Hamningberg, del II

När vi lämnade Hamningberg för att köra tillbaka regnade det lätt, men solen kom också fram och nu ändrades såväl karaktären på stenformationerna som färgpaletten.

Det bildades även dimslöjor på vissa platser. Återigen blev det många stopp längs vägen, på de små plättar vid vägkanten där det gick att stanna.

Jag testade att fota rakt mot ljuset några gånger. Det är lite knepigt när allt är blött och det faktiskt fortfarande faller en och annan regndroppe.

När man vänder sej mot vattnet kan man se de lutande stenformationerna med gräsytor mellan som bildar ett förunderligt mönster i naturen. Bob beskrev bergarten som "prekambrisk sediment bergart som ser ut att vara starkt metamorfiserat och höggradigt ställt på högkant". Jag kan ingenting om detta men det ser ut som tjocka stenplattor på högkant som lutar något.

Solen gav klarare färger och det blir väldigt grönt mellan all sten. Helt annorlunda från när vi passerade här på vägen till Hamningberg. Nu har vi fått uppleva alla typer av sommarväder utom hagel.

Klipporna mot vattnet har tydliga platta skivor som ger väldigt läckra former.

Hurtigrutten passerar en bit ut, vid horisonten.

Vi passerar några får och här är det dimma som ger det mjuka ljuset.

Det har slutat regna och vi skickar upp den lilla drönaren för att ta en titt uppifrån. Här kan man se mönstret som klipporna bildar bättre och att man har lagt vägen rakt genom dessa formationer.

Det här har jag inte upplevt på någon annan plats som vi besökt. Senare på resan, när vi kör till Berlevåg, kommer vi att passera genom ett landskap som delvis liknar detta men inte alls i samma omfattning.

Det här är väldigt häftig natur och det är svårt att få fram det på bild, men en kombination av dessa drönarbilder och bilder  på marknivå ger förhoppningsvis en viss upplevelse. 

Ett sagolandskap passande för en fantasyfilm kanske.

Vi möter två havsörnar som passerar oss längs vägen när vi kör den sista biten. Jag hann inte fota dem men vi fick i alla fall njuta av dem från bilen.   

Hälsningar Lena

Hamningberg, del I

Från Ytre Kiberg kan man göra några olika utfärder, en som jag sett fram emot länge och en av anledningarna att vi åkte hit upp igen var att köra till Hamningberg. Det är inte själva platsen som lockar mest, utan att köra den ca 3 mil långa vägen från Vardø som tar slut när man kommer till Hamningberg. Landskapet liknar ingenting annat som jag sett någon annan stans.  

Under den första milen passerar man områden med en sorts slättlandskap av enbart sten. Här står det en del sommarstugor och de behöver minsann inte klippa så mycket gräs på sina tomter. 

Vägen är smal, egentligen bara ett asfalterat körfält med mötesplatser, men det är inte så mycket trafik. Vi konstaterar dock att det är mer bilar, ffa husbilar, på vägen än när vi körde här 2009. Vi har också fått veta av Tord att det förekommer Italienska husbilskaravaner med 10-12 husbilar som kör tillsammans. Tack och lov är det ingen sådan grupp på vägen denna dag. 

Vi passerar några fantastiska sandstränder. Ibland går det renar på stranden, som jag visat i ett annat inlägg, och ibland får. Det är långgrunt och vattnet är klarblått när solen skiner. Denna dag är molnen mycket hotfulla och det börjar regna innan vi ens är halvvägs.

Trots vädret blir det många stopp, helt enkelt för att ingen krök på denna väg är den andra lik. Jag funderar över hur det ser ut här på vintern men då är vägen stängd. Man kan dock ta sej till Hamningberg med skoter och båt. Det finns inga bofasta där men husen är upprustade med fullgod standard.

Vi fortsätter i regnet.

Till en början är vi lite slarviga med regnkläder men det blir förstås ohållbart. Av alla dagar på semestern, varför måste det regna just denna!

Men jag inser ju att molnen och regnet bidrar på sitt sätt till bilderna som jag tar längs vägen. 

