Tofsvipor

Trots att det inte var särskilt bra väder kände jag för att åka ut en tur sent annandag påsk, om inte annat för att få lite frisk luft. Här uppstod ett intressant möte eftersom jag ville passera på spången. Nu gick det bra och svanarna blev inte alltför störda.

En bit längre fram uppstod ett väldigt väsen bakom vasstråna när dessa två inte kunde samsas i samma pöl.

Jag kom fram till ett stort stängslat område där det numera är en kombination av våtmark och sjö, senare kommer det att beta köttdjur och bufflar här. Det fanns inte så mycket att se vid första anblicken. En kaja landade på en stolpe och jag konstaterade att "den friska luften" som jag önskat blåste isande kallt från sidan. 

En ensam tofsvipa gick omkring i lervällingen ganska nära...men jag hörde flera. Deras ljud går inte att ta miste på. 

Det var två stycken som höll på med någon slags exalterad parflygning. Fulla av vårkänslor får man anta.

De böljade fram över den molntunga himlen och gjorde häftiga dyk emellanåt. Avståndet var dock långt och det är inte så kul med en gråvit himmel i bakgrunden.

Det fanns fler tofsvipor och det är en större utmaning att fånga dem flygande mot en varierad bakgrund med terräng, buskar och träd. En utmaning även för kamerans autofokus att hänga med. Jag hade den inställd på långsam seriebildtagning (12 bilder/s), för att det inte skulle bli så sanslöst många bilder. Det visade sej vara ganska lagom för tofsvipor i flykt. Sedan var det bara att montera ihop flygserierna.

Bilden består alltså av lika många bilder som det är tofsvipor.

Ibland gick det lite långsammare längs marken.

För det mesta lyckades kamerans autofokus hålla fåglarna i någorlunda fokus genom en serie på 8-10 ibland 12 bilder. Men det fungerade inte alltid att lägga ihop dem.

En serie på 1/2 sekund. Det går undan med tofsvipor. Inställningar i övrigt var 500 mm, f/7,1, 1/2500s och ISO 4000.

I morgon är det fredag, och det ska komma snö...

Hälsningar Lena

Här blev det ju lite fel...

Vi tog en sväng till Fysingen söndagsmorgon och vid fågeltornet fick vi syn på de här två. Först såg de bara ut att simma bredvid varandra men sedan började de doppa huvudena om och om igen....och det var inte bad det var frågan om. Tydligen "pratade" de samma språk...vårkänslorna svallade.

Nyp i nacken, undrar om det är kärleksfullt eller bara ett stöd för att hålla sej kvar?

Som andra fåglar som parar sej på vatten trycks honan ner rejält under ytan.

Men hon fick i alla fall komma upp och andas efter en stund. Akten var inte särskilt lång.

Här har den stolta grågåsen gjort sitt och han visar verkligen "allt" då han kliver av och trumpetar ut sin förnöjsamhet. Gäss  och änder har en penis (antagligen även fler arter som parar sej på vatten+ struts och emu). Den är korkskruvsformad och sperman transporteras i en ränna på utsidan, det finns alltså inget urinrör som hos däggdjur. I normala fall är den dold inne i kloaken. För mej är det här "jobbkunskaper" om ni undrar.

Jag har sett flera hybridpar och även vuxna fåglar bl a vid Råstasjön. Jag har försökt ta reda på om avkomman blir fertil men det har ingen kunnat svara på ännu. Jag har själv inte sett hybrider med ungar.

De ser rätt nöjda ut båda två så det är väl bara att vänta och se om det blir en liten familj.

Förutom det blandade gåsparet såg vi en flock krickor som flög omkring och några bläsänder, tofsvipor, måsar, sothöns mm. Det låga boomande lätet från rördrom hördes i vassen men vi såg förstås inte skymten av någon. Bävrarna hade ställt till med plockepinn (plockestock snarare) där jag fotat rördrom tidigare, så det gick inte att gå ända ut till vattnet där. 

Här är det i alla fall ett gåspar som verkar ha koll på hur det ska vara.

Hälsningar Lena