prisvinnande honungen, bivaxljus och andra biprodukter. 

Det fanns också några barer. På lördag eftermiddag och kväll var det band som spelade och en speciell show, en Hoolie, som det krävdes ytterligare biljett för att komma in på. Den här bilden är tagen på lördag, sen eftermiddag då många nog hade börjat se fram emot uppträdandet. Vi var inte med utan tog bussen tillbaka till Edinburgh.

 Avslutar med några bilder från hur det såg ut bakom kulisserna hos hästarna. Det här är inför söndagens tävling i sexspann. För att fixa frisyren på dessa hästar krävs en trappstol eller mindre stege. 

Här ville jag att min sambo skulle ställa sej bredvid den stora belgiska hästen, för att ge lite känsla för hur stor den är. Han tyckte dock att det var lämpligast med ett visst avstånd. Notera att dessa hästar, som inte har något hovskägg, har fått sina naglar lackerade.

Vi klev ut genom en stor port och hamnade bakom hallen med hästboxar. Det behövs en rejäl hästtransport och man åker runt med sex Clydesdale.

Väluppfostrade hästar om man kan knalla runt med tre ton häst iförda endast grimmor och grimskaft. 

Här fixas ett annat sexspann med bl a dammsugning. Det var tydligt att de var mycket vana vid den behandlingen. 

Om man har en liten häst att fixa till får man ha en helt annat arbetsställning. Den här skulle vara med på hästparaden som var det näst sista evenemanget på söndagen.

Royal Highland show avslutades med en ensam säckpipeblåsare, men eftersom vi skulle åka buss till vårt hotell drog vi oss mot utgången innan de tonerna började ljuda. Det är mycket som jag inte har visat och kanske dyker det upp någon blogg på senhösten, då det är mörkt, blött och fotoinspirationen är låg. Jag har ju inte visat en enda skördetröska...

Hälsningar Lena 

Mjölk på jobbet - mer än bara i kaffet

Just nu kan vi köpa mjölk på jobbet. Det kan tyckas vara en självklarhet om man jobbar på Sveriges Lantbruksuniversitet, men mjölk ska både pastöriseras och kylas för att få säljas som livsmedel (små volymer får säljas opastöriserade). Korna går ju heller inte på campus. Men i fredags dök den här upp, en mjölkautomat.  

Om man inte har med sej en egen flaska för mjölken kan man köpa en för 10 kronor. Den kan man naturligtvis återanvända.

Det här är mjölkautomaten. Mjölken pastöriseras på Lövsta gård, där korna går, och levereras kyld till automaten. Här är det bara att följa instruktionen.

Man öppnar luckan, ställer in sitt kärl och trycker på knappen. Ett räkneverk talar om hur många ml du fyllt. Sedan betalar man med svisch. Mjölken kostar 42 kronor litern. Vilket är vad man får betala om man vill ha närproducerad mjölk, ej homogeniserad och med naturlig fetthalt. Mjölkautomaten är inte något som är unikt för SLU. Den finns på ett antal gårdar ute i landet och det finns ett tillräckligt stort antal konsumenter som betalar för den här sortens mjölk. 

Vad som är lite speciellt med den här mjölken är att den kommer från ett forskningsprojekt där kor fått behålla sina kalvar i 4-6 månader. I vanliga fall tar man bort kalven från kon någon dag efter att den är född och föder upp kalvarna separat. Här följer kalven med och dricker när den behagar. 

I söndags stämde jag träff med projektledare Sigrid Agenäs och fick besöka korna med sina kalvar. Jag vet vad några av er anser om kor men här var jag tillsammans med ett proffs, fick tydliga instruktioner hur jag skulle bete mej bland djuren och naturligtvis byta både skor och kläder för att ens få sätta min fot i stallet eller hagen. Väl ute i hagen var det bara att stå stilla och titta på djuren. En och annan var förstås lite nyfiken.

Om ni föreställde er små gulliga kalvar som skuttar runt så har de passerat det stadiet nu. En sex månaders kalv är ett ganska stort djur. Den kan dricka 18-20 liter mjölk per dag, fast den har fint grönt bete att äta av. 

Men de är förstås lite söta fortfarande....

...och de mäter sej med varandra, eller så är det bara sällskapligt buffande. 

Här är några av korna på väg in till roboten för att bli mjölkade. De väljer själva när det är dax och då får de också kraftfoder. De har en transponder på halsbandet så varje ko får en fodergiva anpassad efter sina behov. Det finns en grind inne i stallet som hindrar kalvarna att komma in till mjölkroboten. När det inte är sommarbete går ju alla djuren inne i stallet och där måste det fungera med att ha kalvarna bland korna.