Det är stenigt, vasst och dramatiskt. Dessutom är berget väldigt mörkt och det blir nästan svart när det blir blött.

Jag spanar ut mot vattnet från passagerarsidan och får plötsligt syn på två stora fåglar ute på klipporna. Vi har sett skarvar tidigare men det här är ju inga skarvar. Snabbt byte till 100-500 mm i bilen. Det regnar ordentligt nu.

Två blöta havsörnar. En liten bonus på denna tur. 

Vi fortsätter vår resa och passerar några betande får. Stenlandskapet är ibland överväldigande och det blir bitvis väldigt mörkt.

Några hundra meter senare passerar vi ännu en vacker sandstrand och på en av dessa är det faktiskt surfare ute i vågorna. Avståndet från vägen till där de befinner sej är så långt att vi inte bryr oss om att försöka stanna där för att fånga dem på bild. Lägg märke till att det ljusnar lite på himlen.

Framme i Hamningberg kör vi till vägen tar slut, dricker en kopp kaffe i bilen och väntar på att regnet ska avta. Efter en stund tar vi på oss heltäckande regnkläder, går ut mot piren och tittar mot samlingen av hus som finns här. Det slutar regna och solen kommer nästan fram under ett kort ögonblick. 

När jag vänder mej om slår vågorna in mot den steniga stranden och här finns det inget som skyddar.

Det blåser inte särskilt mycket men Barents hav rullar ändå in med kraft mot denna sista östra utpost i Nordnorge. 

Hej så länge,

Lena

Vi vet vad Jultomtens renar gör på sommaren

Om man har kört långt måste man sträcka på benen och om det är glest mellan rastplatserna kanske man väljer att stanna vid ett sånt här ställe. Enligt skylten håller Jultomten till här, fast det är mitt i sommaren.

Jultomten är hemma och han jobbar. Han sitter bakom en plankvägg och säger "Ho ho". För att få ta bilder tillsamman med honom måste man betala och det känns inte aktuellt. Vi tar några bilder på annat och spanar efter renar. Om Jultomten bor här borde väl hans renar också göra det?

Här är det i alla fall ordentligt julpyntat och det är packat med tomte- och renkopior på hyllorna.

När tomten inte poserar för fotografering verkar han ha ett extrajobb på postkontoret. Här kunde vi inte motstå att skicka ett par vykort. Man kunde välja om de skulle komma fram någon gång inom den närmsta veckan (månaden kanske...), eller till jul. Vi valde leverans före jul.

Här fanns det många små byggnader fullproppade med saker som man inte behöver. Vi passerade snabbt genom det ena huset efter det andra. Det fanns gott om prylar, men inga renar.

Man kunde förstås äta lunch hos Jultomten men vi körde en bit till och plockade sedan fram grillen. Snart serverades smaskiga älgburgare med sallad, gurka och annat gott (Johnnys senap t ex). Som vanligt hade jag helt glömt att någon typ av tallrik hade varit bra att ha i packningen. 

Vi fortsatte vår resa norrut genom Finland och så småningom in i Norge. Vi konstaterade snart att renarna också var på väg någonstans. Det gick inte så fort men kursen verkade vara densamma som vår dvs Kirkenes eller möjligen Varangerhalvön.   

När vi färdats drygt 50 mil till var det uppenbart att renarna ville till en plats någonstans i närheten. Det blev allt tätare mellan våra möten.

När vi kom till Ytre Kiberg på Varangerhalvön och det ställe där vi skulle bo några dagar fick vi en första glimt av vad tomtens renar var ute efter på sin sommarsemester. Sandstrand och havsbad!

Solen strålar dygnet runt och badtemperaturen är ca 10 grader. De får garanterat ha den långa sandstranden för sej själva. Det här är vad vi kunde se från vardagsrummet där vi bodde och det rådde ingen tvekan om att renarna trivdes här. 

Nästa dag gör vi en utflykt till Hamningberg och det är nu som vi får se det verkliga målet för Jultomtens renar. Det här gänget är nära...

Playa del Hamningberg, renarnas semesterparadis.

Gratis surf ingår. 

Hälsningar Lena