Björnfälla och bärlunch

Under resan i Alaska stannade vi till tre dagar i Sitka, en stad med ca 8000 invånare där 3-4 stora kryssningsfartyg lägger till varje dag och dubblerar antalet personer för några timmar.

Fiske är fortfarande betydelsefullt även om det är turism som är viktigt från maj till september.

Vi bodde på Motel Super8 och på parkeringen stod denna pryl. En björfälla. Notera att det står "official use only" på nummerplåten. När man fångat björnen i denna kör man iväg med fällan och släpper ut björnen någon annan stans. Men det gick inte att köra så långt utanför Sitka, bilvägen slutade abrupt i alla väderstrecken strax utanför stadsgränsen.

Vid vägens slut söderut hittade vi en trevlig promenadslinga som hörde till Sawmill Cove Loop Trail System. Vi skulle bara gå en liten sväng...

Det var vackert så vi fortsatte...

....det skulle ju gå att komma ut på en annan plats och där skulle vi bli upphämtade med bil. Det var visst 3 miles (vilket är lite mer än 3 km).

Vi hade inte riktigt planerat för denna vildmarkstur. Inget att dricka och inte ens en liten gratismint från gårdagens restaurang i fickorna. Andy visste dock hur man reder sej och visade på dessa huckleberries. Det fanns blå och röda, fantastiskt goda och man plockade snabbt ihop flera nävar. Dessutom fanns det blåbär och en del salmonberries, som också finns i flera färger. Alla dessa björnar kan inte ha fel...

Vi mumsade bär och vandrade sedan vidare. Ca 10 minuter senare kom vi till en stor skylt vid en bro över ett vattendrag. Här var det stängt för vidare passage pga anläggningsarbeten ute vid vägen. Bara att vända och gå tillbaka. Men vi överlevde det också och lunch smakade otroligt bra när vi väl fick den.

Det var en dag då jag fortfarande hade semester...

 Hälsningar Lena

Jag kan inte skjuta fåglar....

Lördag morgon började så här. Vi stannade vid Statoil för att köpa dricka till den korv vi skulle grilla så småningom. Det regnade....

Precis som titeln antyder så skulle det skjutas. Ett par kompisar till oss hade samlat goda vänner och kollegor för en dag på skjutbanan. Fåglarna var neonoranga platta lerduvor som en apparat slängde ut lite slumpmässigt när man ropade till den. Först var den genomgång av vapen och ffa hur man beter sej, när man får ladda och när vapnet ska vara brutet. God säkerhet först och främst.

Det som möjligen var lite roligt med detta var att kvinnor och män hade precis samma möjligheter (så länge det fanns vapen som var av lämplig storklek för kvinnor). De flesta var nybörjare och resultaten varierade stort. Det var dock tillräckligt många som var erfarna så att alla som ville kunde få personlig feedback.

Vädret växlade från strålande sol till hällande regn.

Jag sköt 2 gånger 25 skott och träffade högst sporadiskt. Många av duvorna överlevde sålunda. Behållningen av själva skjutövningen var måttlig för min del. Det var dock kul att träffa vänner som man inte hinner se så ofta. Dessutom hade jag lite övningar med att få till en bild på en fullträff, som den ovan.

Min sambo är inte heller någon fantast av denna sport men här blev det i alla fall en träff. Många av hans duvor klarade sej också helt oskadda.

Vi befann oss trots allt ute i naturen och jag vandrade iväg en stund för att se vad hösten hade att bjuda på.

Solglimtar och dramatiska regnmoln är ju alltid lite trevligt. Dessutom ser det kul ut när träden skiftar färg successivt, från den ena sidan till den andra.

Eftersom jag helt nyligen blivit inbjuden till poolen "Kreativitet" kände jag att det var dags att testa något nytt, "lite utanför boxen". Provade gräsrotsperspektiv på några fina träd, dvs jag körde ner kameran i växtligheten på marken och riktad den uppåt.

Det roliga med digital fotografi är ju att man kan experimentera på detta sätt, få direkt feedback genom att titta på bilderna, anpassa och testa vidare och sedan slänga allt som blev skräp. Visst blev det enganska bra dag ändå, men skjuta "duvor" kan jag nog stå över nästa gång.

Hälsningar Lena

Det händer att jag stiger upp...

...extra tidigt. Men inte ofta.

Jag är fåordig då.

Det kom en kille i kostym... med kamera och stativ. Sa hej.

Jobbet väntar...

...men snart är det lördag.

Lena 

Sjukhus för rovfåglar

I Sitka, Alaska finns ett fullt utrustat sjukhus för rovfåglar och i anslutning till det ett besökscentrum. Varje år tar man emot mellan 100-200 fåglar, främst vithövdade örnar, som kolliderat med bilar, elledningar, jaktvapen eller bara är undernärda.

I denna hall (som var som en ishall) kunde fåglarna öva upp sin flygförmåga och äta upp sej.  Det här var sista anhalten innan de släpptes ut. Fönstren var behandlade så att fåglarna inte skulle se besökare, därav reflexerna.

På besökscentret tog man emot mängder med turister från de stora kryssningsfartygen och tog 12 dollar i inträde. Vi var där när fartygen gått ut och var ensamma. De fans en film om centret och så hade de ett antal fåglar, några få som aldrig återhämtat sej så pass att de kunde släppas ut. Volta, på bilden ovan, har tydligen flugit runt hela USA (med flyg) och deltagit i olika utbildningsprogram på skolor och andra inrättningar. Dessutom har han medverkat i flera filmer där det ska vara lite örn med.

Jag förvånas återigen av att det går att fotografera genom ett stängsel utan att stängslet synns.  Jag har fått det förklarat ... men det är lite magic ändå (och ingen annan i sällskapet fick bilder utan stängsel).  

Det här är en Red tailed Hawk som välmenande människor försökte ha som ett husdjur. Han blev helt präglad på människor och lärde sej aldrig jaga. Flera försök att lära honom den konsten misslyckades och när han släpptes ut ställde han till med problem bland både folk och fä. Till slut hamnade han här och får stanna.

Det fanns ett par vithövdade örnar till och en kungsörn som saknade flygförmåga. De satt i stora hägn med vildmarken precis utanför (man varnade för björn på promenadslingan längs forsen).

Som alltid känns det lite ledsamt att se dessa pampiga fåglar i fångenskap men dessa fyller i alla fall någon sort funktion och jag tror många förväntar sej att få se åtminstone några levande fåglar på ett "Raptor center".

" - I AM SMILING ! It's just the way I look ! "

Have a good evening,

Lena

Följa John

Svanar är ju så vanliga att det är väl på gränsen att lägga ut bilder på dem, men jag är väldigt svag för de grå svanarna. De vita djuren ger ofta bilder med för stora kontraster, men de varmt ljusgrå fåglarna ger ett helt annat resultat.

De varma grå tonerna gör sej bra mot det brungröna vattnet med inslag av höstfärger här och där. Denna passar på att skölja av sej och det blir så fina effekter när vattnet rinner av.

Det är stora vackra fåglar trots att de inte fått den vita färgen ännu.

Det här gänget med ungsvanar hade också uppvisning på Råstasjön i går (före badankan).

Det såg väldigt mycket ut som följa John, för började en fågel flaxa hakade de andra på direkt.

De skvätte väldigt mycket men samtidigt är det häftigt att se så stora fåglar prova sina vingar på vattenytan.

Hälsningar Lena