Här funderar de över om det är höger eller vänstertrafik som gäller. De har inte så bråttom. Eftersom de kan bestämma själva behövs ingen som stressar dem genom att  driva dem i gångarna. 

Jag fick vänta ganska länge på att en kalv skulle ta sej en slurk mjölk, men till slut fick jag utdelning. 

Sigrid berättade att korna är betydligt mer än bara "en mjölkbar", även när kalvarna börjar bli så här stora. De ser mycket ömsesidig samvaro mellan ko och kalv, de gosar och slickar varandra. 

Här är ett exempel. Det är inte bara kon som slickar kalven utan också det omvända. Det som ser ut som konstiga mönster i vitt på den här kon (och andra) är resterna av märkning med stora siffror som de haft när en doktorand gjort beteendeobservationer. Man samlar förstås in mängder med data från dessa djur. Det finns kameror både inne och ute, de har band på benen (blå grej på kalvens bakben) som registrerar hur mycket de rör sej. De registrerar förstås all typ av mjölkdata, hälsodata, vikter och en massa som jag inte har koll på. 

Men här är det bara gos just nu och visst ser man att det är mor och dotter.

Det finns lantbrukare som är intresserade av den här sortens djurhållning och det finns en efterfrågan bland konsumenter på mjölk producerad på detta sätt, men det finns väldigt lite forskning på hur väl det fungerar i praktiken.  

Här är projektledaren tillsammans med två av de mer nyfikna individerna. Sigrid är professor med inriktning på idisslare och denna söndagseftermiddag var hon på plats för att göra en del kontroller inne i stallet. Då går hon också gärna ut bland djuren och man ser att de helt klart är vana vid att hon rör sej bland dem. 

De här två var också nyfikna på oss och den där grejen som riktades mot dem som det kom små klickande ljud från. Jag hade en telezoom på den ena kameran för att kunna fota kor och kalvar på ett avstånd som inte störde dem. Jag ville ju se dem interagera med varandra. På den andra kameran hade jag 16-35 mm för Sigrid hade sagt att vissa kommer väldigt nära. 

Ko-lossalt nära ibland och då kan man ju inte motstå att ta några närbilder. Jag satt förstås inte på huk när jag tog dessa utan stod stilla bredvid kon och chansade, utan att titta i sökaren. Därav den sneda horisonten. 

Här lyckades jag bättre med horisonten. Notera flugan på mulen, nästan skarp är den också. 

Hälsningar Lena

Hemresan

Tidigare visade jag en bild på vår vackra lilla stuga på Strömsholmen, med fin spegling i vattnet nedanför. Då var det högvatten. Så här ser det ut vid lågvatten. Skillnaderna mellan hög- och lågvatten var i medeltal 1,7 m. Just nu var det mer än 2 m pga fullmånen tidigare i veckan.

Väderleken växlade snabbt och trots regn tidigare på kvällen blev det en vacker solnedgång. Det här är utsikten från Strömsholmen på andra sidan vägen, ut mot havet. Första bilden är tagen in mot fjorden.

Fredag morgon gav vi oss av hemåt och körde då via Kristiansund, för att få se mer av Atlanthavsveien. Förutom broar fanns det en tunnel under vatten, ca 6 km. När vi kör in går det brant nerför.

Det slår lock för öronen när vi susar ner under vatten...(i bilen,... det känns lite underligt).

Vi lämnar det dramatiska norska kustlandskapet bakom oss...

...och färdas genom vacker jordbruksbygd med röda kor, spräckliga fjällkor, får, en och annan fjordning,... tills vi plötligt passerar dessa. Svarta lurviga kor med en "vit filt" på mitten.

Någonstans i mitt agrara minnesbibliotek fiskar jag fram "Belted Galloway". Det är en köttras som jag inte sett sedan jag jobbade i Skottland och de var inte särskilt vanliga där heller.

Det är härdiga djur med tjock päls som trivs lika bra ute som Highland cattle. De ser lite udda ut med det vita runt magen och jag kommer närmast att tänka på Hampshire grisar, som också är färgade på detta sätt. Den här var (går)dagens överraskning och får bli (går)dagens bild 227.

Någonstans längs vägen svänger vi fel och det blir en omväg i Norge. När vi börjar närma oss Sverige sitter det färggranna älghorn längs vägen. De finns på flera ställen. Om någon vet vad det är får ni gärna berätta.

Vi kommer in i Sverige och kör in i en kraftig regnskur strax utanför Malung. Trots att vi når regnbågens slut väntar inget guld där...

Vi susar vidare och sensommarkvällen blir allt mörkare. Det är natt när vi kommer hem och svalt. Jag kan bara ana mängden mogna gurkor i växthuset....det får jag ta tag i en annan dag.

Hälsningar Lena