Vi promenerar vidare i Xiongcun
Vi fortsätter promenaden i Xiongcun, i det här huset finns den gamla stadsporten. Vi har gått runt byn och hamnat på det som nu är baksidan, men där man förr kom in i byn då floden var det naturliga transportsystemet.
Floden är numera ett pittoreskt inslag där man kan skölja av sig efter att ha jobbat på fälten.
Innan man bär hem dagens skörd.
Eller en plats för ankorna att hålla till, tror de blev lite skrämda av oss. Ankorna här är inga vildänder utan någon rår om dem.
Men nu går vi tillbaka in i byn. In genom stadsporten.
Tillbaka till själva livet i byn, i byn där det ibland känns som om vi förflyttat oss tusen år bakåt i tiden.
Vi hälsar på den här gamla damen som sitter och flätar skor av risplantornas stjälkar, ett mycket gammalt sätt att ta till vara på allt från risskörden. Jag undrar om de används fortfarande eller om de bara säljs till turister, men det är en populär sko att ha då det är varmt. Några färdiga skor ligger på pallen bredvid henne.
Lele behöver gå på ett visst ställe och vi blir inbjudna att få se hur hennes kök ser ut.
Det enda som är modernt där, är flaskan med diskmedel. Pittoreskt och helt klart med lantlig stil, men jag tror inte att jag vill byta.
Vi har verkligen hamnat långt ifrån stadens stress och jäkt. Inte en enda turist, vare sig västerländsk eller kinesisk möter vi. Vissa gator känns helt övergivna, men så är det inte, det bor folk i nästan alla hus.
Vi kryssar fram mellan cyklar och dragkärror.
Hälsar på folk som är mitt uppe i sina vardagliga sysslor.
Vi överraskar en liten kille som sitter på farstubron och äter sin risvälling till frukost, han har nog inte sett så många västerlänningar tidigare i sitt liv, eller vita som kineserna kallar oss eller långnäsor som de sa förr. Bäst att gå in verkar han tycka.
Där inne blir han modigare och vågar till och med vinka till oss.
Vi kommer fram till den gamla marknadsplatsen, där det till för några år sedan var en livlig kommers. Den syns då man kikar igenom det här huset där det tillverkas kläder. Tyckte inte det var någon mening att ta en bild på de tomma stånden. Att det är tomt där nu var ett smart (eller egentligen ett inte så smart) drag av myndigheterna. De kom på att man kan ta en avgift av de som vill sälja sina varor där, vilket ledde till att nu vill ingen sälja sina varor just där.
Istället hittar man torghandeln en liten bit därifrån.
Där kan de sälja sina varor utan att betala någon avgift.
Här på torget träffar vi också på något som kineserna inte pratar så högt om med turisterna. Det märks också på Lele för han sänker rösten och ber mig fota lite diskret där. Han säger att om vi träffar på Mountain Lamb på menyn så ska vi undvika att beställa in det. Det är dyrt och är inte alls några bergslamm som serveras utan hund. De här hundarna i burar, föds inte upp till att vara några husdjur utan det är mat.
Många kineser har slutat äta hund i och med att det blivit vanligare att ha hund som sällskapsdjur, men i det här området i Kina är det vanligt. Lele äter inte hund, men säger att det är inte lätt att ändra på en över tusen år gammal tradition.
Kan inte påstå att jag kände mig oberörd av att se dessa fina hundar, men vem är jag att döma. Våra kulturer är olika och det sägs att kineserna äter allt på fyra ben utom bord och stolar. Såg då vi skyndade förbi på en annan marknad att de sålde igelkottar bland alla höns och ankor.
Lättar upp med lite bilder på tvätt,
Den här byn hade så mycket att berätta för oss så det kommer nog ytterligare ett inlägg om Xiongcun
Verkligen intressant att få se och läsa om ditt besök i byn.
Daniel
Så glad att vi fick besöka den här byn, trevliga människor som gärna var med på bild och tack vare Lele kunde vi prata med dem.
Man kan ju lätt erkänna att kontrasterna är stora på bilderna man ser på bloggen.
Med vänlig hälsning/Gunte..
Lite modernitet har de fått, men inte till alla hus.
De flesta lever väldigt enkelt och bor primitivt.
Ha det gott/Stig
Trevligare att få kommatill de byar som bevarat sin stil och vardag och inte formats efter turister. Fanns inte en enda turistpryl i den här byn.
Trevliga och glada människor som levde sitt liv som de gjort hela sitt liv.
Mycket bra.
Den praktiska cykeln va topp modern antar jag.
Ha det väl
Bob
Inget som gick till spillo i den här byn, allt användes så länge det gick.
Tänkte också på alla dessa stora stenplattor, någon måste ha tillverkat dem en gång i tiden.